Första barnet september 2015
Mooomin skrev 2015-07-09 12:12:40 följande:
Ja? Det var ju det jag skrev. Men man ÄR ju fortf mitt I v 30, bara att den inte är fullgången. Min bm säger för övrigt inte så?
Inlägg från: Knäck
|
-
Min bm och även bm och läkare på förlossningen sa att jag var i vecka 31 när jag är på 31+5.
-
Jag börjar känna att saker inte går att skjuta upp längre. Förut har jag liksom inte gjort i ordning saker för att det fanns gott om tid men nu är det faktiskt bara 50 dagar kvar och man vet ju inte vad man orkar eller om bebisen kommer tidigare... Så börjar känna lite stress och om jag kunde göra allt klart den här veckan så skulle jag det !
-
Jag fick skriva in mig på arbetsförmedlingen i en vecka för att skydda min SGI. Knäppt men gick ju smidigt, de skriver ut en automatiskt det datum man bestämmer
-
Hahaha förlåt att jag skrattar men det var ju lite komiskt, tänk hur man blirblomblad skrev 2015-07-13 00:51:17 följande:
Mitt råd: ta det lugnt! Greja lite då och då när du känner att du orkar. Var smartare än jag. Jag körde på och tapetserade bebisrummet, tvättade typ 5 maskiner, storstädade hela huset (bor på 200 kvadrat) för jag tänkte att det skulle vara skönt att ha allt gjort så man kan ta det lugnt sen. Jo Hej. På kvällen var fötterna stora som jag vet inte vad och jag har typ tappat känseln i dom! Har fortfarande svårt att gå längre sträckor för dom värker så och ryggen är ännu värre än innan mitt ryck. Visst, jag är så gott som färdig, men jag hade ju kunnat dela upp det i 7 veckor till...! Känns så dumt att jag stressade. Sambon bara skakar på huvet åt mig för jag aldrig lär mig :)
Jag ska försöka hålla huvudet kallt då, skulle nog ha lätt för att göra som du... Hoppas du kan vila mycket nu och ta igen dig!
Sambon tycker nog att jag är ganska jobbig, jag har fått ett behov att byta ut alla våra möbler... De duger plötsligt inte och jag vill ha nytt, NU! Kan inte förklara varför.. antar att det är nån sorts nesting. En dyr sort
-
Jag känner mig alltmer orörlig och passiv! Jag är inte tung eller otymplig men foglossning och förvärkar gör att jag inte ens klarar att gå till affären längre... Jag får ta med busskortet och åka ena vägen, det är bara fyra hållplatser stadsbuss!
och sen får jag vila en stund...
Är det bara jag som blivit såhär? Känner hur musklerna förtvinar för varje dag... -
Skönt att det inte bara är jag
känns som att världen krymper lite vecka för vecka. Men låter som att det är så det kan bli helt enkelt och inget konstigt. Då känns det bättre! Jag MÅSTE ju inte promenera till affären eller nåt annat heller, blev bara så paff att jag inte kunde nåt så enkelt ens.
Tack Neiti75 för listan! -
Jag har också försökt känna hur bebis ligger men det är svårt att skilja på huvud och rumpa! Har moderkakan i bakvägg. Känner ofta en hård bula neråt och en uppåt och gissar att den större är rumpan? och så är det hårt längs med höger sida så där har hen ryggen och mjukt på vänster sida och där kommer det ibland en hand eller fot
Men det varierar mycket under dagen så än har hen inte bestämt sig hur hen ska ligga .Det kvittar för vår del eftersom vi ska göra kejsarsnitt men det är ju spännande att veta vad som händer därinne -
Så tråkigt med foglossning när man försöker ha sex. Jag tycker det är så avtändande att ha ont i höfterna och behöva diskutera hur jag ska lägga mig för att det ska funka
Känner mig som en riktigt gammal tant med artros som min stackars sambo pliktskyldigast måste ligga med ibland.. -
Skönt att höra!nadiana skrev 2015-07-15 11:16:08 följande:
Igår kväll blev bebis "som vanligt" i sina rörelser och sin dygnsrytm igen - är tacksam för varenda revbensspark nu!
-
Blomblad, nu har min vadkramp lugnat sig faktiskt men när jag hade mycket hjälpte det att göra lite gympa innan jag somnade! Sitta på sängkanten och lyfta hälarna upp och ner med främre foten i golvet liksom. Tyckte jag vaknade mindre av krampen då.
Jag försökte gå till affären igen, sambon sa igår att jag inte skulle orka men jag vill verkligen inte acceptera det tydligen men det varsåklart helt fruktansvärt. Foglossningen högg, förvärkarna höll på hela tiden så jag fick stanna och låtsas titta på glass hur länge som helst och då kom blodtrycksfallet så jag började se stjärnor. Ville bara gråta och gå och lägga mig.
Fattar inte hur jag ska hinna klart med allt innan bebis kommer när jag är såhär värdelöst klen! Det är så mycket som jag vill ha gjort. Varför väntade jag så länge? Fy vad övermäktigt det känns..