Gifta vs. Sambo! För- och nackdelar

I och för sig, för ogifta par på över 50 låter det inte rätt med pojkvän/flickvän, har inga såna par i min närhet så det har inte varit aktuellt.

Själv vägrade jag bli kallad särbo, tycker det låter som att man flyttat ifrån varandra och gillar inte klangen.

Ungefär hälften av mina vänner är sambos (några av dom har har dessutom varit förlovade i 20-30 år) och hälften är gifta.

Innan vi fick barn var det inte så viktigt, vi hade ungefär samma bakgrund, inga direkta förmögenheter att snacka om och de försäkringar vi hade omfattade sambos på samma vis som make/maka.
Sen fick vi barn. Och ytterligare några år senare köpte vi hus.
Där någonstans bestämde vi oss för att det kändes bättre att vara gifta. Plus att vi givetvis VILLE gifta oss med varandra och ingå det förbundet för resten av livet.

Ett tillägg,

Det är vanligtvis enklare att gifta sig och skriva papper på saker som man vill undanta från det gemensamma.
Än att fortsätta vara sambos och skriva papper på det man vill ska vara gemensamt och delas gemensamt.

När man har ett etablerat förhållande, gemensamt boende och kanske även barn ser jag det enbart som positivt att vara gift. Vi gifte oss borgligt dels för att vi ville ha samhörigheten, men det juridiska var den största drivkraften. För att det inte ska bli några onödiga diskussioner eller tvistemål i samband med en eventuell separation eller ett dödsfall. Vårt hus, all vår egendom och vårt sparande är gemensamma.

Vet att jag en gång innan vi gift oss nämnde för min svärmor att eftersom vi inte skrivit något testamente skulle hon ensam ärva allt om min sambo dog. Dvs. hon skulle ärva halva huset, hans bil och stora delar av vårt sparande som stod på min sambo då han är den som sköter det. Vi hade talat många gånger om att skriva papper/testamente, men det blev aldrig av vilket jag tror är långt ifrån ovanligt tyvärr. Min svärmor sa då att naturligtvis skulle hon aldrig ta halva huset från mig, men jag tror att det är väldigt naivt att vara så säker på det. Man vet aldrig hur folk reagerar vid ett dödsfall.

Så antingen bör man gifta sig eller skriva ordentliga papper. Saken med papper/testamente är att det alltid finns en risk att det inte täcker allt, att förändringar skett som inte förts in eller att det överklagas. Giftemål är många gånger ett bättre skydd och jag kan inte se något negativt med det om man vill dela egendom och ekonomi med sin respektive.

För vår del finns det inget sådant. Jo jag har en del  en sommarfastighet som är värdefull,  men den ska ändå gå till vårt barn om något händer. Vi äger inget annat ihop av värde och ekonomiskt så är jag inte beroende av honom,

Det enda och då är det enda, som kan vara minus, det är om han dör, så får jag inte bestämma något när det gäller begravning.
Annars finns det inget inget plus för oss att gifta sig
Som jag skrev innan, så skulle det var mer papperskriviere om vi hade varit gifta och ett gemensamt hus är ändå redan urholkat eftersom det finns särkullebarn

Verkar vara en del som tror att bara för att man inte gift sig så är man inte säker på varandra eller har bestämt sig och så är det verkligen inte. Jag skulle såklart inte ha skaffat barn med min sambo om jag inte var säker på honom. Och det finns väl inget mer långsiktigt man kan göra än att skaffa barn.

Jag ser som sagt en enda anledning till att gifta mig och det är för att vi i så fall skulle ärva varandra. Tycker inte att vårt förhållande på något sätt skulle bli mer bekräftat, riktigt eller officiellt genom ett giftermål.

Så får och kan man absolut känna. Men vem är det som du upplever har de åsikterna? Ingen jag känner resonerar så.
Vi gifte oss av trygghetsskäl främst så att inte ena parten skulle få ta smällen om en gick bort och barnen ärvde allt.
Och det gick snabbt, en borgerlig vigsel kan man forma som man vill så det var lite diktläsning och sen en fin lunch med två vittnen närvarande. Det går att göra det ännu enklare om man vill.
Vi hade varit ihop 17 år och vårt äldsta barn var 5 år gammalt när vi gifte oss.
Innan vi gifte oss tänkte jag precis som du att vårt förhållande är precis lika äkta och långsiktigt som om vi vore gifta.

Men där kan man ju göra som man vill. En anekdot.
Min syster gifte sig ung. De tänkte som att vi ska ju leva ihop hela livet så varför inte gifta oss direkt?
Jag var något äldre. Vi resonerade på precis samma sätt men hade vänt på det. Vi ska ju leva ihop hela livet så varför stressa.

Det är helt upp till en själv. Men se till att fatta beslut utifrån hur ni känner, inte hur ni tror att andra tycker eller tycker om er.
Det är bara ni som ska tycka.
Och faktum kvarstår att det finns vissa trygghetsfördelar med att vara gifta.

Jag tycker det är en fördel att det är min son som ärver mig och inte min sambo. Jag vill hellre att det ska vara så. Däremot borde vi ta tag i att skriva testamente just vad gäller bostaden, den skulle jag vilja att sambon fick om det skulle hända mig något (den äger jag).

Fonder och sådant jag fått av mina föräldrar och ärvt av farfar skulle jag verkligen vilja skulle gå till sonen. De pengarna skulle han behöva för att utbilda sig och skapa ett bra liv.

För mig och min make är det bäst att vara gifta, med varandra till och med. För andra kanske det är bättre med något annat sätt.

Just i de fallen kan det vara enklare att gifta sig och skriva papper specifikt för sådant som ska gå till din son exempelvis. Än att göra tvärtom.

Till att börja med, så bör man skriva äktenskapsförord på sådant man inte vill ska vara giftorättgods, sedan kan man testamentera det bäst man vill

Japp!

En sak som jag ser på svaren som ingen tänker på är att som sambos är man inte varandras närmaste anhöriga.

Och vad innebär det då?

Nu pratar jag juridiskt. Bla detta:

Du som sambo har inget att säga till om vid alvarliga sjukdom eller olycksfall.

Låt säga ni råkar ut för en trafikolycka samboblir allvarligt skadad och är medvetslös.

Då kan du bli utestängd från sjukrummet och inte få veta ett dugg vad som händer. Om den anhörige bor på annat håll kan den flytta sambon till ett sjukhus nära den.

Och den bestämmer hur vården ska läggas upp.

Vid dödsfall har sambos inget att säga till om angående begravning och sånt.

Och man kan vara hur sams som helst med sin sambos familj men i samband med sjukdom och dödsfall kan allt ändras.

Just denna biten började jag och min man fundera på då jag är sjuklig. Och blev sämre.

Och det är mer som är skillnad rent juridiskt som jag inte kommer ihåg nu.

Det är jag fullt medveten om, om det skulle dras till sin spets. Nu har vi en gemensam son så han räknas också som anhörig, så har han två barn sedan tidigare, så det är väl dessa jag får "slåss" mot om det värsta skulle hända.

Skulle det värsta hända och de börjar styra, då får jag ta den smällen.

Har ju aldrig stött på det irl, men det verkar ju vara en del (minoritet) här i tråden som tycker så.