Hej alla! Jag började med affe för ett antal år sen, 1997. Till en början skulle jag banta, och känslan var underbar! Jag älskar den pundiga känslan!!! MEN, 2 år senare blev jag vräkt, alla pengar hade gått till tjacket, och jag tänkte "jag tänkar på det senare" och drog en till lina....Samma år blev min dotter placerad hos mina föräldrar... Jag pundade runt, bodde i tält och så fort ångesten kröp på mig, tog jag lite med tjack. Det kändes bra för stunden, och jag hade skitbra sex, och levde helt galet! 2002 fick mina förtvivlade föräldrar mig att gå på ett besök på ett behandlingshem, och jag blev kvar, av fri vilja.
Jag har varit nästan drogfri i 3 år (2 korta återfall), och nu som först har jag en egen lägenhet igen. Jag har oxå jobb, men att bygga upp förtroenden igen med föräldrarna, dottern och "samhället" har varit tufft. Min mamma blir nojig som fan om jag nån gång inte svarar i telefon. Dottern kommmer att flytta hem till mej igen om ett par år...jag har missat så mycket av henne under alla dessa år...saker som jag bara sett på foton... Jag är fortfarande amfetamin-sugen, kommer nog alltid att vara det...men FAN, det är inte värt det. Jag trodde aldrig att det skulle hända mej.
För mig var missbrukare någon som satt på plattan med en nål i armen.....men jävlar så fel jag hade...Tjacket blev min älskare och ni anar inte hur förälskad jag en gång var, men nu har jag "gjort slut". Kram och lycka till!!!!
