BF Juni 2015

Todilo :)
Kikar in igen jag med, BF 1.a Juni (Flyttad från 13. e maj) Så jag är i vecka 33 nu, gud va jag längtar! Börjar bli trångt i magen men känner mig ändå inte megastor än.
När ska man be arbetsgivaen fylla i om hur mkt man tjänar? Det som ska till FK?
Å När ska sambon söka om 10 dagar? När barnet är fött eller innan?

HUR räknar jag ut /planerar min ledighet, jag är så usel på sånt o bara skjuter det framför mig.
Ska börja med semester 25 dgr ;) passande nog sen ska jag vara hemma fr 1.a juni - 1-a augusti året därefter. hru vet jag hur man räknar ut min månadskostnad? Kan man få hjälp med det eller MÅSTE jag läsa och fixa allt själv?
Visseligen mitt tredje barn Men en sladdis så jag minns inget..

Jag har ju haft turen att må bra både psykiskt o fysiskt hittills under graviditeten, så har ingen erfarenhet själv av att må som du, just under en graviditet men jag har mått kasst långt innan graviditeten. Jag fann nånting att sysselsätta mig med, jag började rita och måla, det gav mig en sorts terapi och det hjälpte mig faktiskt. Och jag lärde mig att öppna mig för min nuvarande fästman också, jag berättade hur jag mådde, mina tankar o känslor och han hjälpte mig mycket igenom det som jag gick igenom. Min bästa vän gick bort, och det var utlösaren till att jag blev väldigt dålig psykiskt. Men sen jag träffade min sambo för 6 år sen har allt blivit lättare och bättre, idag mår jag toppen mycket tack vare min själsfrände och mitt pysslande som håller mig lugn :)

Men mitt allra störata tips är att prata om det! Minsta lilla tanke eller känsla måste få komma ut. Har du svårt att öppna dig, så skriv ner dina tankar osv, och låt någon du lutar dig mot att läsa det. Det är rikrigt viktigt att få ut det, tro mig!

Lycka till o styrkekramar!

Ja egentligen mår jag ju inte särskilt dåligt psykiskt, ännu iaf.. Men man blir lite rädd för hur det ska bli om jag blir sittandes hemma tills han kommer ut :-O

Just nu är jag nog mest bitter och arg

Är van vid att ha fullt ös i mitt liv, så har lixom fått gå från 100 till 0 känns det som. Men jag vet ju att det är en begränsad tid, och att jag förmodligen blir bra igen bara lilleman kommer ut

Blir väl andra bekymmer sen kan jag tro

Har precis som du haft det tufft psykiskt förut, och där vill man ju för allt i världen inte hamna igen! Därför man blir lite skraj nu när livet fått en sån vändning bara på några veckor. Men jag får försöka hantera det så gott jag kan, och sysselsätta mig med det jag orkar

Sen är jag enveten som en åsna, så det här ska bara gå!

Ja, bitter och arg kan jag också vara till o från i dagarna, men jag har lärt mig att acceptera det och intalat mig själv stt det faktiskt är hormonerna och att det blir bättre, har jag bestämt ;) så man får faktiskt vara bitter och arg när man bara har ca 8 veckor kvar innan man blir förälder.

Men jag förstår din rädsla, det är samma här. Jag håller tummarna för att det blir bättre iallafall :) även om det blir ännu tuffare sen innan man kommit in i livet som förälder.

Vikarien och Frallanz/ många som inte har haft det jobbigt under en graviditet kan ha svårt att förstå en som har det ,därför är det viktig att ha stöd från dom närmaste så man inte deppar ihop, jag har också haft en jätte tuff graviditet med foglossning illamående och nu förvärkar som gör väldigt ont men det e bara kämpa på gått 29 fulla veckor (v30) idag. Förhoppningsvis så går denna siSta tid fort. Ta hand om er

Så är det ju. Jag har bara haft problem med foglossning sen v 23. Men ang illamående o andra saker har jag ingen aning om hur det är, men kan tänka mig att det är jobbigt och slitsamt. Man vet ju hur det är att må illa, och att kräkas. Och stt sen behöva må så varje dag i en graciditet måste vara riktigt hemskt :(

Nu hoppas jag också att dessa sista veckor går snabbt. Sömnen blir värre o värre o timmarna blir färre :( men så kommer småbarnslivet också vara antar jag så man vänker väl sig tyvärr, haha.

Hej.

Väntar första barnet (om 53 dagar!!!! Galet vad tiden gått fort). Börjar få lite funderingar nu när det närmar sig som någon kanske kan svara på? :) Är i v33.

När är det vanligast att barnet börjar fixera sig? Ni som gjort detta förut i vilken vecka vände sig eran ner med huvudet även om det var ruckbart? Hur känns detta? Är något som går fort eller är det något som håller på ett tag så man verkligen känner att den vänder sig? Just nu sitter min bebis med fötterna neråt..

Senaste dagarna har jag varit sjukt törstig. Då jag i vanliga fall är en duktig vattendrickare om dagarna så har senaste dagarna varit extremt, skulle kunna dricka vatten konstant utan ett stopp. Är detta något gravidrelaterat tro? Ska man börja dricka vätskeersättning, det är väl inget farligt för bebisen?

Börjar planera lite smått för resan till förlossningen, det är väl inte att rekommendera att jag själv kör dit? (max 10 min resväg) Är detta ett big NO eller kan man ändå ha det som en plan? (sambon är körkortslös och jag skulle så gärna vilja ha bilen vid BB när vi ska hem för att slippa vara beroende av någon annan den dagen)

Det var mina funderingar för tillfället, förlåt för dumma frågor kanske.. :)

Hoppas ni mår bra, snart sommar!! :) (även fast det snöade hela natten och känns som det är långt kvar till värmen och bebis.)

Thuram/ jag har svårt att tro att du skulle klara av att köra själv till förlossningen med värkar, värkar gör ont en res väg på 10 minuter kan kännas väldigt långt bort om man har ont. Skulle rekommendera att höra med någon Vän eller släkting att köra er till sjukhuset :)

Jag hade aldrig lyckats köra själv, så det där får ni nog klura lite på Hur ni ska lösa.

Du har inte åkt på nån graviditetsdiabetes? Ökad törst är ett symtom på det..

Kommer inte ihåg när sonen vände sig neråt och fixerade sig, men det var säkert sista 4-5 veckorna. En jobbarkompis är beräknad om 4dagar, där har bebis inte vänt sig eller fixerat sig ännu

Jag kan inte ge dig nåt svar på något annat än att NEJ du ska inte ta bilen själv. Sålänge du har värkar får du glatt lösa färden på annat håll :) varken bra för dig o bebis eller någon annan i mötande trafik om du skulle köra av vägen eller dylikt pga värkarna.

Någon annan kanske kan komma med bilen lite senare, så att den finns där när ni är redo att åka hem? :)