Spädbarn fejkgråter

Ja, det gör TS, men svaret är ju ändå inte att spädbarn inte fejkgråter utan att mamman i fråga inte vet vad hon har har läst/hänvisar till. Studien går att applicera på spädbarn. Den verkar inte säga något direkt uppseendeväckande.

Det har du rätt i. Jag gick igång lite väl mycket på dumheterna tror jag. Tack för att du redde ut det åt mig.

Varsågod . Det är ju av viss vikt om man vill komma med motargument eller snarare visa på bristen av argument i diskussionen med föräldern i fråga. 

Haha! Tur att jag inte gav mig in i den första diskussionen. Godnatt!

Vet inte om jag är helt med. Men båda mina har ju gråtit utan att gråta tårar. Men såklart pga att dom vill ha vår uppmärksamhet. Har fått höra ett par ggr "Men hon gråter ju inte på riktigt, hon vill bara ha uppmärksamhet". Är det så som menas eller?
Så visst, dom fejkgråter väl, men dom vill ju något. Och det är ju inte bara för att liksom.

Nej, det är inte det som menas.

De kan givetvis inte fejka gråt och de kan inte försöka manipulera en. Och har man den synen och attityden mot barn tycker jag, helt ärligt, inte att man bör ha några.

Du tror alltså inte det som studerats är möjligt? Jag tror det och bör därför inte ha några barn .

De kan absolut fejka gråt. Vår minsta var expert på det när hon var liten, ofta när hon inte fick som hon ville så kom "dramagråten". Det märktes stor skillnad på den gråten och äkta gråt, både i ansiktsuttryck och läte.

Jag har inte läst de andra svaren. Jag tror inte att små bebisar kan fejka gråt. Däremot lär sig bebisar tidigt om föräldrar svarar på deras gråt och kan tillfredsställa deras behov. En del barn behöver därför gråta mer för att få föräldrarnas uppmärksamhet, likväl som en del barn tystnar eftersom en del föräldrar ändå inte svarar upp på deras gråt, och barnet ger upp.

Läs TS länkar så märker du att det inte är det studien handlar om.

Orkade inte läsa hela studien, men svarade utifrån en 4-månaders bebis som TS skrev om. Kunde inte hitta den kopplingen i det jag läste, men ok, jag har varit slarvig. De kanske kommit fram till att alla 4-månaders bebisar i Japan fejkar gråten. Herregud!

?

Men artikeln (och därmed studien) handlar ju inte om en massa pyttebebisar som fejkar gråt? 

Men det var ju precis så jag uppfattade när jag läste TS också. Jag förstår faktiskt inte vad du menar. Svarar du utifrån TS eller utifrån studien? Jag svarade utifrån TS inlägg i alla fall.

TS skriver att hon känner sig skeptisk till studien (som en mamma i en tråd hon deltagit i använt som stöd för att motivera 5mm) och undrar hur vi andra ställer oss till just det studien kommit fram till. Jag svarar utifrån det.

Jag förstår inte riktigt varför man kallar det för "fejkgråt". Barnen kommunicerat sitt behov på det enda sätt som barnet kan. Ett spädbarn som vill ha närhet och kärlek trots att blöjan är bytt och magen mätt ska man väl inte ignorera även om det inte är kapabelt att uttrycka sin önskan i ord.

Vilken normal människa skulle t ex ignorera sin 6-åring som sa: "Mamma, jag känner mig så ensam och rädd, kan jag få en stor kram?"

Ok. Då svarar vi på olika saker. Jag försöker läsa TS igen, och är faktiskt osäker vad hon menar. Min tolkning är fortfarande att hon utgår ifrån en 4-månaders bebis, men det är inte helt tydligt. Men min uppfattning är ändå att en 4 månaders bebis inte fejkar sin gråt och jag är glad att jag inte bor i Japan .

?

Men det handlar ju inte om det. Det handlar inte om att vissa saker är befogade att gråta för/över och andra inte eller att man ska ignorera barnet oavsett. Det man har studerat är barnets agerande precis före gråt/skrik och efter /när föräldern ger respons. Läste du artikeln eller abstract som TS länkade till? Jag förstår verkligen inte hur det som man studerat där skulle vara särdeles kontroversiellt överhuvudtaget. Det enda man egentligen konstaterat är att vissa barn troligtvis har förståelse för det sociala samspelet och kommunikationen något tidigare än vad man tidigare trott och att detta kan bero på att barnet i fråga har äldre syskon. 

6-åringen sitter glatt och pärlar vid köksbordet. Inga tecken på missnöje. Om barnet skulle filmats så skulle ingen se tecken på missnöje eller att gråt var i antågande. Mamman diskar. Plötsligt börjar 6-åringen störtgråta och mamman reagerar självklart omedelbart med att snabbt gå till barnet och fråga vad som hände/vad barnet vill. 6-åringen svarar då som om inget har hänt, lika glad som tidigare, att hen har svårt att välja färg på huset och undrar om hen ska ta gula eller röda pärlor.

Om samma 6-åring hade varit rädd och varit i behov av en kram hade man kunna upptäcka tecken på detta långt innan barnet började gråta. Barnet hade med största sannolikhet kommunicerat detta på olika sätt både verbalt och genom sitt kroppsspråk. Även en bebis som inte kan uttrycka sig verbalt kan ju kommunicera på olik sätt. Om de inte slagit sig illa plötsligt så brukar gråt/skrik föregås av annan kommunikation som talar om att barnet inte är riktigt nöjt och har ett behov. Har det gått så långt som att barnet ändå börjar gråta/skrika så brukar även förälderns respons inte innebära att barnet omedelbart är ett solsken som om inget hänt - kan snyftas lite, klamrar sig fast hos föräldern, klämmer på brösten, vill inte bli nedsatt etc etc.