Varför funkar de flesta killar såhär? Jag ledsnar!

När vi träffas nästa gång tänker jag säga till honom precis som det är jag känner, att jag har känslor för honom och inte är intresserad av att spela spel. Om han fortfarande är intresserad och vill ge det en ordentlig chans så är jag med på noterna, men annars tänker jag avlägsna mig eftersom jag inte vill bli sårad.

Om någon spelar "hard to get" för att sedan visa sig vara en helt annan människa än den ger sken av, så hade jag också vänt på klacken och gått. Är man däremot öppen om vem man är, vad man vill och vågar kommunicera det, så kan jag försöka bra mycket längre än fyra månader.

Att "hålla på halster" som du säger.. det skulle få mig galen på mindre än 2 veckor och det är bara att glömma något mer därifrån. Antingen är man intresserad, eller inte. Om någon ger signalen "inte" så går man därifrån helt enkelt.

Nej, de flesta killar funkar verkligen inte sådär. Det är nog snarare så att "kaka söker maka". Vissa tjejer (inte alla) söker medvetet eller omedvetet upp killar som de själva upplever vara lite lite för bra för dem själva. Därmed sätter de sig, många gånger omedvetet, i någon slags katt och råtta-lek där de ska försöka jaga killens uppmärksamhet för att, när de väl fått den, försöka spela svårfångade.

Sådana tjejer är det bara att ignorera som kille och den tjejtypen kan man ganska snabbt urskilja från mängden. Därför kan jag tänka mig att man, om man är en sådan tjej, upplever det som att "alla" killar är sådana. Alla andra killar, som inte är sådana, håller sig nämligen på behörigt avstånd...

Om en man är för intresserad för fort drar jag öronen åt mig och inbillar mig ganska snabbt att han har en massa negativa sidor så som att han inte är självständig, osäker osv. Alternativt tänker jag att han om han är så mot mig är han kanske väldigt flirtig gentemot kvinnor överhuvudtaget, och då kanske han är oseriös och bara ute efter att leka lite. 

Om mannen däremot är sval kan mitt intresse öka en aning, då jag ser en individ med integritet som antagligen inte försöker hamna i säng omedelbart med varenda människa han möter. Dock får detta ej gå till överdrift. Nonchalans är osexigt och osympatiskt och ingenting jag kan tänka mig att acceptera. 

Jag är själv reserverad och släpper inte gärna någon inpå mig meddetsamma. Det påverkar såklart hur jag tolkar männens beteende. 

Efter 13 år i ett förhållande är singellivet minst sagt förvirrande.