• Anonym (Dåligt samvete)

    Otrogen en gång - nu är jag gravid...

    Först av allt: Jag behöver inga moralpredikningar. Jag vet mycket väl att jag gjort fel, att jag svikit min älskade man på det värsta tänkbara sättet. Så vi kan väl hoppa den biten, tack.

    Nu till problemet. I lera år var jag tillsammans med en fulkomligt underbar kille, "A". Vi hade det fantastiskt tillsammans, men vi var båda unga och omogna och grälade alldeles för mycket. Till slut orkade vi inte mer fler storgäl och försoningar, utan gjorde slut. Jag saknade honom så jag trodde jag skulle dö, en väninna fick jobb i London och jag flyttade med henne dit. Bodde där i några år och mötte där min nuvarande man, "M". En jättefin och snäll man, som jag tror bokstavligt skulle dö för min skull. Han vill aldrig göra mig ledsen eller arg, så fort vi blir minsta oense viker han  ner sig och ger efter. Jätteskönt på ett sätt, urtrist på ett annat. Jag tror jag gifte mig med honom mest för att det var ett så lugnt och skönt förhållande i jämförelse med mitt tidigare, och för att jag ville glömma A helt enkelt. Vi bor nu strax utanför Stockholm

    För ca två år sedan beslöt vi att försöka skaffa barn, inget har hänt på den punkten. I höstas var jag i  in hemstad och hälsade på, och en kväll stötte jag ihop med A. Gnistorna formligen flög, det var som om vi aldrig varit isär. Det blev en lång blöt kväll som tyvärr slutade med att jag sov över hemma hos A. Nästa dag kom vi överens om att det var fruktansvärt dumt gjort, ingen av oss vill ha ett förhållande igen. Han är förlovad med en tjej och jag är ju gift. Vi skildes åt och lovade att det som hände skulle förbli en engångsgrej.

    Väl hemma igen var min mens sen, inget jag tänkte vidare på eftersom min mens alltid varit lite oregelbunden. Men när den hoppat över helt två gånger anade jag oråd. Tog ett test, och som jag fruktat var det positivt. Jag känner mig helt säker på att det är A som är pappan, och tänkte göra abort i smyg utan  att M skulle få veta något. Men en kväll kom han hem och var alldeles glädjerusig. hans syster hade skickat ett mail till honom där hon ville anordna en fest, och hon hade undrat vad han tyckte de skulle bjuda på, om det var något jag kanske inte kunde eller ville äta nu när jag är gravid! Jag har ingen aning om hur hon fått reda på det, jag har inte sagt något. Det enda jag kan tänka mig är att hon fått nys om det genom en gemensam väninna, hon var den enda som visste om min graviditet men hon visste inget om A och hade därför ingen aning om att jag inte sagt något till M. M är ju jätteglad nu, han v ar lite sur först över att jag hans syster fått veta det före honom (naturligtvis) men han förlät mig snabbt.

    Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det känns verkligen inte bra att dölja detta för honom, samtidigt finns det förstås en liten möjlighet att han faktiskt är pappan så varför ska jag ta ifrån honom den glädjen innan vi ens kan kolla upp saken?

    Har uselt samvete nu, kan knappt sova om nätterna, drömmer om att babyn föds och är en kopia av A (ja, M vet vem A är och hur han ser ut).

    Jag förväntar mig egentigen inga råd, ville mest skriva av img lite. Men har någon något mer konstruktivt att säga än att jag varit en jävla bitch uppskattas det vart!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-01-21 02:32
    Jag SKA berätta för M, jag vet bara inte när. Jag klarar inte att gå igenom graviditeten själv, så jag vågar nog inte berätta än. Jag vet att det är själviskt av mig, för jag utsätter ju M för att fästa sig vid barnet och sedan kanske förlora det när det är fött. Samtidigt kan ju barnet vara en kopia av M, och då v et jag att han är pappan och behöver egentligen inte säga något. Det skulle ju såra honom enormt, och jag vet att jag aldrig mer kommer vara otrogen mot honom. Jag fick ett ordentligt straff för att jag var otrogen en gång, det ser jag som ett lärostreck...

    Som jag skrev i ett inlägg hyser jag en romantisk och förmodligen idiotisk idé om att M skulle ta på sig faderskapet oavsett om han var fadern eller ej, jag vet hur mycket han älskar mig och kanske skulle han kunna älska barnet lika mycket oavsett om det är hans eller ej. A vill definitivt inte ha barn, så han skulle bara bli tacksam om han "slapp". Naturligtvis måste barnet få veta sitt ursprung, men det kan man ju berätta när det är äldre.

    Jag SKA berätta, när vet jag inte men jag ska göra det. Jag kommer uppdatera tråden när jag berättar, om inte förr.

    Jag vill tacka för alla svar, och för att ni inte kommer med moralpredikningar. Jag vet att det jag gjort är fel, så jag behöver inga sådana.

    Tack.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-01-25 22:27
    Jag har berättat allt för min man nu. Det var ett extremt jobbigt samtal (än en gång menar jag inte för mig själv i första hand, utan för min man. Det var jobbigt för mig så till vida att det var jobbigt att såra honom), han blev otroligt lessen och sårad... Och hemskt nog trodde han att det var hans "fel", att jag inte kände mig tillfredsställd och nöjd med honom! Jag förklarade givetvis genast att det verkligen inte var hans fel, felet är självklart enbart mitt.

    Vi har pratat en hel del men har naturligtvis fortfarande mycket kvar att prata om. Jag vet inte om jag kommer uppdatera tråden mer, jag orkar inte få mer skit nu. Jag vet att jag förtjänar det och att det enbart är mitt eget fel, men jag är bara människa och orkar inte med hur mycket negativitet som helst.

    Nu ska jag fortsätta prata med min man, ville bara tala om att jag berättat allt för honom.

    Jag tackar alla som varit trevliga och hållit en god ton, det har verkligen värmt! Er andra har jag inget att säga, ni borde verkligen fundera över det här med att bemöta andra som man själv bli bemött, och talsättet att den som är utan skuld kan kasta första stenen...

    Jag är klar med tråden, åtminstone för stunden. Det är möjligt att jag återkommer längre fram, men det är långt ifrån säkert.

    Än en gång ett stort TACK till er som visat värme och inte kastat skit!

  • Svar på tråden Otrogen en gång - nu är jag gravid...
  • Johan75
    Anonym (Dåligt samvete) skrev 2015-01-25 13:00:42 följande:
    Det var väl ändå en konstig fråga, jag har inte en längre affär. Jag hade ett samlag med A, det var mycket dumt och jag ångrar det djupt, men nu har det hänt, jag kan inte göra det ogjort. Det enda jag kan göra är att försöka berätta det för min man på ett så skonsamt sätt som möjligt (och bara för att vara tydlig, om du skulle vara som halex: Det är för min mans skull jag vill att det ska vara skonsamt, inte för min skull. Jag bryr mig i allra högsta grad om min mans känslor, vilket jag trodde var uppenbart i mina inlägg. Det kanske låter märkligt att jag bryr mig om min mans känslor efter att ha varit otrogen mot honom, men tycker man det har man inte mycket till livserfarenhet. Man kan bry sig mycket om någon, och rentav älska honom/henne trots att man kanske begår ett misstag en enda gång. Alla kan begå misstag, även du. Så var inte så snabb med att döma, höga hästar är ingen särskilt säker sittplats. 
    Nej, jag är inte halex.

    Ge mig en orsak till som gör det bättre för din man att du väntar med att berätta.

    Och sen - otroheten var ett misstag. Att du inte skyddade dig var ett annat. Att du inte genast berättade för din man ett tredje. Men som du säger - dessa misstag går ej att göra ogjorda. 

    Men just nu så begår du ett kalkylerat bedrägeri (ej misstag) varenda sekund som du inte berättar för din man. 
    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (Dåligt samvete)
    Fool skrev 2015-01-25 13:16:43 följande:
    Sluta använda din självömkan som ursäkt för att utsätta din man för en av de värsta sveken man kan göra mot en man. Det där är bara ren rationalisering, du sitter på fullt allvar och försöker övertyga dig själv och andras om att det skulle vara av någon slags barmhärtighet att låta din man uppfostra ett barn som inte är hans mot hans vilja så att DU ska slippa ta konsekvenserna för dina handlingar. Sluta ljug för dig själv TS, det här har inget med din mans välmående att göra, det handlar bara om att du vill slippa stå för det du gjort.

    Jag repeterar det jag redan skrivit, det du överväger att göra nu (blåsa din man på faderskap) är ett svek av episka proportioner som får otroheten i sig att blekna i jämförelse. Det är ingen lite grej, det är så passt stort att man tex i England gjort det olagligt att ljuga om faderskap. Att du öht överväger att göra det bara för att slippa stå för din otrohet är helt makalöst

    Ang "ösa skit", så handlar större delen av kritiken du fått INTE om din otrohet, utan om vad du överväger att göra mot din man och barnet för att slippa stå för din otrohet. Men istället för att ta till dig av det som skrivs så drar du på dig offerkoftan och fortsätter klura på om du ska blåsa din man på faderskap.
    Men vad är det för fel på er i tråden?! Hur kan vuxna människor (?) ha så erbarmligt dålig läsförståelse? 

    Läs följande rader igen:
    "Jag har inte tänkt undanhålla någon något, men faderskapstest kan man ju inte ta förrän barnet är fött."

    "Det
    [tvinga någon betala för ett barn som inte är hans] ska jag inte tvinga någon att göra."

    "Du har helt rätt, det
    [lura på en man ett barn som inte är hans alternativt undanhålla en man ett barn som är hans] är nog det värsta man kan göra mot en man."

    "Om barnet är A:s ska M få veta det direkt, naturligtvis ska ha inte tvingas försörja en annan mans barn. Om han inte själv vill, jag har ju som sagt min lilla dröm om att han skulle vilja uppfostra barnet som sitt även om det är A:s barn. Men det ska han få avgöra själv givetvis."

    Visa mig nu var jag säger att jag tänker ljuga om faderskapet? Förklara för mig hur du av de raderna lyckas utläsa att jag "försöker övertyga [mig] själv och andras om att det skulle vara av någon slags barmhärtighet att låta [min] man uppfostra ett barn som inte är hans mot hans vilja så att [JAG] ska slippa ta konsekvenserna för [mina] handlingar."

    Exakt vilken
    mening är det som får dig att hävda att jag "[överväger att] (blåsa [min]man på faderskap) är ett svek av episka proportioner som får otroheten i sig att blekna i jämförelse. Exakt var säger jag att jag överväger det"bara för att slippa stå för [min] otrohet"?

    Har du, i likhet med halex, problem med läsförståelsen? Eller kör du; också i likhet med halex, med ohederlig argumentation (lägger ord i min mun, förvränger det jag skriver, missförstår med uppsåt)?

    Det du påstår att jag gör är i själva verket raka motsatsen till det jag gör. Om du har problem med läsförståelsen kan du inte rå för det, men då rekommenderar jag att du läser texterna väldigt noga och långsamt, kanske att du har en ordbok till hands för "svårare" ord. Är du en ohederlig debattör kan du i allra högsta grad rå för det, och du bör då fundera på att byta stil. Att förvränga saker, missförstå med flit och lägga ord i sina motdebattörers mun gör dig inte till en populär motdebattör.

    Jag kan respektera folk med andra åsikter än mina, (givetvis, vi har ju yttrande- och åsiktsfrihet i det här landet och det är bra) och jag kan uppskatta en  diskussion med någon som har diametralt olika uppfattning som jag om diverse ämnen, (det är alltid trevligt att lära sig nya saker och få nya infallsvinklar) men kör någon med ohederlig debatteknik vill jag inte diskutera med honom/henne längre. Sådana människor är inte värda min tid.

    Nu kanske du inte har något större intresse av att diskutera med mig, men då bör du avstå från att vända dig till mig i fortsättningen.



  • Lady Godiva
    VIDE MI skrev 2015-01-22 20:07:28 följande:

    Vill bara tillägga en statistik som jag hört flera g. Men kommer inte ihåg från var. 10 % av oss är tydligen produkten av snedsprång från våra mammor! Helt galet.


    Nja, jag har hört flera gånger att det där inte är riktigt med sanninen överensstämmande. I 10% av de testade fallen har barnet en annan far än den som pekats ut, är vad jag har hört.

     Man kan nog utgå från att faderskapstesterna gjorts för att föreligger tvivel om faderskapet och att det därför inte är konstigt att man upptäcker att en ganska stor del mycket riktigt inte är biologiska fäder.

    Man räknar med att mellan 2-5% av alla barn har en annan far än den som utpekats:
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10204127.ab


    You don't drink poison and expect your enemy will die.
  • Fool
    Anonym (Dåligt samvete) skrev 2015-01-25 14:25:54 följande:
    Men vad är det för fel på er i tråden?! Hur kan vuxna människor (?) ha så erbarmligt dålig läsförståelse? 

    Läs följande rader igen:
    "Jag har inte tänkt undanhålla någon något, men faderskapstest kan man ju inte ta förrän barnet är fött."

    "Det [tvinga någon betala för ett barn som inte är hans] ska jag inte tvinga någon att göra."

    "Du har helt rätt, det [lura på en man ett barn som inte är hans alternativt undanhålla en man ett barn som är hans] är nog det värsta man kan göra mot en man."

    "Om barnet är A:s ska M få veta det direkt, naturligtvis ska ha inte tvingas försörja en annan mans barn. Om han inte själv vill, jag har ju som sagt min lilla dröm om att han skulle vilja uppfostra barnet som sitt även om det är A:s barn. Men det ska han få avgöra själv givetvis."

    Visa mig nu var jag säger att jag tänker ljuga om faderskapet? Förklara för mig hur du av de raderna lyckas utläsa att jag "försöker övertyga [mig] själv och andras om att det skulle vara av någon slags barmhärtighet att låta [min] man uppfostra ett barn som inte är hans mot hans vilja så att [JAG] ska slippa ta konsekvenserna för [mina] handlingar."

    Exakt vilken mening är det som får dig att hävda att jag "[överväger att] (blåsa [min]man på faderskap) är ett svek av episka proportioner som får otroheten i sig att blekna i jämförelse. Exakt var säger jag att jag överväger det"bara för att slippa stå för [min] otrohet"?

    Har du, i likhet med halex, problem med läsförståelsen? Eller kör du; också i likhet med halex, med ohederlig argumentation (lägger ord i min mun, förvränger det jag skriver, missförstår med uppsåt)?

    Det du påstår att jag gör är i själva verket raka motsatsen till det jag gör. Om du har problem med läsförståelsen kan du inte rå för det, men då rekommenderar jag att du läser texterna väldigt noga och långsamt, kanske att du har en ordbok till hands för "svårare" ord. Är du en ohederlig debattör kan du i allra högsta grad rå för det, och du bör då fundera på att byta stil. Att förvränga saker, missförstå med flit och lägga ord i sina motdebattörers mun gör dig inte till en populär motdebattör.

    Jag kan respektera folk med andra åsikter än mina, (givetvis, vi har ju yttrande- och åsiktsfrihet i det här landet och det är bra) och jag kan uppskatta en  diskussion med någon som har diametralt olika uppfattning som jag om diverse ämnen, (det är alltid trevligt att lära sig nya saker och få nya infallsvinklar) men kör någon med ohederlig debatteknik vill jag inte diskutera med honom/henne längre. Sådana människor är inte värda min tid.

    Nu kanske du inte har något större intresse av att diskutera med mig, men då bör du avstå från att vända dig till mig i fortsättningen.
    Det blir lite svårt att ta din påstådda vilja att berätta när du....

    1) Sitter och skriver saker i stil med.... 
    "Det är en så fruktansvärd situation, jag vet som sagt att jag bara har mig själv att skylla men jag konstaterar bara fakta. Det känns som att jag fått mitt straff för mitt snedsteg, det kanske räcker nu? Kanske är det bara grymt och onödigt att M också ska straffas och lida, kanske skulle han må bäst av att inte veta..."

    2) FORTFARANDE inte har berätta för din man.... vad är det du väntar på? Om du nu är så mån om hans välmående som du påstår, varför låter du honom gå omkring och tro att barnet är hans? Fattar du vilket svek och hur inhumant det är att låta en man gå omkring i 9 månader och vara överlyckligt om att han ska bli pappa för att sen fullständigt krossa honom genom att berätta att ungen inte är hans? Och ändå menar du på att vi ska tro dig när du säger att du bara har hans bästa i tankarna....?

    Att du sen avslutar det hela med att påstå att du har respekt för andra åsikter än dina egna men bara så länge de diskuteras på dina premisser, tyder på att du inte alls har någon respekt för andras åsikter
  • Fool
    Det blir lite svårt att ta din påstådda vilja att berätta på allvar när du....

    Ska det stå
  • Tecum

    TS vill nog berätta, men först när det gått så långt tid att abort är uteslutet så hon slipper den diskussionen...

  • Anonym (Mia)

    Men TS har du tänkt berätta först när barnet är fött och faderskapet kan testas? Då kommer din man gå runt i nio månader och glädja sig åt att bli far, bli lycklig över den växande magen med "hans" barn i och inte ha en aning om att barnet kan vara en annan mans. Det är inte rätt mot din man, och det går inte att rättfärdiga genom att tänka att han då får nio lyckliga månader. Berätta nu på en gång så att alla kort ligger på bordet. Då kommer han inte glädjas åt graviditeten på samma sätt, men det är ju den obehagliga konsekvensen av din handling och vi bör inte undvika våra handlingars konsekvenser bara för att de är obehagliga.

  • Anonym (jaru)
    Anonym (Dåligt samvete) skrev 2015-01-25 13:17:59 följande:
     " Om det är så att du är osäker på hur långt gången du är, tex för att du har mycket oregelbunden mens, eller är orolig för att du har blött/blöder kan din BM oftast hjälpa dig få en tid till Specialist MVC för ett vaginalt ultraljud / ultraljud."
    Källa: http://www.niomanader.se/mvc-besok/

    Jag berättade för barnmorskan att jag försökt räkna ut hur långt gången jag är, men att jag haft oregelbunden mens så jag var osäker på om det stämmer. Hon sade då att man kan få ett UL på specialist MVC, men det var tydligen ganska långa köer dit (enligt henne, jag vet inte!). Därför sade hon att hon ska göra ett VUL vid inskrivningen för att säkerställa graviditetens längd. Dels för att kunna räkna ut vilket datum barnet ska födas, dels för att jag ska få visshet.

    Verkar det verkligen så konstigt att BM vill kunna skriva in rätt uppgifter i MVC-journalen? Jag tycker det verkar helt logiskt. Men jag kan förstås ha fel, jag har aldrig varit gravid förut...
    Okej, då är jag med. Kanske är olika i vissa landsting som en skrev. Min bm gör inga ultraljud trots att det är privatmottagning. Alla VUL och UL görs på gyn här.
  • Anonym (Walter)

    Vem tor du är pappan då. Om du är i vecka 12, vem hade du sex med för 10 vecor sedan? Du kan säkerligen räkna fram dagen för ägglossningen ännu bättre. Hade du sex med båda den dagen?

  • Lady Godiva
    Miss Skywalker skrev 2015-01-22 17:26:15 följande:

    Att vara otrogen är risigt som du säger själv men att lura i ngn att du väntar hans barn borde det vara spöstraff på! Säg inte att du älskar honom för det är ett skämt och ett hån mot honom..


    Suck... Ännu en vars läsförståelse är under all kritik. TS har inte sagt att hon tänker lura i sin man att barnet är hans! Att hon ska berätta har hon redan bestämt, det hon velar om är när hon ska berätta.

    Jag håller med TS om att många av er har en ohederlig debatteknik, jag tror inte så många har så kass läsförståelse. Ni lägger ord i hennes mun, förvränger det hon skriver och gör egna totalt ogrundade tolkningar av vad hon skriver.

    Att TS gjort något avskyvärt råder det inget tvivel om, men jag tycker det är extremt tydligt att hon ångrar sig djupt. TS är katolik och har fått absolution av sin präst. Den som inte är katolik eller ens troende inser naturligtvis inte vikten av detta, men jag har studerat katolicismen ett tag (vill konvertera) och vet vilket viktigt sakrament bikten är. Jag vet också att man inte får syndernas förlåtelse om man inte hyser djup och uppriktig ånger. Nu krävs det väl ingen Oscarstalang för att fejka uppriktig ånger, men jag tror faktiskt att TS verkligen ångrar sig djupt.

    Hon begick ett fruktansvärt misstag, och nu får hon sannerligen sota för det. Det är ingen avundsvärd sits hon är i.

    Det är intressant att se många av kommentarerna här, nog visste jag att FL är fullt av "heligare-än-du-typer" och fromma hycklare, men jag trodde nog inte att TS skulle få fullt så mycket skit för sitt misstag. Hon gjorde vad så många andra gjort före henne; träffade ett ex som hon inte riktigt nått ett avslut med, drack lite för mycket och hamnade i säng med killen. Självklart var det fel, men det råder inget tvivel om att hon är medveten om det. Att ni öser en massa dynga över henne ändrar inte på det som skett, inget kommer göras ogjort för att ni leker Moralens Väktare. Jag undrar just hur många av er som själva är helt oskyldiga till att någon gång hamnat lite snett...

    TS nämnde Matteus 7:1-5 i ett av sina första inlägg. Jag antar att de flesta inte känner till vad som står i det bibelstället, så jag letade upp det och kopierade in det:

    "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga - du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders" (Matt 7:1-5)

    Dessa ord är säkert välkända för de flesta, men jag tror inte så många av er lever efter dem. Kanske borde ni tänka på bjälkarna i era egna ögon innan ni hakar upp er på TS flisa...
    Anonym (ärthjärnor) skrev 2015-01-22 21:23:11 följande:

    Ok du var otrogen och det är del MEN om man nu har oskyddat sex när man är otrogen så ta ett jävla dagen efter piller. Varför riskera bli gravid med ett ons. När du har en man. Nu har du förstört ditt äktenskap. Fattar du hur knäckt din man blir. Hoppas han hittar en bättre fru!!!!!


    Ursäkta, men var du med när samlaget ägde rum? Nej visst nej, det var du ju inte. Du har med andra ord ingen aning om huruvida skydd användes eller ej. Alltså bör du kanske dämpa din indignation något.

    Eftersom du tycks ovetande om ett viktigt faktum ska jag upplysa dig: Det finns inget 100% säkert preventivmedel (om man inte räknar avhållsamhet som ett preventivmedel och det gör inte ens katolska kyrkan längre). Så, nu har jag kanske räddat dig rån att bli oönskat gravid. Du kan tacka mig nu.

    Dagen efter-piller tar man när man är medveten om att ett preventivmedel har fallerat. Är man inte medveten om det finns det givetvis inget incitament att ta ett dagen efter-piller.

    Fool: Nja, 2% procent är den officiella siffra, men samtliga undersökningar tror att de förekommer ett ganska stort mörkertal, många vågar inte säga sanningen , många är inte ens säkra på vem pappan är, etc

    Har man inga konkreta siffror kan man ju inte bara "tro" att det finns ett stort mörkertal, man får väl ändå gå efter vad som kan bevisas.

    2-5% innebär att det föds ca 200 barn om året som har en annan pappa än den uppgivna, det är jäkligt illa. Vilken tragedi det är för alla inblandade, mannen som trodde han var pappa, barnet som trodde mannen var deras pappa och faktiskt även kvinnan, som kanske helt uppriktigt trodde att den man hon pekade ut var far till barnet. Jag tror ju inte att alla de här kvinnorna medvetet lurar männen, en del gör det säkert men inte alla. De hoppas och tror nog att det är deras sambo/man som är pappa till deras barn, och inte den där tjusige snubben de träffade på företagets konferenskryssning till Helsingfors...


    You don't drink poison and expect your enemy will die.
Svar på tråden Otrogen en gång - nu är jag gravid...