• Anonym (*morr*)

    Ut ur min säng!

    GAH! Min man har, återigen, somnat när han nattat sitt barn. Barnet sover alltså i M I N  säng och jag får sova på soffan. Med ångest och depression så sover jag illa nog som det är och en påtvingad natt på en för kort soffa bättrar inte direkt på saken.

    Två orsaker finns till att jag inte själv flyttar barnet: Ett och det viktigaste är att jag har en skada som gör att jag riskerar att tappa barnet och det vill jag absolut inte. Det andra är att jag avskyr att lägga mig i en varm säng, det är så äckligt vidrigt! Det hade jag väl kunnat komma undan genom att flytta barnet och sen vänta ett tag innan jag la mig, men som sagt, risken att tappa barnet är för stor. (Kan bära en l mjölk och tappa det utan att jag känner att greppet lossnar ens så jag vågar inte testa att flytta barnet)

    Visst kan jag väcka maken och kräva att han flyttar barnet men han är vansinnigt svårväckt så risken är för stor att barnet också vaknar på kuppen = då tycker barnet att nu är det morgon! Dvs ingen sömn för mig iaf eftersom maken då får försöka söva om barnet som kommer att skrika = mina två barn som sover kommer att vakna, de är dock tonåringar men ändå och jag kommer inte att somna. Detta medför då att ALLA är trötta och griniga i morgon.

    Genom att lägga mig i soffan är bara jag det. Men nu är det nog, jag kommer inte göra ett skit i morgon, mina tonåringar kommer lätt sova till 11 och jag kommer också att lägga mig, han får ta sitt barn och gå ut eller göra vad fan som helst så länge de är tysta.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-22 23:53
    Tack för alla råd. Själva sovsituationen är löst genom en bäddsoffa, det fanns faktiskt en som fick plats.

    Ang alla råd om våningssäng med dubbelsäng nere, de jag har sett är bara 120 nertill, då får vi alltid sova isär jag och maken. Jag är heller inget fan av att klättra på smala stegar.

    Barnet är bestämd på att det ska somna och helst sova i pappas säng som h*n säger. Jag är lika bestämd på att min säng är min säng. Vanligtvis. Just nu har jag inte den kraften att ta striden. Pappan har bättrat sig på alla andra områden utom just sömnen på fredagar. Han är trött efter veckan, barnet är uppspelt.

    När vi åkte hem efter soffinköpet talade vi en hel del om detta och han gillar inte heller att sova med barnet men somnar som sagt. Barnet är underbart på dagarna, men vedervärdig att sova med eftersom barnet sparkar som fasen och är varm och svettig. Vissa tycker det är mysigt, men inte vi. Inte i en 160 cm säng som dessutom står med ena långsidan mot väggen. Då kan an inte heller ha knäna utanför.

    Jag tackar för alla råd jag har fått och även för insikten jag fick i människors tankar... Trodde detta med att bonusmammor är en andraklassens människor var överdrivet men det var det inte ett dugg.

  • Svar på tråden Ut ur min säng!
  • Anonym (anti)
    Anonym (dk) skrev 2014-02-25 09:32:54 följande:
    Varje förälder som anser att deras partner ska bjussa med sömnbrist och se det som ett rart litet besvär ska sen inte förvånas över om stämningen blir dålig när det är dags för barnet att komma hem och om deras partner inte lyckas dra på smilbanden vid barnets närvaro.

    Det finns nåt som orsak och verkan. Min pappa klarade inte av att vi barn kom när vi var små. Och vi var hans ungar. Mamma sov vidare och makade bara på sig. Vi är olika. I en familj måste alla ta hänsyn till varandra.
  • Anonym (dk)
    Anonym (anti) skrev 2014-02-25 09:29:14 följande:
    Det är det verkligen inte. Och för många kan besvären förvärras av att inte veta om de får sova i sin säng.



    Ja, precis så är det. Man spänner sig inför vetskapen om att nu kommer det igen. Sömnbrist är verkligen inte att ta lätt på för de som lider av dessa problem. Har det gått så långt som till depression (oavsett orsaken) så måste sömnen beaktas.

    Grattis till alla oförstående och dömande skribenter här som aldrig varit i närheten av verklig sömnbrist. Ni vet inte hur lyckliga ni ska vara för att ni sluppit. Må ni aldrig behöva komma dithän heller.
  • Anonym (anti)
    Anonym (dk) skrev 2014-02-25 09:45:29 följande:


    Ja, precis så är det. Man spänner sig inför vetskapen om att nu kommer det igen. Sömnbrist är verkligen inte att ta lätt på för de som lider av dessa problem. Har det gått så långt som till depression (oavsett orsaken) så måste sömnen beaktas.
    Grattis till alla oförstående och dömande skribenter här som aldrig varit i närheten av verklig sömnbrist. Ni vet inte hur lyckliga ni ska vara för att ni sluppit. Må ni aldrig behöva komma dithän heller.

    Även om man själv inte är drabbad så utesluter det inte att man kan visa medkänsla!Flört
  • cloudberry79
    Ann Cistrus skrev 2014-02-24 21:01:08 följande:
    Ts är vuxen och därmed kan man bortse t.o.m. från basala behov? 
    Sömn kan man få på andra platser än i sängen. TS vill sova med sin partner, men det är egoistiskt att sätta sina egna behov före barnets. Barnet har också behov av att sova med sin förälder och barnens behov är viktigare än vuxna surtanters.
    Just NO.
  • Ann Cistrus
    cloudberry79 skrev 2014-02-26 13:28:35 följande:
    Sömn kan man få på andra platser än i sängen. TS vill sova med sin partner, men det är egoistiskt att sätta sina egna behov före barnets. Barnet har också behov av att sova med sin förälder och barnens behov är viktigare än vuxna surtanters.
    Man? DU kanske kan få sömn på andra platser än i din säng. Jag har väldigt svårt att få någon sorts kvalité på sömnen om jag tvingas ligga i en för kort barnsäng eller soffa. Jag har svårt att hantera förväntad sömnbrist (dvs om jag redan vet ett tag innan att den och den dagen får du sova ihopvikt på en knölig soffa) och kan må dåligt långt i förväg på grund av det. Jag har inte ens ångest eller depression att skylla på (som ts har). 

    Det handlar inte om att ts vill sova med sin partner. Det handlar om att ts vill sova i sin säng. 
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Yelly


    Det handlar inte om att ts vill sova med sin partner. Det handlar om att ts vill sova i sin säng. 

    Håller med!


    Sen när blev det för mycket begärt att få sova VARJE natt i sin EGEN säng?

  • Ann Cistrus
    Yelly skrev 2014-02-26 13:47:05 följande:

    Håller med!


    Sen när blev det för mycket begärt att få sova VARJE natt i sin EGEN säng?


    Tydligen är det så att man förlorar den rättigheten när man blir sambo med någon som har barn sedan tidigare. 
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Yelly
    Ann Cistrus skrev 2014-02-26 13:49:15 följande:
    Tydligen är det så att man förlorar den rättigheten när man blir sambo med någon som har barn sedan tidigare. 
    Ja för gud förbjude att PAPPAN skulle ta ansvar för SITT EGET barn Drömmer

    Jag har provat att vara bonusmamma och det var exakt så här, det fanns ingen ände på vilka uppoffringar som förväntades av en ...
  • Anonym (dk)
    Ann Cistrus skrev 2014-02-26 13:42:21 följande:
    Man? DU kanske kan få sömn på andra platser än i din säng. Jag har väldigt svårt att få någon sorts kvalité på sömnen om jag tvingas ligga i en för kort barnsäng eller soffa. Jag har svårt att hantera förväntad sömnbrist (dvs om jag redan vet ett tag innan att den och den dagen får du sova ihopvikt på en knölig soffa) och kan må dåligt långt i förväg på grund av det. Jag har inte ens ångest eller depression att skylla på (som ts har). 

    Det handlar inte om att ts vill sova med sin partner. Det handlar om att ts vill sova i sin säng. 



    Exakt. För vissa är detta ett stort problem. Jag blir definitivt en surtant utan sömn. Skulle bli förbaskat ledsen om nån person utan medkänsla och kunskap kallade mig surtant när jag redan offrat min sömn för alla andras skull. Lätt för vissa att vara nedlåtande.
  • Ess
    cloudberry79 skrev 2014-02-26 13:28:35 följande:
    Sömn kan man få på andra platser än i sängen. TS vill sova med sin partner, men det är egoistiskt att sätta sina egna behov före barnets. Barnet har också behov av att sova med sin förälder och barnens behov är viktigare än vuxna surtanters.
    Då kan pappan och barnet lägga sig i barnets säng. Han behöver inte tvunget va en sån surk*k, utan kan gott lägga sig i barnsängen, SPECIELLT med tanke på att det är hans eget barn och vill han ha dit det så får han också göra uppoffringar för det och inte tro att andra vill göra något han själv inte kan tänka sig.
Svar på tråden Ut ur min säng!