Varför gör ni det så jävla omständigt?

Okej. Då blir du borta en stund. Ha en mysig morgon med småttingarna.

Du tror inte ärftlighet är en komponent? Brukar din mamma också kritisera andra för hur de lever? Eller har hon lärt dig empati och ödmjukhet?

Jag känner inte igen att många krånglar till det i onödan. Och jag har umgåtts med många småbarnsföräldrar. Däremot kan barn och föräldrar ha olika sorts svårigheter som de tacklar efter bästa förmåga.

Jag undrar också vid vilken ålder du menar att barnen inte ska få sin vilja igenom? Jag tycker alla i en familj får anpassa sig i viss mån efter varandras behov istället för att barnen bara ska anpassa sig efter de vuxna. Exempelvis är det viktigt för mina barn med fritidsintrissen och träffa kompisar nu. Det är klart vi ser till att ge utrymme för det också. Liksom skolarbetet.

Livet förändras när man får familj.

Och eftersom det verkar vara en stor grej med bilåkning: med vår första bebis åkte vi gärna bil men inte den andra som bara skrek i bilen. Visst förstod farmor och farfar det och kom till oss istället. Liksom vi nu åker dit när barnen är stora och farmor har ont i ett ben och svårt att åka bil. Detta självklara tycker jag är att förenkla livet - inte försvåra det.

Många! Och hon försvann ganska fort när det blev lite hett om öronen :)

Amen på den! :D

Jag tycker nog att TS har en sund inställning till hur man kan hantera barn, jag har fått 3 barn tätt och upplerver att om man tar problemen när dom kommer och inte nojar i förväg så blir både barnet och mamman lugnare.

Sen tycker det är dålig stil att prata skit om någon som lämnat tråden, det tyder på osäkerhet och lite gruppmobbingstendenser.

Vill påminna om en liten detalj. INNAN dator/smartphone så gjorde var och en det  som kändes bäst. Man kanske rådgjorde med mamma eller ngn kompis men man var på intet sätt styrd av andras tyckande som man verkar vara idag? FB är sanningen och FL (m fl) är profeten

Åh jag kan ju inte låta bli. Det är så kul att se för ni alla misstolkar verkligen vad hela tråden handlar om.
Jag menar det handlar inte om att man måste åka någonstans när bebisen är liten. eller att man måste ta emot besök. Det var bara så vi gjorde för vi tycker om att åka till olika ställen och som min kära mormor alltid säger. Barn behöver kärlek och trygghet och det kan dom få vart som helst så länge dom har mamma och pappa. Voila!
Det lever vi efter. Vi älskar att bara slänga oss i bilen på en ledig dag och åka till olika ställen. Och det har vi fortsatt med. Så jag menar inte att alla måste åka någonstans. utan just det exemplet uppkom från en annan tråd där mamman vägrade åka till svärföräldrarna utan någon egentlig anledning mer än att hon inte tyckte om dom. och bebisen var 4 månader eller något.

Så den här tråden handlar inte om att alla måste göra som jag. Det behöver ingen göra och det har jag inte påstått heller. jag sa att så här kan man göra.
Jag undrade med hela tråden varför folk gör det så svårt för sig? Det är den enda frågan. Varför gör ni det så svårt när det finns lättare sätt?

En fråga ett svar. Sen tänker jag inte försvara hur vi lever vårt liv. För vi älskar vårt liv och gör saker så enkelt som det bara går för så har jag växt upp. gör ingen stor grej utav saker och tar det som det kommer. inget katastroftänk i förväg.

Så jag anser att vårt sätt att hantera och uppfostra vårt barn är rätt för oss och det har fungerat ypperligt. Jag menar på något sätt måste vi ju ha gjort rätt då vi har ett så enkelt barn. Jag tror att det är för att vi är trygga och lugna föräldrar med mycket kärlek till vårt barn och till varandra.

Sen är jag så klart medveten om att barn är olika men i grund och botten tror jag att det kommer av att föräldrar är olika. oroliga föräldrar ger oroliga barn helt enkelt.
Sen är inte vårt liv rosa fluffiga moln jämt heller så klart. det sticker jag inte under stolen med. Men så är ju småbarnslivet. det är jobbigt ibland.

Men vi har som tidigare sagt en stor familj där vi får mycket stöttning och stöd om det behövs så vi klarar det jättebra. Sen tror jag det handlar helt om inställning. Om min dotter har vaknat 6 gånger på en natt så ser inte jag det som världens undergång. det går bra ändå. Och jag har mött många som gärna gör saker större än vad det är och gärna klandrar omvärlden för det.

Så för att sammanfatta.
Alla ÄR olika och i och med det så har alla olika förutsättningar. och mitt sätt är inte det enda rätta. självklart förstår jag det. Det finns många rätt sätt och man får hitta det rätta för sig själv. Men man behöver inte göra det så svårt.

Och jo min mamma har lärt mig empati och ödmjukhet MEN hon har även lärt mig att livet inte behöver vara så komplicerat jämt.

Så jag hoppas att ni slutar haka upp er på det faktum att vi gillar att åka bil med vårt barn och det faktum att vi har bra kontakt med vår stora familj. för det var inte frågan.

Otroligt korkat ts från början till slut. Tror som sagt till 100% att du inte är så nöjd med ditt liv så som du vill att det ska se ut. Då har man inget behov av att skriva en km lång uppsats om hur enkelt det är att ha barn...

Chilla! Du duger säkert utmärkt! Lägg ner duktiga-mamman-rocken ett tag och njut av helgen :)

*korkad ts (trådstart)

Men TS, de som har ett komplicerat liv har inte valt det och de skulle med stor sannolikhet välja bort det om de kunde.

Det du som åskådare tycker ser ut som en omständlig lösning är förmodligen den enklaste för familjen i fråga. Eller så är det inte den enklaste lösningen, men den som de bedömer är den bästa i längden.

Du vet inte allt om alla andra, varför de gör som de gör och vilka eventuella svårigheter de har.

Och det där du säger om att du inte säger åt folk vad de SKA göra utan berättar hur man KAN göra är bara det yttersta beviset för att du inte har fattat. Alla KAN inte göra som ni, inte ens om de hade velat.