Har du förtroende för regeringen?

Vet inte om jag ska skriva tyvärr eller lyckligtvis - men M är inte längre som de brukade vara. Det visar ju Anna Kinberg Batras kategoriska nej till antifacklig lagstiftning i förrgår. Och så länge M och S ligger så nära varandra politiskt kommer S att ha svårt att öka av egen kraft, särskilt om de har en förhållandevis okarismatisk ledare.

Och möjligheten att M ska hyra in FL:s skrikhöger eller extrema nyliberaler som konsulter är obefintlig. M har under en längre tid varit oerhört skickliga på att navigera politiskt och kommer säkert att fortsätta att framstå som ett humant alternativ något till höger om politikens mittlinje.

Det har blivit uppochnervända världen när de forna mittenpartierna och då särskilt Centern ligger långt till höger om M i många politiska frågor.

Jag tror att S måste inse att en partiledares främsta uppgift numer är att vara en god kommunikatör.

Om inte jag tar fel så är kollektivanslutningen, det vill säga att enskilda avdelningar fattade beslut om att ansluta samtliga medlemmar till S borta sedan länge. Det var ett jävla oskick, så det är bra.

Efter vad jag minns var länge M mot ett införande av ett system där bidragen till partierna måste redovisas, men det fattades till slut beslut om detta i riksdagen där alla partier utom SD var för ett sådant system.

Det är ju inte bara fackförbund som ger bidrag vilket min länk understryker.

http://tinyurl.com/hdye5k7

Kopplingen mellan LO och socialdemokraterna är mer än ekonomiska.

Javisst. Det finns tydliga ideologiska kopplingar också.

Den person som här inte sällan föraktfullt benämns "svetsarn" har ju en facklig bakgrund.

Lyckligtvis går det inte att lagstifta om vilka åsikter fackligt aktiva ska ha.

Det är inte fråga om att lagstifta mot åsikter utan att skapa möjlighet till facktillhörighet utan att samtidigt stödja ett parti utan egen påverkan.

Jo, jag anser att du är inne på lagstiftningsområdet. Organisationsrätt och föreningsfrihet var centrala mål för den tidiga arbetarrörelsen.

Du och några med dig i den här tråden vill inskränka den. Det är bara möjligt genom lagstiftning och att Sverige går ur ILO skulle jag tro.

Jag ser snarare koplingen mellan LO och socialdemokraterna som ett mer inskränkt förhållande för den enskilde fackmedlemen än om banden klipptes.

Vad är kopplingen mellan SN och M då?

Jag förstår inte riktigt vad du menar.

Jag tolkar det som att du anser att det är mer angeläget att kopplingen mellan S och KO-förbunden försvinner är att man behåller organisationsrätten och föreningsfriheten enligt FN-konventionerna.

Hur tänker du dig den lagstiftningen - att ingen fackligt aktiv samtidigt får vara politiskt engagerad och verksam. Du menar såvitt jag kan förstå att staten bör gå in och bestämma hur fackföreningarnas stadgar ska se ut, inte medlemmarna.

Det påminner inte så lite om hur Mussolini såg på fackföreningar i så fall.

Du tackar mig för att jag sa att jag skrev fel namn. Du lägger då inte ribban högt för vad du prisar, men det är väl för att du vet att du aldrig själv kommer nå dit.