FET/IVF 2015 Maj

Jag tänkte tills idag att vad bra med ett 5-dagars tillbaka, att det var ett plus på got vis. Men, det finns oftast ett men, nu när inte de anda klarade sig att bli frysta igår på dag 6 så får jag tanken att det vi fick tillbaka har stannat upp de med. Vet att hoppet inte är helt ute men det bara känns lite mindre hoppfullt. 

Ska såklart försöka vara glad över det som jag nu ruvar på även om det känns svårt. 

Nej jag har aldrig känt att jag vill ge upp. Men har svårt att glädjas åt andras graviditeter vilket man ju vanligtvis gör och det är jobbigt att försöka dölja för vissa och förklara för andra. Min första graviditet (när jag var 20) resulterade i en dotter som nu är 10. Folk har alltid sagt att jag ska vara nöjd med att jag iaf har ETT barn, vilket jag kan förstå. Problemet är att jag känner att genom att ha ett barn så vet jag också vad jag missar. Min mamma sa att det var mitt livs stora misstag att skaffa barn så tidigt men det var mitt livs bästa beslut. Efter det har det ju knappast gått nåt vidare.

Med mitt ex så visade det sig att hans spermier hade 0% rörlighet men ändå blev jag gravid 5 ggr med honom. Dock slutade de 2 sista med utomkveds med 3 månaders mellanrum. Då var jag riktigt knäckt och kände att jag orättvist nog anklagade honom för dem inombords. Att det kanske var hans fel att det blev utomkveds. Komplett meningslöst och orättvist av mig, jag vet.

Än värre blev det när en av mina bästa väninnor kom till mig en vecka senare och skrattandes berättade att hon bara råkat bli gravid med en kille på fyllan och undrade om jag kunde hänga med när hon gjorde abort samtidigt som min ex-man fick sitt tredje barn med sin nya tjej.

Då kände jag att livet är så sjukt orättvist. Var väldigt låg i ett år ungefär men sen träffade jag min sambo och valde att göra slut med mitt ex då vårt förhållande blivit väldigt infekterat och destruktivt och börja om helt.

Hur som helst, graviditeter och bebisar är fortfarande ett känsligt ämne. Men jag försöker tänka på allt positivt med att inte ha barn när det blir för jobbigt. Att jag o min sambo (har bara dottern varannan vecka) kan gå ut och äta eller gå på bio när vi vill, resa mer än många andra, slippa ligga dödstrött på soffan o somna vid nio varje kväll, ha kvalitetstid med varandra, laga mat tillsammans och äta när vi vill. Gäller nog att fokusera på de möjligheter som ges "barnfria" par och som andra kanske inte har. Låter säkert löjligt i vissas öron men det är det som får mig att känna att livet inte är över om vi nu inte skulle lyckas.

Sen har jag och min sambo börjat med familjerådgivning för att lära oss kommunicera ännu bättre, framför allt med det vi går igenom nu. Så vi har ett extra "skyddsnät" om vi får svackor så vi inte tar ut det på varandra. Jag säger inte att det är lätt, alla har vi svackor såklart, men det känns som ett extra stöd.

Hur hanterar du det när det blir för jobbigt?

Hej alla som kämpar där ute! Rd 7 idag och det var idag jag började blöda förra försöket... så nervös men försöker att inte tänka på det. Ska iväg och jobba kväll nu så fördelen är att jag har något för mig hela em/kvällen.

Kram!

Lycka till imorgon. Hoppas det blir många fina ägg :)

Skönt att ha något att annat att fokusera på!

Känner du av ngt? Mer än bara oro då dvs ;)

Själv börjar jag jobba på fredag igen efter lite ledighet. Ska faktiskt bli skönt att få lägga tankarna på det här åt sidan lite...

Nu är äggplocket klart. Av 13 blåsor blev det tydligen bara 6 ägg. Nu får vi hoppas guldägget finns bland dem. Ska tillbaka på fredag igen.

Ja vilken resa. Beundrar din styrka att du går vidare. 

Jag har bara haft ett utomkveds, och nog så jobbigt. Har försökt nu i va 2,5 år totalt och äldre blir man..

Tror att man alltid hittar styrkan på något sätt även om man inte tror det för stunden? Att vi alla i de här trådarna kommer starkare ut på andra sidan en dag även om allt suger för stunden? Jag hoppas så iallafall...

Jag som är vedskeplig har räknat ut att jag i år har det gått sju år av olycka och hoppas att den vänder just i år. Kan inte minnas att jag krossade någon spegel, men.. Fick en kronisk sjukdom, min mamma gick bort, en patienskada på två år med arbetslöshet och förlorad yrkeskarriär, och när man väl komma tillbaka igen hoppas vi ju iallafall att vi skulle ha tur med familjebildning, men icke...

Hoppas verkligen 2015 blir vårt för oss alla...lycka till alla...

Nu väntar en blastocyst i frysen i slutet av juni..

Tack! :) Vill att tiden bara ska flyga förbi! Känns som en evighet till sista maj!