• Anonym (Ledsen pappa)

    någon som sagt ifrån sig umgänge?

    Jag har haft flera vårdnadstvister, kontakt med sociala, advokater, utredningar, samarbetssamtal, det dimper ner nya anmälningar mot mamman från skolan, de är bup kontakt och kuratorer och detta har pågått år efter år efter år.
    Mina barn far illa hos sin mamma både psykiskt, fysiskt och i uppfostran osv.
    Trotts detta är barnen kvar där, och här står jag och granskas som den dåliga och vågar inte ens ta en öl en fredagskväll.

    Allt kretsar runt detta och barnen slits mellan oss hela tiden, jag har barnen varannan helg och helgerna består av gråt och gråt, gnäll och berättelser om hur det är hos mamman. Helt ärligt orkar jag inte höra längre om allt för jag har gjort allt jag kan men inget hjälper.

    Ofta tänker jag att de bästa skulle vara om barnen inte träffade mig och min sambo alls eller väldigt lite så dom får uppslukas av det livet å inte veta om nått annat, jag står inte ut längre. De är som främmande barn då dom är uppfostrade efter en totalt vriden syn och jag står inte ut. Jag vill leva mitt liv oxå.

    Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden någon som sagt ifrån sig umgänge?
  • SupersurasunkSara
    Anonym (uppgiven) skrev 2014-01-09 09:22:03 följande:
    Jag har inget alternativ, hon har bosatt sig på ett ställe som ligger mitt i skogen. Hon tänker inte möta upp mig på lämplig plats utan jag får komma dit och hämta barnet. Eftersom barnet är allergiskt så får ingen mat ges av mig och hon tänker heller inte pumpa, dock så ska barnet ha mat om si och så lång tid. Alltså jag har ingen tid att ta mig någonstans utan blir bunden till att vara i närhet till mammans hem.

    Om jag har umgänget i mammans hem så blir jag verbalt attackerad av mammans och hennes föräldrar som också bor där. Senare så diktar de ihop historier om hur jag nästan tappar barnet, välter barnvagnen och sitter även och filmar mig på umgänget. Ingen annan än jag är välkommen på umgänget hemma hos dem vilket gör den umgängesformen omöjlig. 

    Resultat, jag står i skogen mitt i vintern i mörkret och kylan.

    Några förslag?
    Anmäl till soc att du behöver ha en stödperson med dig, vägrar mamman då kan det räknas som umgängessabotage. Ni har inte gemensam vårdnad antar jag? Stäm henne på det, så har du bättre utgångsläge sen.
  • Anonym (!)

    Sluta gnäll på att de skulle göra fel. Det finns faktiskt jävligt många barn som mår sämre av tvisten i sig än av avbrutet umgänge under en period.
    Jag träffade själv inte mitt barn på 2 år och såhär i efterhand måste jag ändå tycka att det beslutet var helt rätt. Det var nog det som räddade vår relation.

  • Anonym (uppgiven)
    Knota skrev 2014-01-09 09:23:44 följande:
    Men åk och hämta barnet med bil, kör därifrån. Mata ungen med ersättning.

    Men som sagt, överklaga högre upp. Men det låter som om ungen är ganska liten än så länge?
    Har ej körkort eller tillgång till bil. Jag är förbjuden att mata med ersättning då barnet är allergisk enligt mamman. jag har ifrågasatt det och bett om att få se journaler och pratat med läkare om det. men TR brydde sig inte, ämnet togs inte en gång upp.

    Ja barnet är omkring ett år.
  • Anonym (uppgiven)
    Knota skrev 2014-01-09 09:24:49 följande:
    Ni är väldigt, väldigt unga va?

    Men dumpa ungen du, men var medveten om att detta barn kanske aldrig vill ha något mer med dig att göra. Någonsin.
    Nej inte särskilt. 30+.

    Förhoppningen är att det ska kunna bli annorlunda, så länge jag bara vikt mig för mamman verkar alla instanser tycka det är skönt att de slipper bry sig eller lägga sig i. Det är mitt sista desperata försök att försöka få någon att se och förstå hur illa det är. Det sista jag vill är att ge upp mitt barn. Mitt agerande är ett rop på hjälp.
  • Anonym (uppgiven)
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-09 09:24:51 följande:
    Anmäl till soc att du behöver ha en stödperson med dig, vägrar mamman då kan det räknas som umgängessabotage. Ni har inte gemensam vårdnad antar jag? Stäm henne på det, så har du bättre utgångsläge sen.
    Ska dit nästa vecka så får vi se vad som händer och sägs.
  • Knota
    Anonym (uppgiven) skrev 2014-01-09 09:29:44 följande:
    Nej inte särskilt. 30+.

    Förhoppningen är att det ska kunna bli annorlunda, så länge jag bara vikt mig för mamman verkar alla instanser tycka det är skönt att de slipper bry sig eller lägga sig i. Det är mitt sista desperata försök att försöka få någon att se och förstå hur illa det är. Det sista jag vill är att ge upp mitt barn. Mitt agerande är ett rop på hjälp.
    Är du beredd på att aldrig se barnet igen? Då tycker jag du ska dumpa ungen, för du är värre än morsan.
  • Anonym (uppgiven)
    Knota skrev 2014-01-09 09:31:45 följande:
    Är du beredd på att aldrig se barnet igen? Då tycker jag du ska dumpa ungen, för du är värre än morsan.
    Mmm, det är jag verkligen... Du vet ingenting.

    Varför inte försöka resonera med mig och se lösningar istället för att kasta invektiv omkring dig.
  • Knota
    Anonym (uppgiven) skrev 2014-01-09 09:34:50 följande:
    Mmm, det är jag verkligen... Du vet ingenting.

    Varför inte försöka resonera med mig och se lösningar istället för att kasta invektiv omkring dig.
    Nej, jag blir jävligt provocerad av ditt sätt att resonera. Du tänker bara på dig, tänk på din unge nån gång. Om modern är så fruktansvärd, hur tror du att ditt barn kommer ha det under sin uppväxt?
  • Anonym (uppgiven)
    Knota skrev 2014-01-09 09:37:25 följande:
    Nej, jag blir jävligt provocerad av ditt sätt att resonera. Du tänker bara på dig, tänk på din unge nån gång. Om modern är så fruktansvärd, hur tror du att ditt barn kommer ha det under sin uppväxt?
    Det är det jag gör, tänker på barnet alltså. Umgänget för ett så litet barn är inte sunt som det är just nu. Ingenstans har jag skrivit att min önskan är att det är permanent och att jag inte försöker och har försökt. Men jag vet inte vad jag ska göra.

    Modern är så fruktansvärd, det finns tydliga drag av borderline, narcissism och münchausens syndrom. Men vad ska jag göra, jag kan göra nästan vad som helst men jag har inga verktyg att göra något annat än att stå där i skogen med ett gråtande barn i regnet, kylan och mörkret. Men som sagt det FR igen strax där jag ska prata med dem. Tidigare har jag bara varit vänlig och inte sagt ett ont ord om någon. Mamman har vräkt ur sig skit och lovat saker som hon sen blankt struntat i så fort vi kommit ut därifrån, då det egentligen inte passat henne.

    FR verkar mest vara glada att jag viker mig hela tiden. Då slipper de delta i en extrem komplicerad och svår situation.
  • Knota
    Anonym (uppgiven) skrev 2014-01-09 09:48:29 följande:
    Det är det jag gör, tänker på barnet alltså. Umgänget för ett så litet barn är inte sunt som det är just nu. Ingenstans har jag skrivit att min önskan är att det är permanent och att jag inte försöker och har försökt. Men jag vet inte vad jag ska göra.

    Modern är så fruktansvärd, det finns tydliga drag av borderline, narcissism och münchausens syndrom. Men vad ska jag göra, jag kan göra nästan vad som helst men jag har inga verktyg att göra något annat än att stå där i skogen med ett gråtande barn i regnet, kylan och mörkret. Men som sagt det FR igen strax där jag ska prata med dem. Tidigare har jag bara varit vänlig och inte sagt ett ont ord om någon. Mamman har vräkt ur sig skit och lovat saker som hon sen blankt struntat i så fort vi kommit ut därifrån, då det egentligen inte passat henne.

    FR verkar mest vara glada att jag viker mig hela tiden. Då slipper de delta i en extrem komplicerad och svår situation.
    Om du ens bryr dig om barnet anmäler du och går högre upp bland cheferna.

    Sluta vik dig för helvete, det är inte dig det är synd om, det är barnet. Sluta vara en förbannad martyr.
Svar på tråden någon som sagt ifrån sig umgänge?