Hopplöst kär i annan trots lyckligt förhållande

Varför hänger du upp dig på dessa frågor?

Alternativen är ju stanna kvar eller inte och just nu är det ett faktum att det finns känslor för någon annan. Menar du att bara för att man har känslor för någon annan så kan man inte fortsätta leva med den man lever med?

Tyvärr TS. Anledningen till att du känner dig falsk är att du beter dig så. Faktum är att du bygger upp en helt ny relation vid sidan av den du har med din man och du gör det utan att inkludera honom.

Hur kan du tro att du bara efter ett halvår har fått så djupa känslor för din kollega? Du känner honom inte! Däremot så känner du din man och du säger att du älskar honom! Gör du verkligen det? 

Som du kanske märker så tycker jag inte ett dugg synd om dig TS. Den jag tycker synd om är din man som du går bakom ryggen på!

Du säger att du inte vågar ta språnget ur ditt äktenskap eftersom du inte vet om din kollega känner lika djupt för dig som du för honom. Samtidigt som du säger att du älskar din man? QUE? Hör du inte hur du låter?

Antingen kväser du känslorna för din kollega och ger ditt äktenskap och din man 100%. Eller så talar du om för din man att du inte längre älskar honom och vill skiljas.

Det är väldigt enkelt. 

För det tredje alternativet är att du fortsätter att bedra din älskade man - och det vill du väl inte?

Känner igenom mig i det ni beskriver och det citerade är verkligen ett problem. Jag har liksom medelåldersproblem, med ett fungerande men lite tråkigt äkentskap, samtidigt som jag beter mig som en tonåring när det gäller den andre. Ungefär som att ha finnar och rynkor samtidigt. Trodde att man skulle vara klokare och ner kontrollerad vid denna åldern.

Nej, jag menar att man bör fundera över var man vill hamna INNAN man försöker lista ut ifall känslorna är besvarade eller inte. 

Framförallt tycker jag att det är riktigt illa att man sitter och planerar och funderar (ofta under relativt långa perioder av livet) ifall man ska lämna sin partner eller inte utan att partnern får vara med i diskussionen. Jag tycker inte att det är rakryggat och kärleksfullt att försöka luska ut ifall det finns ett "bättre" alternativ till sin nuvarande livskamrat för att sedan lista ut vem man ska "välja". 

Precis som du säger är alternativet gentemot den nuvarande partnern att stanna kvar eller inte. Detta är ju något som borde vara avhängigt känslorna mellan de som lever ihop. 

Vad spelar det för roll om känslorna är ömsesidiga? 

Antingen älskar man den man lever med och då väljer man att stänga av känslorna för den andra och ger sitt äktenskap och sin man 100%.

Eller så känner man att man inte älskar sin man tillräckligt och då väljer man att avsluta sitt äktenskap för att ge sin partner en chans att hitta lyckan hos någon som verkligen älskar honom/henne.

De ev känslor som man utvecklat för en annan person har inte ett endaste dugg med beslutet att göra - beslutet huruvida man ska fortsätta sitt äktenskap eller inte!

Jag tycker inte det låter så konstigt. Har man levt med någon länga som man håller av mycket så vill man inte såra den personen. Men efter ett tag så kanske det bara är just väldigt starka vänskapsband. Det kan ju vara bättre för båda att bryta upp ändå och fortsätta som vänner.Det är inte enkelt. Att inte vilja såra någon men ändå göra det som blir bäst i längden. Det kan ju vara så att det bara är en tillfällig förälskelse som går över och ts hittar tillbaka till sin man, då är det nog bäst att denna historien bara finns i ts huvud.

Men inget av det du skriver här är väl beroende av huruvida man vet att det finns ett alternativ till den man lever med eller inte? Om det nu bara är en "tillfällig förälskelse" så blir väl TS tankar knappast klarare av att försöka luska ut ifall hennes känslor är besvarade eller inte?

Att ts bara ställer denn frågan tyder på att hon redan tänkt på detta och ser ett uppbrott som ett alternativ. Tycker du inte.Inte alla hittar rätt från början. Det kan vara bättre för båda om de bryter upp. Jag förstår vad du vill ha sagt här men jag tycker inte nödvändigtvis att det är bäst att veta vad ens partner tycker och tänker alltid. Ibland är det bra att inte veta.

Du vet väl att att i nte kunna och inte vilja är två helt skilda saker va ?

Klart att du KAN utesluta den andre mannen ur ditt liv om du bara VILL det , frågan är väl kanske mer om du vill det eller ej. Det kanske handlar mer om vad han är värd för dig vs vad din familj är värd för dig.

Iom att allt är hemligt så kan du i dagsläget välja att ha både och , din familj och din trygghet OCH känslorna som mannen får dig att känna. Men om vi vänder på det , om din man var medveten om dina känslor för den andre mannen och bad dig göra ett val , antingen han eller den andre mannen. Skulle du då kunna utesluta honom ur ditt liv ? Dvs om ditt förhållande och din familjs tyrygghet stod på spel ?

Om TS ser ett uppbrott som alternativ - vad tycker då hon (och du) att hon ska göra ifall känslorna inte är besvarade?