Fröken W skrev 2015-01-09 22:05:30 följande:
Det är omöjligt att få till träning på lunchen. Jag är lärare och får för det första inte lämna arbetsplatsen och för det andra kommer det 4/5 dagar elever som behöver hjälp med allt
från tvättning av sår och omplåstring till att pumpa bollar.
Men jag uppskattar alla dina tips! Bra med påminnelse om att det faktiskt är viktigare att
göra något än inget alls. Tack!
Då förstår jag dilemmat med lunchen. Vissa arbetsplatser har egentligen lunchrast men en lite dålig kultur i att respektera att man faktiskt ska få ha rast då. Det framgick inte vilket det var i ditt fall, bara att du hade en kort tid som ofta blev kortare och dessutom stördes. Men med tanke på ditt jobb så är det ju som det är, helt enkelt.
Helt klart så är det så att lite är bättre än ingenting. Det mest klassiska misstaget när man börjar träna är att gå ut alldeles för hårt. Från ingenting till en drös pass på gymmet i veckan. Det brukar inte vara helt optimalt, dels hinner inte kroppen med så det innebär en större risk för att bli sjuk och/eller få skador, och dels så är förändring lite besvärligt när man först ska genomföra det, även om det faktiskt medför förbättringar och gör det mycket bättre för en själv i det långa loppet. Man har ju gjort något annat med den där tiden som man nu ska lägga på träning, och försvinner plötsligt väldigt mycket av det så är det lätt att lessna och vilja återgå till det tidigare invanda när den första ivern över det nya lagt sig. Så man gör det lättare för sig själv, både fysiskt och psykiskt, om man låter förändringen ske gradvis
Sedan är det många som inte bara sätter upp väldigt svåra mål för sig själva, utan också ger det väldigt långtgående konsekvenser när man inte lyckas helt med målen. Det ska vara perfekt (perfekt mat, perfekt träning) och är det inte helt rätt så är det helt fel. Och då kan man lika gärna ge upp. Som om det bara fanns två möjliga alternativ, allt eller inget. Så är det ju inte, det är är en lång, kontinuerlig skala från inget alls till alldeles för mycket. Och bara för att man inte uppnådde just det man (oftast rätt godtyckligt) satte upp som mål betyder ju inte det att det man faktiskt gjorde saknar värde. Skulle man träna tre pass men det blev ett så har man ju i alla fall tränat ett pass. Det är jättemycket mer än inget. Och orkade man inte åka till gymmet fast man hade planerat så, utan gick på en promenad istället så har man ju i alla fall gått en promenad. Notera att jag skrev
när man inte lyckas helt, inte
om. Jag kan garantera att absolut alla, inklusive världseliten i olika idrotter, haft tillfällen när det inte blev som man planerat. Kanske var man inte i den form man tänkte sig rent fysiskt, eller hade en dålig dag mentalt eller så hände något man inte räknat med. Att det inte blir som tänkt är helt enkelt en del av livet. Det är hur man hanterar att det inte blev som tänkt som gör den stora skillnaden. Man får vara lite snäll mot sig själv och acceptera sig med både sin brister och förtjänster och så tänka att det är vad man gör i det långa loppet som är det viktigaste. det spelar ingen roll om idag inte blev världens hälsosammaste så länge året som helhet var helt OK