• Anonym (Dåligt samvete)

    Otrogen en gång - nu är jag gravid...

    Först av allt: Jag behöver inga moralpredikningar. Jag vet mycket väl att jag gjort fel, att jag svikit min älskade man på det värsta tänkbara sättet. Så vi kan väl hoppa den biten, tack.

    Nu till problemet. I lera år var jag tillsammans med en fulkomligt underbar kille, "A". Vi hade det fantastiskt tillsammans, men vi var båda unga och omogna och grälade alldeles för mycket. Till slut orkade vi inte mer fler storgäl och försoningar, utan gjorde slut. Jag saknade honom så jag trodde jag skulle dö, en väninna fick jobb i London och jag flyttade med henne dit. Bodde där i några år och mötte där min nuvarande man, "M". En jättefin och snäll man, som jag tror bokstavligt skulle dö för min skull. Han vill aldrig göra mig ledsen eller arg, så fort vi blir minsta oense viker han  ner sig och ger efter. Jätteskönt på ett sätt, urtrist på ett annat. Jag tror jag gifte mig med honom mest för att det var ett så lugnt och skönt förhållande i jämförelse med mitt tidigare, och för att jag ville glömma A helt enkelt. Vi bor nu strax utanför Stockholm

    För ca två år sedan beslöt vi att försöka skaffa barn, inget har hänt på den punkten. I höstas var jag i  in hemstad och hälsade på, och en kväll stötte jag ihop med A. Gnistorna formligen flög, det var som om vi aldrig varit isär. Det blev en lång blöt kväll som tyvärr slutade med att jag sov över hemma hos A. Nästa dag kom vi överens om att det var fruktansvärt dumt gjort, ingen av oss vill ha ett förhållande igen. Han är förlovad med en tjej och jag är ju gift. Vi skildes åt och lovade att det som hände skulle förbli en engångsgrej.

    Väl hemma igen var min mens sen, inget jag tänkte vidare på eftersom min mens alltid varit lite oregelbunden. Men när den hoppat över helt två gånger anade jag oråd. Tog ett test, och som jag fruktat var det positivt. Jag känner mig helt säker på att det är A som är pappan, och tänkte göra abort i smyg utan  att M skulle få veta något. Men en kväll kom han hem och var alldeles glädjerusig. hans syster hade skickat ett mail till honom där hon ville anordna en fest, och hon hade undrat vad han tyckte de skulle bjuda på, om det var något jag kanske inte kunde eller ville äta nu när jag är gravid! Jag har ingen aning om hur hon fått reda på det, jag har inte sagt något. Det enda jag kan tänka mig är att hon fått nys om det genom en gemensam väninna, hon var den enda som visste om min graviditet men hon visste inget om A och hade därför ingen aning om att jag inte sagt något till M. M är ju jätteglad nu, han v ar lite sur först över att jag hans syster fått veta det före honom (naturligtvis) men han förlät mig snabbt.

    Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det känns verkligen inte bra att dölja detta för honom, samtidigt finns det förstås en liten möjlighet att han faktiskt är pappan så varför ska jag ta ifrån honom den glädjen innan vi ens kan kolla upp saken?

    Har uselt samvete nu, kan knappt sova om nätterna, drömmer om att babyn föds och är en kopia av A (ja, M vet vem A är och hur han ser ut).

    Jag förväntar mig egentigen inga råd, ville mest skriva av img lite. Men har någon något mer konstruktivt att säga än att jag varit en jävla bitch uppskattas det vart!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-01-21 02:32
    Jag SKA berätta för M, jag vet bara inte när. Jag klarar inte att gå igenom graviditeten själv, så jag vågar nog inte berätta än. Jag vet att det är själviskt av mig, för jag utsätter ju M för att fästa sig vid barnet och sedan kanske förlora det när det är fött. Samtidigt kan ju barnet vara en kopia av M, och då v et jag att han är pappan och behöver egentligen inte säga något. Det skulle ju såra honom enormt, och jag vet att jag aldrig mer kommer vara otrogen mot honom. Jag fick ett ordentligt straff för att jag var otrogen en gång, det ser jag som ett lärostreck...

    Som jag skrev i ett inlägg hyser jag en romantisk och förmodligen idiotisk idé om att M skulle ta på sig faderskapet oavsett om han var fadern eller ej, jag vet hur mycket han älskar mig och kanske skulle han kunna älska barnet lika mycket oavsett om det är hans eller ej. A vill definitivt inte ha barn, så han skulle bara bli tacksam om han "slapp". Naturligtvis måste barnet få veta sitt ursprung, men det kan man ju berätta när det är äldre.

    Jag SKA berätta, när vet jag inte men jag ska göra det. Jag kommer uppdatera tråden när jag berättar, om inte förr.

    Jag vill tacka för alla svar, och för att ni inte kommer med moralpredikningar. Jag vet att det jag gjort är fel, så jag behöver inga sådana.

    Tack.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-01-25 22:27
    Jag har berättat allt för min man nu. Det var ett extremt jobbigt samtal (än en gång menar jag inte för mig själv i första hand, utan för min man. Det var jobbigt för mig så till vida att det var jobbigt att såra honom), han blev otroligt lessen och sårad... Och hemskt nog trodde han att det var hans "fel", att jag inte kände mig tillfredsställd och nöjd med honom! Jag förklarade givetvis genast att det verkligen inte var hans fel, felet är självklart enbart mitt.

    Vi har pratat en hel del men har naturligtvis fortfarande mycket kvar att prata om. Jag vet inte om jag kommer uppdatera tråden mer, jag orkar inte få mer skit nu. Jag vet att jag förtjänar det och att det enbart är mitt eget fel, men jag är bara människa och orkar inte med hur mycket negativitet som helst.

    Nu ska jag fortsätta prata med min man, ville bara tala om att jag berättat allt för honom.

    Jag tackar alla som varit trevliga och hållit en god ton, det har verkligen värmt! Er andra har jag inget att säga, ni borde verkligen fundera över det här med att bemöta andra som man själv bli bemött, och talsättet att den som är utan skuld kan kasta första stenen...

    Jag är klar med tråden, åtminstone för stunden. Det är möjligt att jag återkommer längre fram, men det är långt ifrån säkert.

    Än en gång ett stort TACK till er som visat värme och inte kastat skit!

  • Svar på tråden Otrogen en gång - nu är jag gravid...
  • Anonym (Dåligt samvete)
    Anonym (hmm) skrev 2015-01-20 23:34:21 följande:

    Du har två alternativ. Ska du behålla barnet måste du berätta för M hur det ligger till. Både för barnets och M:s skull. Och för A:s. Kanske är det A du eg vill vara med?

    El så gör du som nån annan föreslog. Gör abort o säg du fick missfall.


    Jo, jag har också tänkt att A nog är det jag egentligen vill vara med. Men ingen av oss mådde bra i den relationen, så det kommer inte ske. Och vad det än kan verka som så älskar jag M - fast kanske mer som en bror eller mycket god vän än en äkta man.

    Abort är uteslutet, jag fattar inte hur jag ens kunde tänka i de banorna. Det låter säkert som väldigt hycklande från en som varit otrogen mot sin man, men abort går helt emot mina moraliska principer. Det gör egentligen otrohet också, jag fattar inte hur jag kunde göra det. Jag ska inte skylla på alkoholen, man har alltid ett ansvar, men hade jag varit nykter hade det nog aldrig hänt. Tror jag...
    Anonym (hmm) skrev 2015-01-20 23:36:42 följande:

    Jo du måste berätta. Alla barn har rätt att veta sitt biologiska ursprung. Och A förtjänar att veta om det är hans barn. Tänk att leva med den hemligheten. Vem klarar det?



    Ja, självklart ska barn veta sitt ursprung. Min tanke var bara att vänta tills barnet är fött. Nu är det ju inte alltid barnet liknar pappan, men kanske gör det här barnet det, kanske ser jag direkt om barnet är A:s eller M:s. Samtidigt vore det väl fel att låta M fästa sig vid barnet, gå igenom graviditeten med mig och så kanske få veta när barnet är fött att det inte är hans.

    A vill absolut inte ha barn, han skulle nog bara glad om han "slapp". Det vore förstås inte rätt mot barnet men en sådan sak berättar man ju inte förrän barnet är äldre i så fall.
    Hobbypoeten skrev 2015-01-20 23:37:45 följande:

    Sådana stora lögner & hemligheter kommer som sagt ALLTID fram. Och nog är det bättre om det är du som berättar det nu innan barnet är fött än om det kommer fram när barnet är tonåring eller vuxen? 


    Dessutom - barnet har ju (förmodligen) en annan biologisk pappa - har du rätt att förvägra ditt barn honom?


    Jag hade som sagt tänkt vänta tills barnet är fött i alla fall, se om det liknar A eller M. Men det är nog en dum tanke. Jag har inte tänkt undanhålla någon något, men faderskapstest kan man ju inte ta förrän barnet är fött. Jag är säkert jättesjälvisk, men jag känner att jag inte vill gå igenom graviditeten själv, jag behöver M:s stöd. Och det tror jag inte jag får om jag berättar nu. Och om barnet liknar honom på pricken finns ju ingen anledning att berätta. Eller, det gör det väl iofs...
    Anonym (hmm) skrev 2015-01-20 23:43:55 följande:

    Tänk om det visar sig vara nåt fel på din man när han vill ha barn nr 2. Vad gör du då?



    Jag vet, har tänkt på det jag också. Men som sagt, jag SKA berätta, frågan är bara när.
    Planetes skrev 2015-01-20 23:48:49 följande:

    Att vara otrogen är väl en sak men att låta din partner pröjsa för en unge som inte är hans är flera gradtal värre. Självklart bör du berätta för både M och för A och sen får de ta ställning till det. 


    Det ska jag inte tvinga någon att göra. Dock har jag väl en slags romantisk (idiotisk antar jag) idé om att jag berättar och att M inte bryr sig utan vill vara barnets far. Så får barnet veta sanningen när han/hon är större. Men det är väl dumma fantasier.
    Arcnice skrev 2015-01-20 23:49:31 följande:

    I mina ögon är nog de två värsta sakerna man kan bli utsatt för som man, att bli undanhållen att man har ett biologiskt barn, eller ännu värre, bli lurad att någon annans barn är sitt biologiska barn.

    Av den anledningen tycker jag att du ska berätta för både M och A.

    Lite OT, men om faderskapstest vore obligatoriskt skulle vi förmodligen inte ens ha denna tråd.

    Som sagt berätta för M så att han kan ta ställning till om han vill ta hand om ett barn som är resultatet av en otrohet! 




    Du har helt rätt, det är nog det värsta man kan göra mot en man. Men A vill som sagt absolut inte ha barn, så han skulle inte bry sig om M "tog på sig" faderskapet om barnet vore A:s, det är jag säker på. Frågan är ju om M skulle vilja det. Risken finns att barnet blir helt faderlöst.

    Jo, jag ska berätta, jag vet som sagt bara inte när. Jag är feg. Jag vet att M älskar mig otroligt mycket, som jag berättade i startinlägget, men frågan är ju om han skulle förlåta en sådan här sak...

    Nu är det väl egentligen fel tråd, men eftersom du tog upp det: Obligatoriska faderskapstest vore helt fel enligt mig. De allra flesta kvinnor är inte otrogna, de allra flesta utpekade pappor är också pappor. Att ha obligatoriska tester skulle vara att misstänkliggöra mängder av kvinnor helt felaktigt, dessutom vill inte alla män ha det utan litar på sina kvinnor. Vilket i de flesta fall är helt befogat. Alla är inte som jag. Tack och lov.



  • Frankk

    Lev i en livslögn och försök förtränga och rationalisera ditt lilla misstag. Har A bättre genetiska profil än man M? Man vill ju avla med bästa möjliga.


    Den tyngsta sorgen är att inse att vi själva är enda orsaken till alla våra motgångar.
  • Letitia

    Så här skulle nog jag göra: 

    Det finns privata labb där man kan göra faderskapstest utan att någon behöver få veta att det har gjorts. Varken de inblandade männen eller myndigheterna kan få reda på att det gjorts, eller vad resultatet blev. Man skickar bara in hårsäckar, hudavskrap ifrån munhålan, eller annat DNA - från mannen kanske du kan ta ett par hårstrån ifrån hans hårborste.

    Jag skulle inte säga något till någon förrän jag hade gjort ett sådant test. För OM nu maken är pappan, så är det bara himla onödigt att han får reda på att du varit otrogen. Tänk om det skulle bli skilsmässa bara för det, och ditt barn bli skilsmässobarn - TROTS att maken är pappan! Dessutom lär det bli massor av skrik, bråk, gråt och tandagnisslan - och det är inte bra för dig när du är gravid. Och som du säger: att gå igenom en graviditet ensam är jobbigt. Var egoistisk och låt din man hjälpa dig igenom den, för du behöver den hjälpen.

    Om testet sedan visar att A. är pappan, så MÅSTE du dock berätta. Allt annat är fel mot både M, A och barnet. Att skjuta upp att berätta gör det bara värre, för då hinner M och barnet knyta an till varandra, och chocken blir fruktansvärd. Deras relation måste omprövas. Kanske vill M inte ha med barnet att göra längre, o.s.v.. A. måste dessutom betala underhåll - allt annat är orimligt, både att M. ska försörja barnet och att du ska ta beloppet från samhället i stället.

    Men en sak i taget nu och sköt om dig först och främst!

  • Letitia
    Frankk skrev 2015-01-21 02:39:16 följande:

    Lev i en livslögn och försök förtränga och rationalisera ditt lilla misstag. Har A bättre genetiska profil än man M? Man vill ju avla med bästa möjliga.


    Fast det är så lätt att det kommer fram ändå. Bara en sådan sak som att barnets blodgrupp tas i något sammanhang - av medicinsk anledning eller på biologin i skolan (det fick vi göra, och en pojkes föräldrar skilde sig efter det) - kan ju avslöja det verkliga förhållandet. Och även om barnet blir väldigt olikt sin pappa till utseendet, sättet... Visar sig ha anlag som absolut inte finns i någon av släktena... Nu vet dessutom maken hur älskaren såg ut, så det gör det ännu mer troligt att hans tankar ska gå åt det hållet om barnet ser främmande ut (annars kanske man tänker att de främmande dragen kan komma från någon släkting långt tillbaka i tiden).
  • Anonym (halex)

    TS
    Har man inte problem i livet, så kan man skapa dem själv.

    Bra jobbat.

    Gör inte abort. Sverige behöver barnen och föryngringen. o nån ska försörja dig och barnet.

    Får man fråga om du bor i ett område med sociala problem redan?

    O så visa vilken ambassadör du är för kvinnorFlört

  • Anonym (Dåligt samvete)
    Anonym (Walter) skrev 2015-01-21 02:08:53 följande:
    Om du inte tänker göra abort, så är det enda rätta att berätta för båda. Vilken vecka tror du att du är i? Finns ju test som visar veckor och på MVC kan du också få ett ultraljud som ger en fingervisning om dagen för sexet som gav resultat.
    Jag är i vecka 12 nu, enligt ett test från Clearblue.

    Jag tror det är bäst att ta ett faderskapstest innan jag berättar.
    Frankk skrev 2015-01-21 02:39:16 följande:

    Lev i en livslögn och försök förtränga och rationalisera ditt lilla misstag. Har A bättre genetiska profil än man M? Man vill ju avla med bästa möjliga.


    Jag tror jag har gjort ganska klart att det inte är vad jag kommer att göra. Och vad då "avla med bästa möjliga" - vi är inga hundar eller hästar.

    Kan väl ärligt säga att A slår M med hästlängder utseendemässigt, men i alla andra aspekter "vinner" M. Framför allt skulle han bli en tusen gånger bättre pappa, han vill verkligen bli far och längtar efter det medan A fasar för att bli pappa  Av den anledningen hoppas jag att M är fadern, utseendet är ju inte allt. Långt därifrån.
    Letitia skrev 2015-01-21 03:45:10 följande:

    Så här skulle nog jag göra: 

    Det finns privata labb där man kan göra faderskapstest utan att någon behöver få veta att det har gjorts. Varken de inblandade männen eller myndigheterna kan få reda på att det gjorts, eller vad resultatet blev. Man skickar bara in hårsäckar, hudavskrap ifrån munhålan, eller annat DNA - från mannen kanske du kan ta ett par hårstrån ifrån hans hårborste.

    Jag skulle inte säga något till någon förrän jag hade gjort ett sådant test. För OM nu maken är pappan, så är det bara himla onödigt att han får reda på att du varit otrogen. Tänk om det skulle bli skilsmässa bara för det, och ditt barn bli skilsmässobarn - TROTS att maken är pappan! Dessutom lär det bli massor av skrik, bråk, gråt och tandagnisslan - och det är inte bra för dig när du är gravid. Och som du säger: att gå igenom en graviditet ensam är jobbigt. Var egoistisk och låt din man hjälpa dig igenom den, för du behöver den hjälpen.

    Om testet sedan visar att A. är pappan, så MÅSTE du dock berätta. Allt annat är fel mot både M, A och barnet. Att skjuta upp att berätta gör det bara värre, för då hinner M och barnet knyta an till varandra, och chocken blir fruktansvärd. Deras relation måste omprövas. Kanske vill M inte ha med barnet att göra längre, o.s.v.. A. måste dessutom betala underhåll - allt annat är orimligt, både att M. ska försörja barnet och att du ska ta beloppet från samhället i stället.

    Men en sak i taget nu och sköt om dig först och främst!




    Tack för att du förstår mina tankar kring det här med att inte vilja gå igenom graviditeten ensam (trots att jag inser att det låter själviskt). Och som du säger, det är ju onödigt att säga något till M än, barnet kan ju faktiskt vara hans. Egentligen är det väl fel att inte berätta att jag varit otrogen, men det är ju fruktansvärt sårande att få veta att ens partner varit otrogen så om barnet är M:s är det kanske bäst för honom att inte få veta något.

    Jag vet, det låter som falsk omtänksamhet och att jag bryr mig mest om mig om mig själv men så är det inte, sedan får folk tro vad de vill). Det här var definitivt en engångsgrej och jag ber verkligen till Gud att barnet ska vara M:s för det vore det bästa för M och för barnet.

    Om barnet är A:s ska M få veta det direkt, naturligtvis ska ha inte tvingas försörja en annan mans barn. Om han inte själv vill, jag har ju som sagt min lilla dröm om att han skulle vilja uppfostra barnet som sitt även om det är A:s barn. Men det ska han få avgöra själv givetvis.

    Jag må ha varit otrogen och jag må vara en riktig skit som inte berättar det direkt, men även jag har moral

    Tack, det ska jag göra!
  • SchaefferBoy
    Anonym (Dåligt samvete) skrev 2015-01-21 05:36:33 följande:
    Jag är i vecka 12 nu, enligt ett test från Clearblue.

    +skit

    Jag må ha varit otrogen och jag må vara en riktig skit som inte berättar det direkt, men även jag har moral


    HAHAHAHahaha
  • Anonym (Dåligt samvete)
    Anonym (halex) skrev 2015-01-21 05:14:31 följande:

    TS
    Har man inte problem i livet, så kan man skapa dem själv.

    Bra jobbat.

    Gör inte abort. Sverige behöver barnen och föryngringen. o nån ska försörja dig och barnet.

    Får man fråga om du bor i ett område med sociala problem redan?

    O så visa vilken ambassadör du är för kvinnorFlört


    Och oj, vilken ambassadör du är för svensk skola.

    Nej, jag bor inte i ett område med sociala problem så oroa dig inte - vi är inte grannar.
  • Anonym (halex)
    Anonym (Dåligt samvete) skrev 2015-01-21 05:36:33 följande:
     
    Jag må ha varit otrogen och jag må vara en riktig skit som inte berättar det direkt, men även jag har moral
     
    Vad är skillnaden på moral och ursäkter..

    Det enda ag vet är att förlorare oftast inte saknar ursäkter.. snarare har massor med dessa ursäkter på lager..

    Moral var det.. jojo hehe

    *nu trillade en annan av stolen i skratt och samtidigt välte kaffet över t-bordt"
  • Anonym (halex)
    Anonym (Dåligt samvete) skrev 2015-01-21 05:43:02 följande:
    Och oj, vilken ambassadör du är för svensk skola.

    Nej, jag bor inte i ett område med sociala problem så oroa dig inte - vi är inte grannar.
    Har gått i Fransk skola.. upplysningsvis.Skrattande

    De var ju synd det... nu är risken att vi är grannar dåFlört
Svar på tråden Otrogen en gång - nu är jag gravid...