• FridaPe

    26 år och försökt bli gravid i 7 månader (första barnet)!

    eagle87 skrev 2014-05-16 13:29:42 följande:
    Åh va jobbigt :( jag kände så när jag fick mens förra månaden. Men sen kommer en ny månad o man får nytt hopp. Men tiden från äl till bim är ju jobbigast.. Jag vet inte vad som e bäst vissa börjar ju testa på äl + 10-11, ibland undrar jag om de bättre ån att analysera symptom? Men man blir ju ledsen om man inte ser något. Antar att man bara får försöka uppehålla sig. Tänka på annat. O kanske inte ha så höga förväntningar o typ skriva av sej hår. Jag känner mkt hopp för juni.
    Vad bra att du känner dig peppad inför juni :) Som jag skrev till plasmid blir det nog lättare under sommarmånaderna att tänka på annat, sen tänker jag att händer inget då så kan man kanske kolla upp sig i hösten. Men än är det ett tag kvar dit, jag tror och hoppas att vi fixar det på egen hand innan det! Innan testade jag flera dagar innan test, men jag har slutat med det och testar som tidigast på BIM... hur gör du?
  • FridaPe
    Team2 skrev 2014-05-17 11:20:35 följande:
    Hej tjejer. Här är en till i liknande situation... Vi har försökt bli gravida nu i nio månader... Fick precis min mens nu nyligen. Jag är 28 år och vi ska alltså påbörja vår tionde omgång nu. Just nu känns det för jäkligt men man kan inte göra annat än att försöka igen och fortsätta att leva på hoppet. Jag har väldigt oregelbunden mens och inte ens säker på att jag har äl varje omgång, men jag beräknar nästa bim till den 20/6 nånstans. Jag har ätit folsyra/D-vitamin och omega 3 sen början av året och jag började med rosenrot och munkpeppar nu när jag fick denna mensen. Hoppas på att det kan "stabilisera" mina hormoner lite (just nu försöker man med allt!). Jag skickar massa kramar och pepp till er alla och hoppas att alla får positiva nyheter snart...!
    Hej! Det är bra att du kämpar på men förstår att det är väldigt jobbigt när mensen kommer! Ja ibland tänker man att man inte orkar mer, men samtidigt har man alltid lämnat den tanken väldigt fort för hur jobbigt det än är, är det ju att bli gravid man vill helst av allt, så motivationen finns där precis som du skriver :) Okej du har oregelbunden mens, hur "brukar" det se ut, finns det något mönster? Det kan man jobba med genom att ha regelbunden sex genom hela månaden antar jag? Hoppas att du ser någon skillnad med rosenrot och munkpeppar i juni! Ja tack detsamma till dig :)!

    Plasmid 26 år. 9:e försöket. BIM 18/5
    FridaPe 26 år. 8:e försöket. BIM 25/5. 
    Lucylight 25 år. 11:e försöket. BIM 27/8 maj. 
    Cm 26 år. 7:e försöket. BIM 2/6. 
    Nmg 30 år. 8:e eller 9:e försöket. BIM 3/6. 
    Eagle87 26 år. 4:e försöket. BIM 9/6.
    Team2 28 år. 10:e försöket. BIM 20/6. 
  • FridaPe
    Plasmid skrev 2014-05-18 07:52:45 följande:
    Jag sätter också tron till sommaren. Tror att innan den är slut så är jag gravid, man måste ju hålla hoppet uppe :)
    BIM idag och än inga tecken på att den ska komma precis just nu iaf. Dock fick jag huvudvärk igår och har känt mig lättretlig till och från sedan i fredags vilket brukar vara ett säkert tecken på att den kommer inom två dagar. Självklart hoppas jag så länge den inte dyker upp men jag tror inte på den här månaden längre...
    Helt klart! :) Så spännande, jag har under helgen haft dig i tankarna och hoppas på att det går vägen denna gång!!
  • FridaPe
    Plasmid skrev 2014-05-18 18:51:50 följande:
    Sådär, nu kom mensen för en timme sen. Tråkigt men det känns inte lika jobbigt som det gjorde i höstas. Jag sätter min tro till att vi plussar i juni istället. Funderar på att köra någon huskur och så ska jag börja med folsyra tänkte jag.
    Håller istället tummarna för er andra den här månaden!! :)
    Vad tråkigt, men du verkar vara positiv ändå så fortsätt med det :)! Vi körde ju bisolvon denna månaden, dock endast typ 4 dagar innan ÄL, och sen försökte vi ju ha mkt sex. Om det inte går vägen tänkte jag testa med bisolvon flera dagar i juni. Kan det vara något för er? Folsyra har jag nog ätit 6 månader nu, det är nog smart att börja med det! :)
  • FridaPe
    eagle87 skrev 2014-05-18 20:31:37 följande:
    Jag hittade 10 st på eBay för 27 kr som mäter på 10 hcg så jag klickade hem dem. Har inte testat innan bim innan men brukar analysera alla symptom så mkt så tänkte lika bra att ha de hemma så slipper man psyka sej själv eller vad tror du?
    Det kanske är värt att ta ett test istället för att gå och grubbla för mycket, du kanske tänker mindre på hela bebisgrejen då :) Så kör! När det är 10 hcg, hur många dagar innan BIM är tanken att man ska kunna testa då?
  • FridaPe
    Plasmid skrev 2014-05-18 22:49:30 följande:
    Ja jag känner mig positiv. Vid nästa ägglossning har vi en spa och hotellhelg inplanerat så juni kanske är vår månad :)
    Tänkte läsa på lite om bisolvon och rosenrot och sen välja och även börja med folsyra då :) Mycket sex är ju bra, det har vi också.
    Jag får vara med och hålla tummarna för er andra nu. Flera i tråden som närmar sig BIM, så spännande!
    Åh så härligt :) Tror jag absolut!! Ok om du hittar någon spännande mirakelhuskur kan du ju hojta till haha...
  • FridaPe
    eagle87 skrev 2014-05-19 11:21:56 följande:
    Jag vet inte men vissa får ju svaga streck på ÄL +10.... Så får se hur mkt symptom jag hAr. Jag är på dag 12 idag. Har vanligtvis ägglossning runt 16. Har bara 4 st stickor kvar till cb digital så tänkte börja på dag 13, så då borde jag inte missa äl även om den skulle va lite tidigt. Vill inte köpa ett nytt paket så dyrt :(
    Okej, känns som man första halvåret var sugen på att testa sig varje dag helst, nu har jag lugnat mig lite där vilket är skönt! Clearblue hade jag tänkt testa denna månaden så att det blir extra tydligt. Har ÄL-stickor från testlagret nu och det är inget fel på dom egentligen men kan vara svårt ibland att läsa av!
  • FridaPe
    adak skrev 2014-05-19 00:37:58 följande:
    Hej! Jag hänger med på här då din presentation känns på pricken som mig. Jag och min sambo har försökt sedan  i september. Man hopas och hoppas varje månad att något ska ske, men inget händer. Självklart känns det extra känsligt när så många vänner i ens närhet blir gravida och får sina efterlängtade och man bara kämpar på.
    Halå, gör det du är så välkommen :) Javisst samma sak är det här, två nära vänner har blivit gravida det senaste halvåret. Man är ju otroligt glad för deras skull självklart, därför skäms man nästan ibland när man tycker det är orättvist att man själv inte lyckas lika lätt. Hur hanterar du själv dom känslor som uppstår ibland?
  • FridaPe
    eagle87 skrev 2014-05-19 20:58:12 följande:
    Behöver bara skriva av mig lite. Känns dumt o känna såhär så de svårt o prata om det till andra. Jag hatar min mans familj, dem har alltid behandlat mig dåligt o önskat att han skulle vara med någon annan. Jag har flyttat från Sverige från min familj till England där han bor med sin familj. Dem har aldrig haft medkänsla att jag saknar min familj o försökt vara extra snälla. Dem har vid flertal tillfällen anordnat familjedagar o inte bjudit mig, varenda familje middag har jag ångest innan o de får mig alltid att känna mig utanför.

    Ok nu till saken. Han har en några år äldre syster som blev gravid för några månader sen. Visst blev jag väll glad för hennes skull men det känns så jävla jobbigt att höra henne prata om graviditeten varenda familje träff. Känns som att hon verkligen måste hävda att hon är gravid och tar upp det hela tiden. Hur illa hon mår, hur de ska dekorera barnrummet, hur underbart det är osv osv. Idag hade hon 20 v ultraljudet och fick reda på att det skulle bli en pojke. Alla är jätteglada för de önska en pojke. Min man är jätte glad också. Jag känner mig bara så tom och ledsen.

    Jag skulle inte kännt så om de va någon jag tyckte om o brydde mig om. Det skulle kännts bättre om de va en tjej för då skulle inte min man vara lika exalterad.

    Ville bara skriva av mig, hoppas någon förstår.
    Det är jättebra att du skriver av dig, så fortsätt med det! Det låter som du har det väldigt jobbigt, kan du inte försöka ta upp detta med din man som får prata med familjen, eller om det känns bättre ta upp det själv med familjen? Nu vet ju inte jag om de verkligen sagt att de önskar att din man var med någon annan, eller om det är en känsla du har? För om de sagt det tycker jag det ligger på din mans ansvar att ta upp det med dem. 

    Jag förstår att det känns jobbigt att hon är gravid, och man får känna så och det är helt normalt att inte fullt ut kunna vara glad för deras skull. Jag är i en liknande situation själv, min pojkväns bror och hans tjej väntar barn. Klart det är jobbigt stundtals då hon pratar om det ena och det andra som händer nu när hon är gravid, men jag försöker vara glad för henne och låta henne berätta. Hade jag varit hon hade jag velat göra samma sak förmodligen... dessutom tror jag starkt att vi kommer bli gravida, och då vill jag inte se tillbaka på tiden då hon var gravid, och då inte jag var gravid, så att jag behöver skämmas. Men där får var och en känna hur man vill handskas med det, jag själv vet att om hon fick reda på hur jag kände så skulle hon börja gå på tå runt mig och kanske inte fullt ut våga säga vad hon vill, och det vill jag verkligen inte. Det skulle faktiskt vara jobbigare än att hon pratar om det, hon måste få njuta av sin tid. Jag vet att hon längtat efter att bli gravid precis lika mycket som jag. Men som sagt, jag förstår din känsla helt klart... och förstår också om du inte håller med mig och vill du att hon ska tona ner snacket lite, då tror jag enda vägen är att prata med henne. 
  • FridaPe
    Nmg skrev 2014-05-21 18:55:49 följande:
    för nån dan sen träffade vi läkare och fick svar på proverna, allt såg bra ut. mina äggreserver var bra, sköldkörtel bra, makens spermatest jättebra! så det känns kul!
    gjorde även VUL och det såg bra ut, syntes att jag hade ÄL på gång.
    Läkaren sa att det inte finns så mycket att göra just nu, och då vi "bara" försökt i ca 9 månader så sa han att om jag inte är gravid efter sommaren så skulle vi ringa dit och få en tid för att kolla på äggledarna. Men han sa att allt såg ok ut. Känns ju jätteskönt att veta att vi är friska i alla fall, då kan man ju släppa den biten.

    Hoppas att det tar sig snart!
    Men vad roligt att höra! Måste vara underbart att släppa på tankarna om att något är fel! :) Det är ju skönt när läkaren refererar "bara" till 9 månaders försökande på något sätt, då blir man säkert lugnare tänker jag. Ni hade ju gjort spermatest hemma minns jag att du skrev, är det vanligt att de visar fel för det gjorde de uppenbart för er? Sa läkaren ngt om detta? Vi funderar på att ta ett sånt test hemma nämligen men kanske är dumt om de är missvisande...
Svar på tråden 26 år och försökt bli gravid i 7 månader (första barnet)!