• Anonym (Hjälp)

    Måste bryta med min älskare

    Hej!

    Jag behöver hjälp!

    Och innan vissa av er går bananas över att jag är otrogen jag veeeet! Jag är ett svin, jag förtjänar all skit jag kan få.

    Det är inte därför jag startat denna tråd.

    Jag behöver verkligen hjälp, jag vet inte vad jag ska göra.

    Jag har haft ett förhållande på sidan om i 1 år nu. I början handlade det bara om sex, vi båda är gifta, ca 20 års förhållanden.

    Vi är kollegor, jobbar ganska nära varandra.

    Jag är en lojal människa egentligen men mitt äktenskap har varit ganska dåligt i 5 år och pga olika orsaker valde jag att inleda detta förhållande. Vi har jobbat ihop i 5 år, och det var inget som hände över en natt, att vi helt plötsligt bara hoppade i säng.

    Utan jag tänkte länge innan jag gick över gränsen.

    Han var såklart ute efter sex, det var jag med, jag ville bara få känna mig levande i en sekund!

    Sen utvecklade det sig till att vi blev kära för ett halvår sen, allting blev djupare.

    Men vi pratade aldrig om skilsmässor, det enda vi har sagt är att ingen av oss vill skiljas då det är barn inblandade i båda äktenskapen.

    Sen var vi ifrån varandra i 7 veckor. Jag tänkte att det kanske skulle svalna men nej det gjorde det inte! För 3 månader sa vi tom att vi älskade varandra. För mig är det stort. För honom också. Känslor är ingenting han pratar om i vanliga fall.

    Vi tycker livet är orättvist. Att vi på något sätt är så rätt men ändå så fel.

    Hans äktenskap verkar gå väldigt upp och ner. Mitt är bara jämt, inga upp eller ner.

    Nu börjar jag känna att leva kvar i mitt äktenskap bara för att det är tryggt och säkert kommer inte fungera. Jag vill ha passion och glädje också! Inte bara trygghet!

    Men samtidigt, om jag skiljer mig är det för min skull, inte för min älskares skull. Men om jag skiljer mig så kommer jag ju även förlora min älskare!

    Igår pratade jag med honom, han har märkt att det är något, han vill hjälpa och stötta mig.

    Jag berättade om mina funderingar, och jag är inte heller någon pratkvarn så det är första gången jag verkligen öppnade mig.

    Han hoppas fortfarande på att få ordning på sitt äktenskap men samtidigt vet han inte vad han vill. Han är inte lycklig hemma. Men är otroligt lojal mot sin familj.

    Han säger att det enda stället han känner lugn är i mina armar.

    Det enda stället jag mår bra är hos honom.

    Jag har börjat grubbla.

    Jag har börjat må dåligt.

    Jag vet inte vad jag ska göra?

    Hur mår jag bra igen?

    På något sätt hoppas jag på att det kan bli han och jag. Men jag vet att det är nästintill omöjligt .

    Jag vet inte vad jag vill?

    Jag är rädd att jag förskönar oss bara för att mitt äktenskap är dött.

    Och om jag nu måste bryta med min älskare, hur fan ska jag klara av det?? Jag vill ju inte det!!

    Hur bryter man med någon man älskar??

    Jag behöver verkligen hjälp.

  • Svar på tråden Måste bryta med min älskare
  • Anonym (Tjej)

    Jag förstod inte riktigt varför du inte kan bryta upp ditt förhållande och ändå ha kvar din älskare? Då slipper du ju allt dåligt samvete, du är en singel som träffar någon i ett förhållande. Det är hans skuld, inte din. Jag tror säkert att han vill fortsätta träffa dig ändå om du inte ställer mer krav än tidigare.

    Sedan vet jag hur jobbigt det är, en kram till dig! {#emotions_dlg.flower}

  • Anonym (tänk också på andra kanske?!)
    Anonym (Hjälp) skrev 2015-07-17 13:49:07 följande:

    Hej!
    Har inte varit här inne på länge och trodde nog att tråden hade dött.

    Egentligen har ingenting förändrats, allting är som innan.
    Förutom att jag har tagit kontakt med en psykiatriker med inriktning KBT. Jag förstår ju att det handlar om att jag inte har mått bra under en längre tid och kanske gjort val som jag absolut inte hade gjort under andra omständigheter. Jag har berättat allt för henne.
    Det var en stor lättnad. Jag var så full av skam när jag skulle berätta om vad jag gjort/gör.
    Hon får mig att se på allt från ett annat håll och jag kan se vad jag behöver arbeta med. Rädslor, gränssättningar, egenvärde...
    Vår fokus handlar först och främst på mig nu. Inte mitt Äktenskap och inte på min älskare.

    Hon dömer inte mig alls utan kan förstå varför jag hamnat här och handlat som jag gjort/gör pga andra orsaker som hänt i mitt äktenskap. (och tidigare också för den delen)

    Skulden har lättat lite och det är en befrielse och ger mig även en chans att kunna arbeta med att få mig att må bra igen, tack vare mig själv och inte genom någon annan.

    Tack för alla stöttande och varma inlägg!

    Jag vet att vissas ögon är jag fortfarande äcklig och hemsk.
    Jag är en människa med fel och brister, jag arbetar på att bli bättre och jag vet att jag kommer må bra igen (och förhoppningsvis lycklig.)
    För faktiskt så förtjänar även jag det.
    Och jag lovar att jag slutat döma mina medmänniskor för deras fel och brister.

    Jag tror på att alla gör så gott dom kan efter sina förutsättningar.


    alltså du fortsätter träffa o ha sex i smyg med din älskare? 

    Jag är en människa med fel och brister, jag arbetar på att bli bättre och jag vet att jag kommer må bra igen (och förhoppningsvis lycklig.)
    För faktiskt så förtjänar även jag det.

    tro mig eller inte ne tom din make förtjäna att bli lyklig, kanske dags att öppna dig även med den stackaren du delar sängen med ( det kanske låter otydligt med tanke på situationen så jag förtydligar att jag menade din make)


  • Anonym (E)

    Kvar här ts? Hur har det gått för er?

  • Anonym (sådär)
    Anonym (Tjej) skrev 2015-07-18 14:05:58 följande:

    Jag förstod inte riktigt varför du inte kan bryta upp ditt förhållande och ändå ha kvar din älskare? Då slipper du ju allt dåligt samvete, du är en singel som träffar någon i ett förhållande. Det är hans skuld, inte din. Jag tror säkert att han vill fortsätta träffa dig ändå om du inte ställer mer krav än tidigare.

    Sedan vet jag hur jobbigt det är, en kram till dig! {#emotions_dlg.flower}


    Vadå hans skuld inte din? Så du menar att medvetet delta i att såra och förnedra någon annan är helt ok bara man själv är singel?

    Ja med tanke på hur du resonerar så är det inte så konstigt om du hamnar i lika duma situationer som TS. Båda verka vara lika egotrippade och duktiga på att  tycka synd om er själva.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (förstår dig) skrev 2015-04-28 13:43:23 följande:

    Åh jag lider verkligen med dig. De som trakasserar dig är omogna idioter. Försök att inte kalla dig själv för svin eller äckel. Alla människor förtjänar att vara lyckliga och känna sig uppskattade. Det gäller även föräldrar! Visst, otrohet är inte ok, men det är sällan så svart eller vitt. 


    Jag är i en liknande situation, jag älskar min man, tryggheten i hemmet och familjen. Men jag kan inte blunda för mina känslor för min vän. Jag har nu bestämt mig för att inte träffa min "vän" mer på ett bra tag och måste få tid att sörja över det. Det känns skitjobbigt, men en dag frågade jag bara mig själv, vem är värd mer? Vem vill jag vakna upp intill när jag är 50 år? 60 år? 


    Jag tycker det låter som om du redan har gått ifrån din man i tanken. Jag tycker det är dags att ni tar en paus ifrån varandra. Prova att vara ensam i en vecka. Utan både älskare och make, sen kan du ju ha barnen halva veckan och vara helt ensam andra halvan. Du förtjänar att vara lycklig! När du är lycklig blir även dina barn lyckliga! Det gäller bara att våga vara öppen med det sen när de är gamla nog och berätta för dem att du inte mådde bra tillsammans med deras pappa.

    Tror inte riktigt man kan förstå hur förjäkla jobbigt det här är förrän man är i samma situation. 


    Lycka till!!


    Men fyfan vilket egoistiskt jävla dravel...

    1) Är att kriticera någon som beter sig illa mot andra och som själv bevisligen fattar det detsamma som att "trakassera"? Menar du på fullt allvar att man baaaaara måste hålla med folk i allt de gör för annars är det trackasseri?

    2) Nej alla människor förtjänar inte alls att vara lyckliga och känna sig uppskattade. Det gäller BARA om man själv behandlar andra väl. Behandlar man andra människor som skit och bygger sig egen lycka på andra människors olycka förtjänar man absolut inte att vara lycklig och känna sig uppskattad. 

    3) Det är inte speciellt förvånande att du befinner dig i samma situation som TS. För om du är så himla snäll mot dig själv att du tycker att det är helt och ok att bete hur du vill mot din partner och ändå förtjäna andras respekt och  uppskattning så kringgår du ju helt ditt samvete och lever i en låtsasvärld där man kan göra precis hur fan man vill mot andra och bara få positiv respons tillbaka. I din fantasivärld så tror du ju att du är centrum i universum och det bara är dina känslor och din lycka som räknas och att du förtjänar det bästa ovasett vad du gör mot andra.... resonerar man så som du gör så är det inte så konstigt om man beter sig egoististiskt för då saknar man ju helt samvete och förlåter ju sig själv för precis vad som helst.

    Men du har fel. Hur du värderas av andra avgörs av hur du agerar INTE vad du tycker om dig själv. Och det kommer du bli väldigt medveten om den dagen det du pysslar med kommer fram och hela din fantasivärld rasar samman och alla dina självlögner konfronteras med verkligheten.
  • Anonym ((Blää))
    Anonym (Hjälp) skrev 2015-07-17 13:49:07 följande:

    Hej!

    Har inte varit här inne på länge och trodde nog att tråden hade dött.

    Egentligen har ingenting förändrats, allting är som innan.

    Förutom att jag har tagit kontakt med en psykiatriker med inriktning KBT. Jag förstår ju att det handlar om att jag inte har mått bra under en längre tid och kanske gjort val som jag absolut inte hade gjort under andra omständigheter. Jag har berättat allt för henne.

    Det var en stor lättnad. Jag var så full av skam när jag skulle berätta om vad jag gjort/gör.

    Hon får mig att se på allt från ett annat håll och jag kan se vad jag behöver arbeta med. Rädslor, gränssättningar, egenvärde...

    Vår fokus handlar först och främst på mig nu. Inte mitt Äktenskap och inte på min älskare.

    Hon dömer inte mig alls utan kan förstå varför jag hamnat här och handlat som jag gjort/gör pga andra orsaker som hänt i mitt äktenskap. (och tidigare också för den delen)

    Skulden har lättat lite och det är en befrielse och ger mig även en chans att kunna arbeta med att få mig att må bra igen, tack vare mig själv och inte genom någon annan.

    Tack för alla stöttande och varma inlägg!

    Jag vet att vissas ögon är jag fortfarande äcklig och hemsk.

    Jag är en människa med fel och brister, jag arbetar på att bli bättre och jag vet att jag kommer må bra igen (och förhoppningsvis lycklig.)

    För faktiskt så förtjänar även jag det.

    Och jag lovar att jag slutat döma mina medmänniskor för deras fel och brister.

    Jag tror på att alla gör så gott dom kan efter sina förutsättningar.


    Sitter du här och tycker synd om dig själv och försöker försköna det du gör? Det var det värsta jag hört.. Tycka synd om sig själv? Tyck synd om den stackars människan du bedrar istället. Lev med det dåliga samvetet du, men what goes around comes around..
  • Anonym (Klara)
    Anonym (förstår dig) skrev 2015-04-28 13:43:23 följande:

    Åh jag lider verkligen med dig. De som trakasserar dig är omogna idioter. Försök att inte kalla dig själv för svin eller äckel. Alla människor förtjänar att vara lyckliga och känna sig uppskattade. Det gäller även föräldrar! Visst, otrohet är inte ok, men det är sällan så svart eller vitt. 

    Jag är i en liknande situation, jag älskar min man, tryggheten i hemmet och familjen. Men jag kan inte blunda för mina känslor för min vän. Jag har nu bestämt mig för att inte träffa min "vän" mer på ett bra tag och måste få tid att sörja över det. Det känns skitjobbigt, men en dag frågade jag bara mig själv, vem är värd mer? Vem vill jag vakna upp intill när jag är 50 år? 60 år? 

    Jag tycker det låter som om du redan har gått ifrån din man i tanken. Jag tycker det är dags att ni tar en paus ifrån varandra. Prova att vara ensam i en vecka. Utan både älskare och make, sen kan du ju ha barnen halva veckan och vara helt ensam andra halvan. Du förtjänar att vara lycklig! När du är lycklig blir även dina barn lyckliga! Det gäller bara att våga vara öppen med det sen när de är gamla nog och berätta för dem att du inte mådde bra tillsammans med deras pappa.

    Tror inte riktigt man kan förstå hur förjäkla jobbigt det här är förrän man är i samma situation. 

    Lycka till!!


    Klarade du det? Att övergå från kärlek till vänskap el fick ni bryta helt ?
  • Anonym (Klara)

    Skaffa barn med maken så tappar du kärlek för älskaren

  • Anonym (E)
    Anonym (Klara) skrev 2020-12-29 21:24:55 följande:

    Klarade du det? Att övergå från kärlek till vänskap el fick ni bryta helt ?


    Om det fungerade skulle väl ingen med barn vara otrogna?
Svar på tråden Måste bryta med min älskare