Mycket handlar om rädslan att blanda bilden av Sverige (blonda människor, grönska, lite kriminalitet) med andra människor och deras sätt att leva.
Det finns nog inget rätt eller fel där, utan allt är upp till varje individ att tycka till och känna vad som känns rätt för dem. Alla är olika, med olika syn på vad som är rätt för dem och deras bild av samhället. Jag tycker det är bra att Sverige börjar få en dialog med de människor som vill hålla hårt i det vita och får motstånd av de som tycker det totalt motsatta. Det är ändå bara vad folk tycker, inget hugget i sten.
Själv är jag en sån som ser om mitt hus först. Min familj. Sen sträcker jag mig utåt sakta med säkert och bryr mig om vänner, bekanta, djur som far illa, människor som liknar mig....det är min väg ut ur min bubbla till resten av världen. Det är inte fel. I alla tider har människan skyddat sina intressen.
Jag gillar att alla är olika, i tankesätt och utseenden, men jag kan ändå tycka att det ska krävas lite för att få bli en det av det fantastiska samhälle våra förfäder byggt upp och slitit för.
Jag är inte elak eller nån nazistisk galning. Jag ser om mig och de mina först, för jag står dem närmast. Jag vill det som jag tror är bäst för det land jag är uppväxt i, för min skull, för mina barns skull. Jag kommer aldrig få veta vad som är bäst utan jag går på det jag tror....precis som vilken religiös nisse som helst.