Det här med egentid verkar vara ett komplicerat ämne som väcker mycket känslor, alla verkar tolka vad det är olika och det kanske beroende på vilket situation man själv lever i?
När ni röstar, utgå från er själva men utveckla gärna era svar. Berätta också gärna ålder på ert/era barn.
Jag har försökt skapa alternativ utifrån vad jag har hört här på familjeliv. Passar inget in, rösta annat
Annat: nej, jag gillar inte att vara ensam.
Ja, men inte utanför hemmet utan när barnen somnar. Jag har fyra barn, den äldsta är tio och den yngsta fem. Att bara "dö" i soffan några timmar för mig själv fyller mitt behov av egentid. Visst händer det att jag går ut och tar en drink med vänner när barnen somnat, men det är inget jag har behov av.
Jag och min man har heller inga barnvakter så vi lämnar aldrig bort barnen för att göra något ensamma utanför hemmet. Ironiskt nog gör dom flesta i vår bekantskapskrets det, för att "vårda sin kärlek", nån gång i veckan. De paren har problem i sin relation som jag och min man inte har, kanske för att vi inte hinner ha dem. 
Personligen förstår jag inte varför man får barn om man har ett så pass stort behov av egentid utanför hemmet att man lämnar bort dem några gånger i månaden. Eller varför vissa väljer att resa bort utan sina barn. Jag blev förälder för att jag ville umgås med mina barn, resa med dem och åka på utflykter med dem. Så för mig är det en gåta varför man väljer bort barnen.
Alltså jag tror inte att det finns NÅN som inte vill ha ett break efter att ha umgåtts med en trotsig treåring nonstop i ett halvår liksom. Kanske man intalar sig att man inte vill ha någon egentid om man inte har möjlighet till det men jag tror ALLA föräldrar glatt skulle ta en timme eller två i lugn och ro om möjligheten presenterade sig. Faktiskt.
Jag tänker väl som Modesty, hur utesluter det ena det andra? Våra barn har träffat sina morföräldrar flera gånger i veckan sedan det att de var nyfödda, idag är de 5 och 7 år och vi ser ingen anledning att vara med varje gång de umgås med varandra. Är barnvaken välkänd för barnen och barnet har kommit en bit på väg i anknytningsprocessen till föräldrarna ser jag noll problem med att umgås med sin partner ensam utanför huset ibland.
Personligen förstår jag inte varför man får barn om man har ett så pass stort behov av egentid utanför hemmet att man lämnar bort dem några gånger i månaden. Eller varför vissa väljer att resa bort utan sina barn. Jag blev förälder för att jag ville umgås med mina barn, resa med dem och åka på utflykter med dem. Så för mig är det en gåta varför man väljer bort barnen.