brakat loss

Tror att vi tycker lika!

Det finns i regel mer än en sanning. Här får man alltid ta del i endast en. Skulle man i det här fallet få höra pappans, så kanske man lättare skulle förstå hans reaktioner.

men trots att du inte ens har hört mannens version utan bara ts så har du ju redan bestämt dig vilken 'sanning' du tror på, du har ju till och med redan ifrågasatt ts egna känslor och tankar för du tror dig veta bättre än ts angående vad hon tycker om saker och ting

kanske du är lite färgad pga av personliga erfarenheter? själv har jag varken bio eller bonus och ser det hela lite mer opartiskt och inte med föräldraglasögon på

Min erfarenhet hämtar jag från det verkliga livet. Jag köper aldrig rakt av vad en person berättar som är i konflikt med en annan Gör du?. Att det finns en version till brukar alltid framgå, när man pratat med båda. Det är säkert inte annorlunda i det här fallet. Skillnaden är bara att här får alltid en stå oemotsagd. Det finns kanske en orsak till att mannen här verkar frustrerad och irriterad. Han kanske mest har fått höra gnäll och klagomål på sitt barn, Det vet vi inte, och kommer heller aldrig att göra.

Det gör vi, det handlar inte om några revolutionerande krav du ber om utan om vanligt enkla regler som bör gälla vare sig det är bonus eller biobarn i ens hem.

Det är meningen att alla ska må bra i ett hushåll, din man bör skärpa till sig och ta förädlrarollen på allvar för sitt barns skull, han är inte en kompis utan en förälder, att barnet skolkar och inte visar respekt för någon mm visar ju på att din man har misslyckats kapitalt och vem går det ut över sen? jo barnet

samhället curlar inte - detta är något föräldrar måste lära sig, det blir ett bryskt uppvaknande för dessa barn sen när samhället ställer krav på dom

Du har så rätt det finns en orsak.

Orsaken är att min man tycker synd om barnet.

Orsaken är att min man är rädd att barnet ska välja att bo hos sin mamma på heltid.

Min man ser inte o hör inte när det gäller detta barn men han har en fantastisk hörsel o syn när det gäller andra personer.

Det är väldigt konstigt kan jag tycka. Han har väldigt mycket åsikter om andra men ser inte själv vad som försegår.

Ni som tycker att jag gnäller och skäller mm när man säger ifrån o ingen lyssnar slutar man då att säga ifrån o låter saken bero? Eller ska man återigen ta upp saken?

Säger man att barnet ska sluta att svära så himla mycket femtioelva gånger ska man då låtsas att inte höra gången därpå?(ett exempel)

Ja usch vi är nog några stycken som har det såhär.

Jag har inväntat hans reaktion i årtal men är jag tyst så säger han inget.

Jag frågar honom om det är ok det barnet gör nej säger min man och sen händer det inget.

Det tafatta beteendet emot barnet gör att jag känner att jag är gift med en fegis en fegis som aldrig försvarar mig.

Skulle någon bete sig illa emot honom så försvarar jag ju han