Det här med egentid verkar vara ett komplicerat ämne som väcker mycket känslor, alla verkar tolka vad det är olika och det kanske beroende på vilket situation man själv lever i?
När ni röstar, utgå från er själva men utveckla gärna era svar. Berätta också gärna ålder på ert/era barn.
Jag har försökt skapa alternativ utifrån vad jag har hört här på familjeliv. Passar inget in, rösta annat
Jag förstår det men om, hade du då stått fast vid din princip eller gäller det bara andra?
Jag föredrar att ha sex utan att sonen är närvarande...
"Inte kan" är väl fel ord. Jag ser det inte så, att det måste vara något barnen "inte kan" vara med på. Jag gillar helt enkelt att hänga med min man utan att barnen är med, oavsett vad vi gör egentligen. Det är skönt att få vara bara vi två, prata utan att bli avbruten, prata om saker man vet att barnen tycker är rätt trista (vi diskuterar mycket politik bl a), fokusera på bara oss.
Ingen i vår familj skulle må bra av att vara runt benen på varandra 24/7, vi är inte bara en familj utan vi är enskilda individer också och det vill vi fortsätta vara.
Nu blev det lite "jag är inte bara mamma jag är tandläkare också", inte meningen. Men skämt åsido så är jag faktiskt inte bara mamma, jag är SÅ mycket mer, liksom min man inte bara är pappa utan SÅ mycket annat också.
Jag vet inte hur jag ska förklara på annat sätt.
Nix. Jag kommenterade bara frågan: "Vad vill du göra med din partner som du inte kan göra när barnen är med?"
Varför ledsen gubbe, föresten? Skulle det vara fel att dela sovrum med sitt barn, menar du? Du ser det väl inte som en uppoffring att umgås med dina barn, eller hur var det?