Hopplöst kär i annan trots lyckligt förhållande

Sorry, tolkade ditt uttalande fel då ang "Jag lever hellre ensam, även om jag inte tror att jag aldrig skulle hitta någon annan att älska. "

Förstår nu att du är storsint och eventuellt stannar kvar trots att din respektive älskar någon annan.
Frågan är vad som är så hemskt med att leva med den du älskar så att du hellre lever ensam?
Är det din storsinthet att du vill att din älskade skall vara maximalt lycklig?

Än så länge det finns kvinnor som dig kan de spela fri. De vet precis att när jag inte lyckas med den andra, kan jag alltid få komma tillbaka till det gamla, bekväma. Jag är man och jag har utnyttjat det på alla sätt, för 30 år sedan. Idag undrar jag att det fortfarande finns kvinnor som går med på allting. 
Det finns hundratals ts om att jag har kärat ner mig i en annan. Vad ska jag göra? Några månader senare finns det hundratals ts om att jag har bedragit min fru (man). Vad ska jag göra?
Poängen är, visst kan man attraheras av andra (de som har kärat ner sig lever inte i ett lyckligt förhållande mot alla påståenden). 
Om du nu är man eller kvinna. Välj en sida då. Ingen idé att stannar bara för att man inte vet om den andre vill ha en. Lev själv ett tag då för att får ut vad ni själv vill med livet. Bättre än att såra alla inblandade.

Med tidigt så menar jag när man känner att man är förälskad i någon annan och känner att man börjar fundera på att denne nye är en potentiell ny partner som man vill kika lite närmare på. Av flera anledningar

1) Ens partner får vara med i matchen , förhålla sig till det , göra sina egna val , förbereda sig , etc.

2) Att man får känslor för någon annan kan många ggr bero på problem i förhållande , att den övergått i vänskap , att den blivit slentrian , etc , och då är man kanske inte helt ovanligt att man riktar blicken utåt , blir mottaglig för andra. Att då gå omkirng och fundera över problemen på egen hand och dessutom hänge sig åt att utforska någon annan lite närmare lär ju knappast lösa några problem utan snarare göra dem värre. Vem vet , många av problemen kanske löser sig om man bara vågar öppna sig för sin partner om hur man verkligen känner och varför. Många ggr kanske ens partner gått omkring med liknande tankar ?

Jag tror att problem löser man genom att prata om dem öppet och i sin helhet inte genom att gräva ner dem under mattan pga konfliktrdsla och intala sig att man bara gör sin partner en tjäns genom att hålla honom ovetandes om vad man känner och vad man har för planer.

Ja, hellre än att leva i en falsk värld där den jag litar på mest i hela världen ljuger för mig och undanhåller sanningen. Storsinthet? Nej, knappast. Grunden är att jag inte vill ha det så. Jag anser mig värd mer. Jag tror också att jag besitter förmågan att få detta, vilket gör att jag knappast skulle se det som omtanke om mig ifall min sambo höll tyst för att jag skulle få leva med den jag älskar. Jag och min älskade livskarat är ett "vi". Det är viktigt för mig. Det du, TS och min sambo (i detta hypotetiska exempel) skulle göra är att strunta i detta "vi" och köra ett eget race. Bara en ska fundera över framtiden med alla fakta möjliga, bara en ska fatta besluten om framtiden med alla möjliga fakta, bara en, bara jag, bara mig. 

Oj , vart visst lite fel där , Fool ska det stå som avsändare på den

Men världen är sådan. Du vet inte vad din partner tänker, du lever redan idag bara i förhoppningen att din partner inte tänkt sådana tankar och verkar klara dig med det.Detta kanske du kan förklara lite bättre. Ser ut som du både tycker det är fel att andra tar beslut utifrån sig själva medan du anser att dina egna beslut kan grundas endast utifrån vad du anser dig vara värd och förmågan att få.

Låter rakryggat såklart men inte nödvändigtvis det bästa för någon som jag ser det. Respekterar de som tycker att det är önskvärt ändå givetvis.Kan bero på problem som kan lösas ja, men inte nödvändigtvis. Ibland beror det bara på att två personer hittat varandra, kanske ( i en tid av sorg eller saknad eller whatever som gör att människor hamnar i förhållanden baserade på stark vänskap snarare än kärlek) utan att gnistan fanns där.

Det modiga i det är att du ger din partner en chans att förhålla sig till att du kärat ner dig i någon annan och får chansen att göra sina egna val kring.

Vad du hellre skulle vilja är ganska irrelevant , det är inte ditt val att göra utan din mans , om han skulle vilja veta så bör han oxå få veta. DU kanske tycker det är bättre att inte veta , men din partner kanske inte tycker det.

Och vem säger att anledningen till att det inte blåser över av sig själv är just pga att det fick fortsätta ostört utan din partners inblandning ? Vem säger att det senare inte utvecklades till en otrohet just pga att din partner inte fick veta något ?

Fast i praktiken så går ju din man och lever på prov , bara att han inte vet om det än. Att leva ovetandes innebär inte att problemen inte finns där finns där ?

Ditt resonemang påminner lite om att.... varför säga till en patient att hankanske  har cancer , det är väl onödigt att oroa honom i onödan , det är väl bättre att låta honom gå ovetandes , han lär ju märka det för eller senare ändå om det var så eller ej. Varför ska han lida i onödan fram tills dess ?

Är det verkligen att "skona" någon ?

Oavsett vilket så ÄR det väl trotts allt ett problem för förhållandet , och det löser man väl genom att prata och inte genom att tiga ?

Ang rakryggat.... det beror helt och hållet på vad ens partner vill , om ens partner vill veta men man förnekar honom den chansen så är man definitivt inte rakryggad hur man än vrider och vänder på det , utan snarare ganska feg och egoistisk. Då utgår man helt och hållet utfrån vad man själv anser är bäst för ens partner och som bara råkar sammanfalla med vad som är bäst för en själv...

Om man nu på allvar vill göra det rätta så bör man kanske ta reda på vad ens partner vill ? Jag tror de flesta i ett långt förhållande har en ganska bra bild av var ens partner står i frågan , om inte annat kan man väl kanske ta reda på det ?

Det kanske bara är den ena personen som har problem denna kan lösa på egen hand.Personligen tycker jag inte det här med att vara rakryggad är någon önskvärt alltid. Ibland skapar det bara problem. Personligen ser jag mer till slutresultatet. Ibland är det bra att vara rakryggad ibland inte, svårt att säga utan facit.Jag tycker partnern kan ta ansvar för sitt liv. Säger inte denna något så antar jag att den inte har något problem den tycker jag skall vara med och lösa.