När blir "pappas kompis" flickvän?

Det har börjat rör lite på sig ang, skilsmässan. Han menar att allt mellan dem är slut, och att det bara är en ren formalitet. när han förstod hur jag kände beställde han genast hem personbevis å sånt som skall med, förhoppningsvis har pappret blivit inskickat i dagarna.
Känns ju som att svika barnen att plötsligt dra mig undan dem nu, jag vet att dem frågar efter mig när jag inte är där och dem säger att dem vill att jag och min hund skall komma hem till dem. känns som att jag tar hänsyn till alla (pojkvän, fruar och mammor) men ingen tar hänsyn till mig.. att barnen kommer först är jag helt på det klara med, men det känns inte som att detta egentligen handlar om barnen...

Jag vet iaf hur man INTE ska göra. En kompis ex lät sin nya kvinna flytta in hos honom och barnen dagen efter att mamman flyttat ut. (ingen överdrift, faktiskt kalendermässigt dagen efter)
Först när hon träffade barnen (2 och 4 år gamla) igen efter helgen fick hon veta att det där han bedyrade om att inte ha träffat någon annan inte var helt sant... Konstigt nog har båda barnen kraftiga sömnproblem nu

Vad skönt att det häner något! Har barnen börjat fråga efter dig ska du givetvis inte dra dig undan.
Tyvärr kommer det att vara så här. När jag var i din sits fattade jag inte det, men nu när jag har egna barn så inser jag att det är så det måste vara. Den hänsyn pappan tar till sina ex är för deras skull utan enbart för barnens, och ja, ALLT rör sig om barnens bästa.
Lycka till!

är INTE för deras skull utan enbart för barnen skulle jag ju skriva...

Jag förstår inte riktigt. Fick mamman veta att pappan träffat någon annan genom barnen?

Nä nu tycker jag att det är på tiden att du tas in som hans flickvän även för barnen. Det är ju ingen skillnad mot hur det redan är. Ni sitter ned med barnen och pappa berättar för sina barn att han älskar dig och du kommer att bo hos dem ibland. Låt sen barnen få chans att fråga både honom och dig vad de kan ha för funderingar om det hela.

Sen kommer frågan om hur ni ska sova när du är där. Det kan ju vara ett litet problem. Antingen så bara att du tar din plats i hans säng och att barnen kan komma om de vaknar på natten. Den tycker jag är den fördelaktigaste. Men om ni känner att det är bäst att skynda långsamt så kan ni kanske ha ett schema där även du är med i. Faran är dock att då blir du jämställd med dem och det kan vara svårare att då bryta schemat längre fram.

Behöver inte vara så dramatiskt tänker jag, att man måste sätta sig ner och ha ett snack med barnen. Mina relationer har automatiskt glidit över från den officiella vänskapen till kärleksrelationen, och barnen har accepterat och fattat det. Förmodligen vet de redan så chocken blir nog inte så stor. Pojkvännen har inte krävt plats i barnens liv, de har fått bygga upp en egen relation med den nya partnern i sin egen takt, partnern har alltså inte direkt tagit någon uppfostringsroll. Barnen vill att jag ska må bra, och de ser och förstår att jag mår bra av att ha en man i mitt liv. Men jag prackar inte på min man på barnen och har inga förväntningar på dom. Hittills har det funkat bra med de två män jag introducerat i mina barns liv sedan skilsmässan.

Mina barn sover också gärna hos mig och de gånger min pojkvän sovit över och de kommit har jag fått ligga i mitten. Inte så komplicerat och barnen har faktiskt inte alltid kommit över när jag haft herrbesök i sängen utan sovit hela natten i sin egen säng istället (kors i taket!)

Ja, det där med jämställd dem, bra att du varnar för det Nöjd man, för det kan ge problem. Vi har lite av det i vår relation och det är knepigt, man blir liksom nån som konkurrerar om samma plats, nästan som sambon är pappa till oss båda två. Ingen bra känsla. Min sambo är dock förtjust i tanken att vi alla är jämställda.

Pappan sa att han inte ville längre, mamman frågade om han träffat någon. han sa nej. Hon fick snabbt tag på lägenhet. Dagen efter att hon flyttat ut flyttade hans nya in. eftersom mamman höll på att flytta var barnen hos pappan, och när de kom hem till mammans och barnens nya hem för första gången berättade de att en ny "mamma" flyttat in hos pappa.

Hade ett långt samtal med min kille i helgen, gjorde klart för honom att jag inte tänker sova över fler gånger innan jag kan sova i hans säng med honom (och eventuella bonusar), men inget mer sova i gästrummet.
Det förstod han, men han säger hela tiden att han inte vill stressa fram med barnen. Det har jag all förståelse för! Jag är helt på det klara med att det kan ta några månader innan jag kan sova över, men varför inte låta barnen känna mig som den jag är - pappas flickvän?!
Han säger att han vill bespara barnen från funderingar som ; "är hon vår nya mamma?" "ska ni flytta ihop?" "ska ni skaffa barn?". I mina tankar kommer vi att få dem frågorna oavsett när vi berättar, så varför hålla på och ljuga för dem?? är det inte bättre att bespara dem från de tankar och funderingar som finns nu, där dem inte får några svar och istället ta dem andra frågorna i en dialog till barnen, och besvara dem så bra som vi kan.

Jag vet att jag inte har egna barn, är dock utbildad att arbeta med barn inom KBT, och ljust då att prata tankar och känslor. är jag helt ute å cyklar??

Jag hade lagt benen på ryggen för längesedan om det inte var för att jag älskar denna man nåt så fruktansvärt mycket! (jo, ibland är det faktiskt fruktansvärt att älska någon så mycket)...