Anonym (Trött) skrev 2014-10-31 06:22:04 följande:
Jag har tidigare skrivit men det är precis som att han inte vill.märker eller tycker att han har fel i något. Han kan ta upp saker som jag gjort fel jag är tyst och håller med på de punkter jag håller med. Lyssnar! När jag sen ska förklara hur o vad jag känner o tycker så skruvar han på sig avbryter o reser sig o säger: och du bara fortsätter o fortsätter. Det är ingen ide att ens försöka prata om det här. Sen går han.
Igår flög han runt och letade efter en glödlampa för bonus har ingen lampa som fungerar. Tjata om detta men jag svarade var vi kan tänkas ha det o sen jag var tyst. Sen hittade han och gick in o bytte där upptäckte han väll dammet o oredan i rummet. Började gnälla om att det såg ut och att VI verkar skita i bonus rum.
Men hallå barn som är mindre en bonus byter lampa själv o städar rummet. Dammar o dammsuger.
Denna bonus anses vuxen av sin far i andra tillfällen men inte när det gäller bädda rent byta glödlampa damma o dammsuga o vattna blomman i fönstret.
Får snart panik! Klarar snart inte av att leva i denna familj.
Förstå vad mysigt om han o bonus får bo ihop...då kan dom städa, laga mat, tvätta, handla, vattna blommor mm
Jag hade gett upp.
Du förtjänar respekt och kärlek. Det är INTE vad din man ger dig.
Låt din man få uppleva hur "underbart" det kommer vara att leva ensam med alla sina barn varannan vecka. Och som du säger, ta hand om städning, matlagning, tvätt, barns kompisar, hämtning och lämning... ja allt det där han anser att du inte gör men som inte längre kommer göras som genom magi när du inte är där.
Tänk på dig själv och dina barn nu.