Återflytt till Sverige 2014!

Nu blir det lite kort och ingen styckeindelning, men - nej det är inte krångligt, teoretiskt borde det gått på ett kick, men det har tagit så här lång tid att få HMRC att bekräfta att jag har anmält min flytt. Nu har det visar sig att när jag ringde child benefit Office och anmälde flytten och frågade om jag behövde anmäla separat ang child tax credits och dom sa att det skulle gå automatiskt fick jag fel information, så om ni har child benefit och tax credit måste flytten rapporteras till båda. Tyvärr är det inget man kan göra innan man flyttar, man anmäler när man flyttar. Jag tror jag har haft ganska otur, det känns helt galet att det skulle ta så här lång tid som norm.

Tack for svaret! Da vet jag, som du sa - inte krangligt! San otur att du fick fel information nar du ringde, hoppas att det gar snabbt nu och att det loser sig med allt. Vill ocksa flytta hem, men an sa lange ar det bara losa planer.

Hej, provar igen då jag tror du missade mitt inlägg :)

Trivs du i Sverige eller känner du sig som en utomjording?

Förlåt, jag missade inte, tänkte skriva när jag sitter vid dator för det är så irriterande med styckeindelningen, men det händer så sällan att jag har tid att sitta vid dator... Jag känner mig ganska mkt som en utomjording. På ett sätt är det bättre att jag inte har kunnat flytta till ngt eget än eftersom det fortfarande inte känns riktigt, mitt hem är fortf i London, det blir lite mjukstart på ngt sätt. Men det är jobbigt att familjen inte kan vara tillsammans förens jag har en lägenhet - min partner var precis här och hälsade på och det känns skitjobbigt att han åkt. Sen är det en väldigt stor omställning praktiskt för mig, från att inte ha nga måsten i 2.5 år (har varit hemma med barn) till att lämna på dagis, jobba 75%, hämta på dagis... Livet är så inrutat, det finns ingen plats för spontanitet. Mer allmänt så känns det helt klart som om jag inte riktigt passar in, det är ngt med mitt sätt som inte riktigt stämmer in, det kan ju bero på att jag varit borta så länge och att jag har varit borta från vardag, med jobb och rusningstrafik och drinks after work, så länge. Men absolut kan jag tänka mig att det är lättare att vara lite udda i en större stad. Ang hur man bevisar ngt man inte får - jag vet inte hur ni har det, men finns ngt motsvarande Skatteverket så kan du kanske be dom im ngt slags intyg på att du inte får pengar av dom / vad för pengar din man får / och när dessa slutar betalas ut. Dom fixar säkert det ändå, försäkringskassan, men det kanske dröjer lite längre.

Hej, ja jag vet vad du menar, jag har varit hemmamamma i drygt fyra år, inga tider att passa, ta dagen som den kommer.. Har vi tråkigt åker vi ner till havet, tar en picknick på stranden, myser på café vad som helst. Min man är även egenföretagare så vi har kunnat vara väldigt flexibla med allt. Men mina barn har ingen släkt här och familj är viktigt så vi flyttar ändå.

Jag är dock livrädd att gå från eget hus, eget företag, hemmamamma mm mm till alla Sveriges måsten och regler.

Jag kommer med få åka innan min man för att få igång livet, jobb, lägenhet.

Har du kollat om det finns fler hemvändare nära dig? Jag kommer kolla upp det och i värsta fall ligger inte Sthlm så långt bort från Linköping, jag tror det kunde göra oss gott att träffa folk som är eller har varit i samma situation, ens tankesätt har ändrats en hel del sen man lämnade Sverige.

När kommer din man att kunna flytta till er?

Jag har tänkt skapa en Facebook grupp för återvändare, har inte hittat ngn, säger till om jag får upp den (eller im ngn annan som läser känner sig manad att göra det... Får ni gärna posta länk!) Jag har ett jobb, visserligen ett "under tiden / i väntan på bättre"-jobb som receptionist (jag brukade vara projektledare innan jag slutade jobba) men det är en tillsvidare-anställning och vettiga tider. När jag får igång mina pengar från FK ska jag börja söka lgh hos privatvärdar och i 2a hand på allvar - det är ingen ide innan eftersom jag liksom inte är ngn attraktiv hyresgäst innan jag får de pengarna. Min man kan inte komma förens jag har lägenhet, så det är därför det dröjer för oss. Vi har sagt att vi ger det 6 månader efter jag börjar söka på allvar i kommunen, och om det inte funkat tills dess - ta vad som bjuds i bostadskön så att vi kan få ihop familjen / vänta på att hitta ngt efter nga år till i kommunens kö. Jag var väldigt inställd på att det skulle kunna ta lång tid, så jag är inte bitter än.

Låter som mig en gång i tiden ;)
Bodde i Perth i 10 år, var SAHM i 4 år innan vi bestämde oss för att flytta till Sverige. Sambon hade eget företag och allt var väldigt lättsamt och enkelt, speciellt med tanke på klimatet.

För 3 år sedan gjorde vi flytten. Barnen var registrerade, hade svenska pass (med samordningsnummer) och jag har varit utskriven från FK och Skatteverket sen 9 år tillbaka. Sambon skaffade permanent uppehållstillstånd och sen åkte vi. Det första vi gjorde var att knalla in hos skatteverket och folkbokföra oss, sen gick vi till försäkringskassan och hade möte och skrev in oss där, det tog ungefär en månad tills vi fick första barnbidraget (retroaktivt från när vi folkbokförde oss), sen skrev vi in oss hos arbetsförmedlingen bara för att... Barnen satte vi i kön för förskola från första dagen också, men vi kunde ha skrivit in dem innan (jag mailade dem innan vi flyttade och frågade och dem behövde egentligen barnens personnummer men var flexibla). Det tog 2 månader innan vi fick plats på förskolan. Vi bodde hos mina föräldrar i 6 månander innan vi hittade lägenhet att hyra och efter 1 och ett halvt år köpte vi hus. Vi fick fulla föräldradagar för båda barnen, men som sagt första 180 är grundnivåbeloppet eftersom vi inte jobbat i sverige innan barnen föddes. Dagarna får användas tills dess att dem fyller 8 eller slutar 1a klass.

Fråga om det är något, jag har som sagt nyligen gjort allt detta :D

Hej mosie!

Ja det låter precis som oss nu! Vad kul!

Kan din man svenska nu? Gick han SFI? Hur känns det att arbeta och inte vara hemma med barnen?

Tycker ni att det svenska samhället har accepterat/välkomnat er?

Tusen frågor!

Vart bor ni?

Vi bor i Luleå, var ska ni flytta?
Sambon kunde svenska på en tvåårings nivå när vi flyttade så han började med SFI ganska så snart vi kom, han skrev in sig på en gång och fick vänta kanske en månad innan nästa kurs skulle börja som han hoppade på då. Han började i SFI C kurs om jag inte missminner mig. beroende på vilket visum och vilket land man kommer till sverige från så kan man få en bonus om man genomför två kurser på SFI inom ett år. Sambon gjorde C och D kursen klar på 7 månader och fick då 12000kr som bonus. Under D kurser fick vi också nys om instegsjobb vilket är tillgängligt för invandrare utanför EU. Då läste han på SFI 50% och hittade en arbetsgivare som ville ha honom 50%. Arbetsförmedlingen betalade då majoriteten av hans lön och arbetsgivaren resten. Han är kvar på detta jobb än idag och är en uppskattad och respekterad medarbetare. Jobbet hjälpte honom jättemycket med Svenskan. Fikarasterna var jobbigast tyckte han, för då var det så många konversationer samtidigt med massor med nya ord :)

För oss har det gått bra, det har varit en omställning att gå från att vara en SAHM till att jobba 100%. Jag började jobba efter 3 månader och jobbade 100% i 8 mån för att få mitt SGI räknat på lönen, sen har jag jobbat 90% bara för att ha lite mer flexibilitet med trötta barn på morgonen. Att behöva passa tider på morgonen var kanske det jobbigaste för barnen, dem är inte morgonmänniskor.

För oss har det flytit på ganska så bra och det mesta har bara varit positivt. Folk är nyfikna när man säger att man bott i australien i 10 år och Sambon som även är gym instruktör har hittat sina intressen och kommit in i både jobb och socialliv ganska så lätt, vilket såklart underlättar.

Hej bodde i Norge i 10 år och flyttade tillbaka till Sverige 2013, mitt bästa tips är att föra in alla pengar man har innan man skriver sig i Sverige , annars kan man åka på an djävla skatte smäll!