Han är väldigt impulsiv och har lite svårt att prata om känslor. Vi har pratat lite idag. Känner att det viktigaste för mig är att fokusera på lilla C, och att jag och pappan kan ha en bra kontakt framöver. Vill han inte vara tillsammans med mig får jag ta det, bara han får en bra kontakt med sin son. Det är vi båda väldigt måna om. :) allt blir inte jämt som msn har planerat, tyvärr.
Lite kvällspyssel till lillen :)
Fy fan, ALLT jag tänker på är pengar.. I slutet på maj får jag sista utbetalningen från csn vilket innebär -8500kr/månad, sambon är sjukskriven sedan snart ett år och vi har gigantiska månadskostnader med bl a hyra på 8200kr, bilkostnader runt 4000kr + alla andra utgifter som mat, el, telefoner osv. Letar för fullt efter nytt boende men hittar verkligen inget som känns ok med bebis på väg.. Vet ni hur det funkar att ta hus-/ lägenhetslån utan handpenning? Några bankdirektörer med i gruppen?
Känner att det här verkligen stressar ihjäl mig..
Kan ni minska på nåt? Låter ju som mycket på bil t.ex men vet ju inte var ni bor. Bästa sättet att ordna sin ekonomi är ju minskade utgifter. Kanske kan ni bo mindre ett tag, barnet behöver ju inte eget rum på länge?
Är det bara jag som rapar och fiser konstant?? Jag önskar mig t.o.m en alldeles egen pysventil.. Snart anser jag mig knappt rumsren längre.. ;)
Välkomna Modesty och manda89! 
Jag har också börjat gå upp snabbt i vikt, helt plötsligt kring vecka 19-20. Är i vecka 24 nu och +5 kg cirka. Helt knäppt att se sin kropp ändra sig helt på eget initiativ och så snabbt Jag försöker äta som vanligt eller bättre. Är hungrig ofta och tänker inte svälta, men ofta räcker ju ett mellanmål.
Min sambo var med på kub, inskrivning och rul. Han följer nog med för att lyssna på hjärtljud nån gång framöver men annars tycker inte jag han behöver ta ledigt för att titta på när mitt blodtryck kollas.
Min viktuppgång har dragit iväg rejält sista veckorna. Räknar man från när jag gått ner som mest i början av graviditeten så skiljer mer än tio kilo nu i vecka 25. Hoppas inte det fortsätter såhär, jag har ingen lust med jättestora svängningar. Samtidigt har jag ingen kontroll på det och tänker inte plåga mig och gå hungrig. Men jag kan ju ta en banan istället för en choklad t.ex. när suget kommer.
Är det nån mer som varit lite hemlig och inte berättat om graviditeten? Hur har folk reagerat när de upptäckt det ganska sent? Jag har börjat nojja lite för vad folk ska säga nu när det knappt går att dölja längre. Det har varit ganska skönt att få vara ifred och jag hade gärna fortsatt med det ett tag till..
Bra tips Chester! Så ska jag säga.
Har en del ytligare vänner som jag tycker jättebra om och träffar kanske varannan månad men inte har berättat för. Vi har inte berättat på Facebook heller. Jag tycker det har varit jobbigt med reaktionerna.
Antagligen eftersom jag inte mått riktigt bra själv så blir det jobbigt att hantera alla andras känslor och förväntningar och en del dumheter som folk kläcker ur sig. Och sen har tiden gått och nu är det jobbigt att berätta eftersom man måste förklara varför man inte sagt nåt.
Men jag ska nog säga att vadå, det trodde jag alla visste och det är ju ingen stor grej. Så får folk vara kränkta bäst de vill om de har tid med det.
Svårt det där med popularitet på namn. Vi gillar också några vanliga och några ovanliga, man vill ju kanske att det ska vara precis lagom vanligt
Tycker dock inte man ska bry sig i slutändan om yttre faktorer om det är ett namn man verkligen gillar! Huvudsaken att det är ett namn givet med kärlek och inte kränkande på nåt vis.