Östgötar som planerar barn 2016

Jag tror att det är viktigt att vara tydlig med barnmorskor och läkare hur man vill ha sin förlossning. Att man kanske inte vill bli igångsatt i första taget pga det kan gå för snabbt för vävnaderna att töja sig men även att de håller emot mellangården när man krystar. I Finland använder man den metoden och där har de några av de lägsta siffrorna på förlossningsskador i världen.

Igår tog jag en liten promenad förbi Lovisakliniken bara för att se var det låg. Pirret att tänka på när det är dag för inskrivning nästa år. ^^

När ni börjar försöka, kommer ni att lokalisera/testa ägglossning då eller låta slumpen avgöra? Jag kan liksom inte låta bli eftersom min äl känns så väl och jag har så regelbunden cykel. Kommer nog inte nämna nåt för killen dock. Han skulle nog bli nervös eller avtänd:P Vill bara att det ska vara "vanligt" ligga och inte "nu ska reproducera oss".. Om ni fattar :P haha

Jag tror det beror på vad du har för skäl att inte vilja/kunna föda vaginalt.

Ingen kommer tycka du är fånig. Det bästa vore att prata med en barnmorska där du kan ställa alla tänkbara frågor om förlossning, vaginalt och kejsarsnitt. Fördelar/nackdelar finns ju med båda.

En vän till mig hennes bebis fastna i förlossningskanalen/ bäckenet för det var för trångt. De fick ut bebisen via kejsarsnitt men hon fick syrebrist och var medvetslös när hon föddes. Hon är idag helt frisk.

De barnmorskor jag hade var toppen! Lyhörda och visste precis hur de skulle pusha mig. Födde på Vrinnevi. Jag fick yttre bristningar. Sprack vid de inre blygläpparna, så de fick sy ca 5 stygn. Inget som kändes under förlossningen och inget som syns i efterhand heller:)

Enda besväret jag fick var att jag hade svårt att känns när jag var kissnödig! Kissade aldrig på mig men fick kolla klockan så det inte hade gått för många timmar. Idag har jag inga besvär och det känns precis som vanligt. Man får lära känna sin kropp igen för visst sitter livmodertappen lite längre ner och lite åt sidan men inget som jag har besvär av.

Jag var också orolig inför förra förlossningen, allt gick bra till sist. Men det är lätt att höra olika historier, och ingen förlossning är den andra lik! Känner mig mycket lugnare inför när det är dags nästa gång även om det kan komma oförutsägbara komplikationer så vet jag ändå ungefär hur det kändes förra gång. Det är en trygghet.

Idag är 13 dagar sedan mens och jag har mycket känningar från äggstockarna, kan det vara ägglossningen?

Det kan det absolut vara. Min ägglossning känns som värsta träningsvärken.

Innan jag fick dottern kände jag aldrig något.

Nej vad tråkigt. Du borde åka in och låta dom titta för att se om det är endometriosen.

Hade du en cysta som de opererade bort eller hur yttrade sig din endometrios?