Anonym (Enkelt)

Äldre 30 Jan 11:04

271 svar

Varför gör ni det så jävla omständigt?

Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
Det är inga problem.

Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

Velaren

Äldre 1 Feb 12:13

#221

Anonym (Andas) skrev 2015-01-31 20:54:25 följande:

Du har mycket att lära... Om du inte har kommit på någon revolutionerande metod för att odla fram ditt barn utanför livmodern, så kommer hem redan ha 9 månaders vana av att sova väldigt tätt ihop med dig när det föds. Just saying :)

Men alla barn har inte behovet att att sova i samma säng som mamman bara för det. Vår dotter har sovit i egen säng sedan dag 1 och det är nog det som gjort att hon sovit hela nätter i princip sedan hon föddes :) Hon sover jätteoroligt när vi bara sover i samma rum och behöver verkligen tyst runt omkring sig. :)

Batmamba

Äldre 1 Feb 12:17

#222

Tookan skrev 2015-02-01 09:20:42 följande:

Tack gode Gud!!!!

Så bra skrivet!

Om allt går bra föder jag vårt första barn om tre månader och jag kan inte annat än att tacka dig för dina rader.

Är så trött på allt tjat om att:

-Nä minsann, ditt liv kommer bli så annorlunda, du kommer inte göra det och det och det.

När man säger emot fnyser folk som att man inte vet någonting och jag är ändå stor i käften och kan tala för mig.

Blir så frustrerad att jag tamejfan ska visa att man visst kan träna flera dagar i veckan när man blivit föräldrar, ta hand om varandra och sig själv, trots att man blivit föräldrar osv

Att en pappa faktiskt VILL vara pappa.

Min gubbe har fått frågan:

-å hur känns nu detta för dig??? Det måste vara svårt och omvälvande?

Nästan tyckt lite synd om...

Va????

Han har alltid velat ha barn. Jag däremot ville inte ha barn innan jag träffade honom.

Han går in med 230%

Han kommer bli världens bästa, mest närvarande pappan utan att dalta.

Tänk va skönt när man är TVÅ, för det är precis så det ska vara.

Fördomar och folks konstiga idéer blir jag tokig på.

Lycka till! Ni verkar ha ordnat det bra för er.

Men jag önskar att du kunde förstå hur provocerande det du och TS skriver är för en person i min sits. Efter min förra förlossning drabbades jag av ångestattacker pga sömnbristen, jag fick också något som vi nu har förstått var en svampinfektion i brösten. Ingen lyckades diagnostisera det då så jag hade jätteont vid amning (men alla sa att det såg ut som det skulle och var heelt normaalt). Jag kunde inte gå ordentligt på ett år pga foglossning. Nu, när barn nr 2 är 1/2 år har jag också svårt att gå, värre än förra gången. Visst, jag tränar varje dag som du tycker att man bör klara - men det är rehabträning, inga gympass direkt.

När folk uttrycker sig som du känns det hårt. Du säger att livet inte alls behöver ändras och att man visst kan träna fyra gånger i veckan som förälder. Underförstått att de som inte kan leva som tidigare gör det krångligt för sig och får skylla sig själva.

Min sjukgymnast har sagt till mig flera gånger: kom ihåg att du inte själv har valt att ha det så här! Jag märker på hur han säger det att det är något han säger till många fler än mig.

Att må dåligt när man har en bebis är skambelagt. Det förväntas en hel del av en och om man inte kan leva upp till är det tungt att läsa sånt som du och TS skriver.

Jag tror inte att ni är elaka. Jag tror att ni är obetänksamma och saknar erfarenhet. Hoppas att ni kan förstå och tänka om.

Batmamba

Äldre 1 Feb 12:19

#223

Velaren skrev 2015-02-01 12:13:59 följande:

Men alla barn har inte behovet att att sova i samma säng som mamman bara för det. Vår dotter har sovit i egen säng sedan dag 1 och det är nog det som gjort att hon sovit hela nätter i princip sedan hon föddes :) Hon sover jätteoroligt när vi bara sover i samma rum och behöver verkligen tyst runt omkring sig. :)

Ja de är verkligen olika! Jag har en av varje sort. En ska kramas och kramas och kramas. Den andra blir irriterad och vill vara ifred.

Velaren

Äldre 1 Feb 12:37

#224

Batmamba skrev 2015-02-01 12:19:21 följande:

Ja de är verkligen olika! Jag har en av varje sort. En ska kramas och kramas och kramas. Den andra blir irriterad och vill vara ifred.

ja på dagarna ska hon minsann inte vara långt borta :P Men vi får se hur nästa blir, är beräknat i juli så då kanske jag får en närgången bebis. Hoppas dock inte för pappan sover stenhårt och har inte riktigt koll på sin kropp när han sover. :P

Anonym (Nja)

Äldre 1 Feb 13:17

#225

Du har någon poäng, TS, framför allt kan man ju tänka på att göra pappan delaktig. Och ett sätt att göra det är ju att själv göra något och låta pappan ta ansvar. Annars kan det lätt bli att pappan gärna tar ett glatt och nöjt barn, men har ingen koll på vad som ska göras när barnet blir ledset, för då tar mamman över...

Men en del grejer tycker jag att du är ute och cyklar kring. Att leva som förut, och barnet hänger med. Nja. Det kanske funkar för vissa, men långt ifrån alla. En kompis till mig tyckte det var jobbigt, de kunde verkligen inte åka iväg och äta middag hos någon sent en kväll och att barnet bara hängde med. Jo kanske när den var yttepyttig, men när barnet började bli litet medveten så fick de sota för den kvällen med minst två nätters dålig sömn. Så då kan det bli så att välja bort aktiviteter är vad man gör, för att inte livet ska bli så jävla omständigt... Ibland gick de på middag, båda två. Men kanske inte så ofta som de tänkt sig, eftersom det blev så jobbigt. Ibland gick en av dem på middag och den andra var hemma. När barnet började närma sig året så kunde de ibland ha barnvakt på kvällen.

Besök på BBhade jag med andra barnet, första föddes mitt i svininfluensahysterin så då var det totalstopp... Men tycker du det är så konstigt om förstagångsföderskor tycker detr litet omvälvande? Att man vill ha litet koll på rutiner? För mig var det en helt ny roll att bli förälder, något som jag gick in för att göra så bra som möjligt och det tog tid, kraft och energi. Så det tog ungefär två månader innan jag hade kläm på det, innan dess kändes logistiken kring att ge sig ut från hemmet och få med sig det man behövde, ganska omfattande. Det är som med allt annat, man behöver vänja sig, skaffa sig rutiner, bygga upp en inre checklista. Det var lättare med barn nummer två.

Men kan man inte ha litet acceptans för att alla barn är olika, och att föräldrarna utifrån sina barn och sig själva väljer på olika sätt. Men att ingen egentligen vill göra saker omständliga, utan snarare tvärtom. Men ibland är det minst omständligt att välja bort saker, när barnen är små.

aleydis

Äldre 1 Feb 13:29

#226

Tookan skrev 2015-02-01 09:20:42 följande:

Tack gode Gud!!!!

Så bra skrivet!

Om allt går bra föder jag vårt första barn om tre månader och jag kan inte annat än att tacka dig för dina rader.

Är så trött på allt tjat om att:

-Nä minsann, ditt liv kommer bli så annorlunda, du kommer inte göra det och det och det.

När man säger emot fnyser folk som att man inte vet någonting och jag är ändå stor i käften och kan tala för mig.

Blir så frustrerad att jag tamejfan ska visa att man visst kan träna flera dagar i veckan när man blivit föräldrar, ta hand om varandra och sig själv, trots att man blivit föräldrar osv

Att en pappa faktiskt VILL vara pappa.

Min gubbe har fått frågan:

-å hur känns nu detta för dig??? Det måste vara svårt och omvälvande?

Nästan tyckt lite synd om...

Va????

Han har alltid velat ha barn. Jag däremot ville inte ha barn innan jag träffade honom.

Han går in med 230%

Han kommer bli världens bästa, mest närvarande pappan utan att dalta.

Tänk va skönt när man är TVÅ, för det är precis så det ska vara.

Fördomar och folks konstiga idéer blir jag tokig på.

Du har inte ens fött ditt första barn och vet redan att:

-Ditt liv inte kommer att bli så annorlunda, att du kommer att kunna träna flera dagar i veckan, att du kommer ha tid och ork att ta hand om dig själv och varandra

- att din man kommer att bli den bästa pappan och alltid närvarande.

Jag hoppas verkligen att det blir så för dig, men hur kan du vara så säker på att varken du eller mannen kommer att drabbas av förlossningsdepression? Hur kan du veta att du får ett barn som sover på nätterna och ammar utan problem var fjärde timme? Hur vet du att du inte kommer att få en sfinkterruptur och få analkontinens och inte vilja gå ut eller att du kommer få djävulska mjölkstockningar? Eller kolikbarn?

Det som jag och andra reagerar på är den högmodiga och självrättfärdiga attityden där man tror att man står över allt och minsann kommer att bli en perfekt förälder. Se tiden an, njut av ditt barn och gläds åt livet som nybliven mamma... Visst att folk har fördomar, men folk har även viss erfarenhet av småbarnslivet... Det är så olika för alla, så varför kan man inte acceptera att alla är olika och får göra det som är bäst för dem?

Jag hade en kompis som var lite åt det högmodiga hållet under graciditeten, allt var så lätt, hon kunde aktivt träna och jobba in på slutet och "det är så lätt och naturligt att vara gravid". Sen fick hon en djävulsk förlossning som slutade i snitt och en ganska tuff första spädbarnstid med ett barn som vägrar vagnen och hon kan knappt åka någonstans. Nu har hon mer förståelse för att det är olika för alla och att hon hade tur som mådde så bra.

Vi som har jättejobbiga graviditeter med foglossning och långvariga dagliga illamående/kräkningar förstår att man inte bara kan säga till alla gravida att "rycka upp sig och leva som vanligt".

Hoppas att du växer lite i insikt och ödmjukhet för hur olika det kan vara nu när du själv snart blir mamma :)

Vendelamarie01

Äldre 1 Feb 13:31

#227

Batmamba skrev 2015-02-01 12:17:24 följande:

Lycka till! Ni verkar ha ordnat det bra för er.

Men jag önskar att du kunde förstå hur provocerande det du och TS skriver är för en person i min sits. Efter min förra förlossning drabbades jag av ångestattacker pga sömnbristen, jag fick också något som vi nu har förstått var en svampinfektion i brösten. Ingen lyckades diagnostisera det då så jag hade jätteont vid amning (men alla sa att det såg ut som det skulle och var heelt normaalt). Jag kunde inte gå ordentligt på ett år pga foglossning. Nu, när barn nr 2 är 1/2 år har jag också svårt att gå, värre än förra gången. Visst, jag tränar varje dag som du tycker att man bör klara - men det är rehabträning, inga gympass direkt.

När folk uttrycker sig som du känns det hårt. Du säger att livet inte alls behöver ändras och att man visst kan träna fyra gånger i veckan som förälder. Underförstått att de som inte kan leva som tidigare gör det krångligt för sig och får skylla sig själva.

Min sjukgymnast har sagt till mig flera gånger: kom ihåg att du inte själv har valt att ha det så här! Jag märker på hur han säger det att det är något han säger till många fler än mig.

Att må dåligt när man har en bebis är skambelagt. Det förväntas en hel del av en och om man inte kan leva upp till är det tungt att läsa sånt som du och TS skriver.

Jag tror inte att ni är elaka. Jag tror att ni är obetänksamma och saknar erfarenhet. Hoppas att ni kan förstå och tänka om.

Vill bara säga ta hand om dig och döm inte dig själv för hårt! Du verkar som en väldigt fin person som inte dömer andra utan förstår att alla har sitt eget att stå i och gör det de tror är bäst.

Själv tillhör jag skaran som haft ganska mycket tur med mina graviditeter, förlossningar och bebisar, utan problem utöver det vanliga. Dessutom en man som gärna tar på sig att ta hand om hemmet. Ändå har vi prioriterat lugn och ro och rutiner, för att vi mår bäst då. Men jag har vänner som haft mindre tur och jag försöker att alltid vara förstående och tacksam för det vi har. Kommer ändå på mig själv ibland med att utgå från att alla har det så "enkelt" som vi.

Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart och att du kan leva på det sätt du själv vill utan att vara hindrad av din kropp och den där jäkla sömnbristen.

Batmamba

Äldre 1 Feb 13:41

#228

Vendelamarie01 skrev 2015-02-01 13:31:56 följande:

Vill bara säga ta hand om dig och döm inte dig själv för hårt! Du verkar som en väldigt fin person som inte dömer andra utan förstår att alla har sitt eget att stå i och gör det de tror är bäst.

Själv tillhör jag skaran som haft ganska mycket tur med mina graviditeter, förlossningar och bebisar, utan problem utöver det vanliga. Dessutom en man som gärna tar på sig att ta hand om hemmet. Ändå har vi prioriterat lugn och ro och rutiner, för att vi mår bäst då. Men jag har vänner som haft mindre tur och jag försöker att alltid vara förstående och tacksam för det vi har. Kommer ändå på mig själv ibland med att utgå från att alla har det så "enkelt" som vi.

Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart och att du kan leva på det sätt du själv vill utan att vara hindrad av din kropp och den där jäkla sömnbristen.

Tack, kära du! Det värmer och berör mig enormt, det du skriver! *torkar liten tår ur ögat*

Allt gott!

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 16:52

#229

Läs vad som står och inget annat skrev 2015-01-31 22:37:22 följande:

Det är exakt å vi har gjort ts, dom lär sig att bli självständiga och klarar mycket mer än vad man tror men tyvärr e många sk föräldrar (åtminstone modern) så fruktansvärt hönsiga o tror dom e gjorda av glas o inbillar sig att det bara e modern som "duger" o det e bara så naivt

Vi har 3 fullvuxna barn idag o det e absolut inget fel på nån av dom trots att vi kunde va man o fru ibland, lämnade barnet till mor o farföräldrar, tog med oss barnen vart än vi skulle resa t.e.x. Ska väl tilläggas för säkerhetsskull att man hade allt som barnet behövde o lite till o dels lärde sig pappan mata med flaska (som pumpades ut) så fadern oxå fick känna att det även e HANS barn exakt lika mycket, no problems alls

vad härligt att höra att era barn är normala ändå. då behöver jag inte oroa mig för på månad andra låter det som att jag kommer uppfostra mina barn till psykopater.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 16:54

#230

Batmamba skrev 2015-02-01 00:04:21 följande:

Visst är det bra att lära sina barn att vara självständiga. Men man skapar faktiskt inte sitt eget liv och råder inte själv över sin livssituation. Ingen människa är en ö - på gott och ont. Du gör dina barn en otjänst om du tutar i dem det. Det kommer att slå hårt mot dem om de drabbas av olyckor eller ohälsa - i synnerhet psykisk ohälsa. Det riskerar också att drabba dem på samma vis som den inställningen drabbar dig själv här i tråden - du uppfattas som arrogant och oförmögen att sätta dig in i andras situation.

inte alls. du bestämmer själv om du vill må bra och hur du når dit. väldigt enkelt. sen finns det många där ute som är allmänt dumma som då skyller på yttre omständigheter för hur dom mår. vi är alla själva ansvariga för vårt liv och vi är dom enda som kan ändra det till det bättre.

självklart kan jag förstå att alla gör olika vilket jag upprepat 100 ggr i denna tråd. Men jag förstår inte varför folk ska göra det extra svårt. bara det.

Varför gör ni det så jävla omständigt?

INNEHÅLL