Fröken W skrev 2015-01-08 22:00:34 följande:
Du har helt rätt, man måste välja att vilja träna. Har bara 30 min lunch...om jag har tur, vanligare med 20 och sällan är den ostörd. Så träning på lunchen är uteslutet. Jag antar att jag måste lära mig att se träningen som något avkopplande... Som det är nu så känner jag bara stressen från jobbet och vill inte göra något annat än att sätta mig hemma och ta det lugnt.
Det är när man känner sig för stressad för att träna som man verkligen behöver träning som mest. Fysisk aktivitet minskar stress i sig, hjälper en att sova bättre så man klarar stress bättre osv. Så man får hitta sina sätt att få in aktivitet i sin vardag. Men det kan ju kännas lättare sagt än gjort förstås.
Har du måltidsuppehåll så du måste vara kvar på arbetsplatsen under lunchen eller lunchrast så du har rätt att lämna arbetsplatsen? Om det är det det senare så rekommenderar jag att du faktiskt går ut en stund på lunchen, åtminstone någon/några gånger i veckan. Du behöver inte försöka klämma in något svettigt, bara en rask promenad en stund. Så lite som 15-20 minuter kan innebära en stor skillnad på hur man mår, i synnerhet så här års när det bara är ljust mitt på dagen. Du kan kombinera promenaden med lunch. Jag är ingen fan av måltidsersättningar i vanliga fall men just här tycker jag faktiskt det funkar att ta med sig en bar som man äter på vägen. Kombinera med en frukt och vatten (och bra frukost och mellanmål så du inte blir dödshungrig till middag).
Annars när det gäller att få till träning så tycker jag det bästa tipset är att utgå från sig själv och vad man trivs med. Människor tenderar att följa minsta motståndets lag så använd det och välj träning efter vad som funkar för dig. Känns det som man måste ta sig över en massa oöverstigliga hinder bara för att få till någon träning så är risken mycket större att det inte blir av.
Jag skulle tex inte kunna stiga upp dödstidigt och åka och träna, för jag vill verkligen, verkligen inte stiga upp tidigare än jag behöver, och jag vill verkligen, verkligen inte behöva lägga mig jättetidigt för att kunna stiga upp tidigt nästa dag. Så den varianten går bort för min del, motståndet blir alldeles för stort. Men för den som är morgonpigg så kan ju det funka fenomenalt. För mig blir det sådant som promenad mitt på dagen och träning på kvällen istället. Där gör jag så att att jag lägger de längre och tyngre passen på helgerna när jag ändå är ledig och har mer tid och ork, och så kortare och lättare pass på vardagskvällar. Jag kommer hem rätt sent så det är inte aktuellt med träning direkt efter jobbet så det får blir efter middag och nattning. Eftersom det då börjar bli sent så vill jag inte köra pass med massa adrenalin och svett för sen tar det ju en evighet innan jag kan somna. Så det blir lite lugnare pass, tex ett mindre/lättare styrkepass, corepass, någon form av rörlighetsträning eller yoga. Yoga är dessutom bra om man är stressad så det kanske kan vara något för dig?
Jag bor i en byhåla och har en bit till närmsta gym. Att behöva köra till träningen är också en motståndsfaktor för mig, och att dessutom behöva lägga ungefär lika mycket tid på åkandet som själva passet tar så gör att jag inte alls har lust med det. Jag vill gärna ha någon form av program att hålla mig till, men har inget emot att träna för mig själv, utan andra människor som är med och tränar. Så jag tränar hemma. Vid det här laget har jag fått ihop en ansenlig mängd av olika typer av träningspass som jag kan köra närhelst jag vill

Funkar fenomenalt bra för mig, kanske inte lika toppen för den som helst vill träna tillsammans med andra människor.
När det gäller att komma igång är det viktigaste inte VAD man gör, utan ATT man gör. Och det är bättre att göra lite och ofta, än mycket och sällan. Det är i början det är svårast, när man väl kommit igång med regelbunden träning så blir det ett behov. Det börjar krypa i hela mig om jag blivit tvungen att vara inaktiv för länge så sedan bara måste jag göra något, vad som helst. Så det är bara att komma igång alltså, fundera inte för mycket, just do it och sedan rullar det på

(nåja nästan)