Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Det låter som att du missförstod vad jag syftade på - jag syftade på TS inställning när jag pratade om "att få komma alls". Vinklingen i TS låter inte som att det huvudsakliga problemet är att barnen inte hör av sig innan de kommer, utan det faktum att de kommer "för ofta".

Var finns barnperspektivet i detta kyliga resonemang? Är man inte beredd att låta barnens behov av ett (eller två) genuina hem komma i första hand bör man inte skaffa en partner med barn. Man är i praktiken inte bara mamma/pappa bara varannan vecka - man är förälder hela tiden = barnen bör känna att de är efterlängtade och välkomna i båda hemmen så ofta de vill. Det är onaturligt för barn att uppleva att de är "avklippta" från en förälder bara för att det inte är avtalad umgängestid. Gillar inte alls resonemang som innebär att en partner vill ha bonusbarnen så lite som möjligt. Det är grymt mot barn. Äuhm, här läggs det fritt in tolkningar i det jag skrivit - som ju bara handlar om barnens obevekliga rätt att komma i första hand. Tycker att det är otroligt viktigt att barn har en nära relation med båda föräldrarna och tycker också att det är sorgligt när inte barn med "åldern inne" kan erbjudas växelvis boende pga att föräldrarna av olika anledningar strular till det och inte förmår att skapa sådan lösning. Det är extra sorgligt om en ny egoistisk partner ger upphov till problemen.

Bonus, lika med fördel.

Belastning, lika med nackdel.

Belastningsfamilj är inget för mig.

Varför ta på sig en klar nackdel med vidöppna ögon och skaffa en gubbe med ungar när man kan slippa?

Jag skriver på det sätt jag gör och den som anser att det bryter mot någon av forumets regler får anmäla inlägget.

Det är inte jag som påstått att jag använder ett formellt språk, så diskussionen om distinktionen mellan vanligt och korrekt språkbruk och formell svenska får du ta med Anonym (också). 

Vilken kvinna ser sin mans barn sedan tidigare som något annat än besvär? Ja det finns undantag men de flesta anser att det är en börda - och det med all rätt!

Ja det där undrar jag också! Mina bonusar är ingen börda och min man tycker inte att mina barn, hans bonusar, är någon börda! Varför skulle barn till någon som man älskar automatiskt ses som en börda???

Däremot är situationen i en bonusfamilj ibland besvärlig, det är många vanor och viljor som ska jämkas ihop och när sedan familjen och barnen är överens så har man ett eller i värsta fall två ex som kommer och vill bestämma med. Och det kan jag säga att särskilt det ena av våra ex ser vi definitivt som en börda, vi har önskat hett och ofta att hen ska lämna oss ifred och låta oss ha våra vanor och rutiner i vår familj.

Aj aj aj ja det förstår jag att det inte kan vara lätt!! Vi har bara en ny partner till ett av exen (vi var båda "halvgamla" när vi skilde oss) och denne partner har inga egna barn och vi har ändå händerna fulla!

Jag har nämligen varit i den situationen och jag kan inte se att en barnlös kvinna får tillbaka det hon ger nej. Det är då väldigt viktigt hon får uppskattning för det känna sig älskad och viktig, har lika mycket rätt att säga till om saker osv...men det är sällan den biten gäller för bonusmammor. Det är mera skyldigheterna som pådyvlas en medans rättigheter är något man saknar.

I längden är ett ojämlikt förhållande en vinna inte väljer att leva särskilt länge.

Och ja, jag är en person som står mig på och som ingen kör över.

Som du ser så har vi, trots att vi är av olika kön, samma erfarenheter. Vad det beror på kan jag inte svara på fullt ut. I mitt fall så kräver jag samma sak av andra som jag själv är villig att göra själv. Du kanske är en svag människa som man kan köra över?

Oavsett så anser jag att samma regler gäller för båda parter.

För att återgå till trådstarten så ser jag en egoistisk person med en väldigt kass karl.

Hon gick in i ett förhållande där det fanns två barn o lik en gökunge så såg hon till att barnen försvann o nu är det även jobbigt när barnen är ensamma med henne. Jag försår inte hur hon kan gå in i ett förhållande med en man för att sedan inte käpa hela paketet. Redan där så är dessa två personer fel för varandra.

Finns inte en chans att jag hade gått med på hennes villkor om jag var hennes man. Jag får iaf intrycket att barnen kom in i mannens liv först samt att de inte ens bett om att få komma in i sina föräldrars liv. Det bad trådstartaren om, däremot.

Skulle vara intressant att veta vad barnen gör som är så otroligt jobbig? Laga mat till dem måste vara jobbigt när man själv inte har behov av att äta

Jag menar att när man upplever att man bara ger och ger men inte få något tillbaka så då tröttnar man till slut. Om man upplever andra styr ens liv och man själv inte kan påverka, att man har förvätningar på att göra en massasaker men inga skyldigheter (jo så upplever jag det) . Att man är som en livegen i sitt hem, an passup. Nr det man ger tas för givet -då vill i alla fall inte jag ge något mera.

Jag har oxå varit i den situationen. Tänk att din erfarenhet verkar vara en lag då du inte kan ta till dig vad jag skriver.

Du påstår att ingen kör över dig för att i samma inlägg skriva hur mkt arbete du åkte på mot din vilja. Ser du inte själv?

Mina erfarenheter är att det blir vad man gör det till o det skiljer sig från person till person.

Nu hade jag aldrig det problemet medan barnen bodde hemma. Ja, de bodde med mig.

I h*lvete att det kom in en gökunge som fick ändra på våra rutiner. Därför valde jag frivilligt att bo själv med mina barn o en ev kvinna fick vänta på sin tur.

Om det inte passade så fanns det gott om andra män som inte prioriterar sina barn att välja ifrån.

I dag sitter jag med slutresultatet o är mkt nöjd över min situation.

Du är fri att döma mig utifrån en skriven text.

Men jag skriver inte att mina ord är lag utan att vi har olika erfarenheter.

Att du väljer att tycka att jag gör fel som prioriterar mina barn före en kvinna är helt upp till dig själv.

Min syn är att jag i första hand är förälder till de barn jag valt att ta ansvar för o kan inte en ny kvinna acceptera det så är det inte en kvinna jag vill ha i mitt liv.

Du o jag är av olika åsikter o jag tänker inte försöka ändra på din syn. Fortsätt gärna leva med tron att kvinnor kommer före barnen i en mans liv.

För mig är det bara en egoistisk syn från en kvinna eller gärna en man som inte klarar att ha separata boenden.

Det var precis därför jag lämnade en sån situation och jag är övertygad om att de flesta män med barn tänker på lika inskränkande sätt. De söker en kvinna som är livegen och det är inte intressant.

Bara att ens tänka sin partner som en gökunge säger ju allt om ens attityd.

Men nu läser du som du vill. Jag skriver inte att det behövs prioriteras alls.

Det funkar så enkelt.

Väljer man att flytta till någon med barn så ska inte barnen komma i kläm. Barnens förutsättningar ska inte ändras för att déras förälder har ett kliande i skrevet.

Jag kan inte ens förstå hur jag kan få på pälsen på en sådan här sida när jag som man, värnar om barn.

O om du läst vad jag skrivit så har jag inte valt att någon ska komma in o engagera sig i mina barn alls. Hon fick vackert vänta till barnen inte längre bodde kvar. Vilket hon gjorde.

Är det fler som anser att barnen är de som ska vara de som lider för att föräldrarna har separerat?

Hur får du ett särboskap till att vara delaktig? Ja, jag valde särbo för mina barns skull.

Däremot så ser jag TS som en gökunge som flyttar in o sedan ändrar barnens villkor. Jag förstår faktiskt inte vad dessa barn gjort för att behöva bestraffas? Förklara det för mig.

Ja det kanske det är, men av att läsa här på FL så är jag övertygad om att det är mer regel än undantag att resonera så.

Det är tyvärr min sanning också.

Ja, du bör köpa hela paketet! Men det bl.a. 'Packet' här, kanske selektivt, missar är att ALLA bör köpa hela paketet. Dvs 'bonusföräldern' och barnen skall också få en egen och naturlig plats i familjen. Jag hade vissa krav på min sambo när vi träffades. Hade jag inte uppfattat att vi delade dessa värderingar hade vi inte kommit bortom dejtingstadiet. Å andra sidan hade jag samma krav på mig själv, ngt som 'packet' hade väldigt svårt att ta till sig. Det vart istället mkt fokus på hus orimliga krav jag hade på kvinnan och hur jag egentligen var en mansgris som bara ville ha en barnpassare. Detta speciellt från hon som här på FL av ngn anledning associerar sig med det högsta spelkorten!

Ja, jag tror på tydliga familjevärderingar och att barn behöver trygga, kärleksfulla och ovillkorliga vuxna i sin omgivning, men de högsta kraven ställer jag på mig själv. Jag är oändligt glad att min inställning på en ovillkorligt kärleksfull familj gett mig en så underbar bonusdotter som ser till mig för trygghet!