Jag är en person med starkt nationalistiska åsikter. Ställ era frågor!

Nej, jag var inte med på 90-talet. Jag är 20-24 år gammal.

Delvis. För det mesta lyssnar jag bara på mainstreammusik, lite vad som helst, och det är allt från rock till house. Jag gillar också gammal hederlig svensk musik, typ Ulf Lundell, Tomas Ledin, Magnus Uggla m.m. Jag har dock nyligen fått upp lite intresse för nationalistisk musik.Så du menar att det finns en korrelation mellan ett lands välstånd/välmående och befolkningsmängd? Jag ser inte den. Folk verkar må bra på t.ex. Färöarna och Island, och där snackar vi inte om några stora befolkningar. Det viktiga är att man har ett effektivt utbyte länder emellan, då kan man nytta av den kollektivt stora befolkningen. Där kan vi vara glada att exempelvis Tyskland har en stor befolkning, som har bidragit med mycket tillväxt och utveckling, men det betyder inte att Sverige behöver ha en stor befolkning. Vi kan skapa ett bra samhälle med den mängd vi har nu.

Svenskhet är naturligtvis en fråga om genetik, men det är inte enbart genetiken som bestämmer om du är svensk. Det är dock den grundläggande faktorn.Jag skulle helst vilja uppmana folk till att inte bry sig så särskilt mycket om epitetet "rasist". Det är väl inget konstigt med att värna om sin egna befolkning, varför skulle det vara det? Det är väl snarare något som är väldigt naturligt och sunt? Men om du nu träffar på någon som påstår att SD är rasister, då ska du fråga hur vederbörande definierar rasism och hur SD utifrån den definitionen är rasister. Förmodligen kommer då vederbörande 1. börja svamla om "alla människors lika värde" och dylika floskler, då ska du påpeka att det bara är trams och inte har med saken att göra eller 2. ge en väldigt generös definition på rasism, och då ska du påpeka att ordet rasism bara blivit utvattnat och inte är något att bry sig om längre.

Ja, i korthet består mitt förslag i ett invandringsstopp från länder utanför Europa, samt någon form utav återvandringspolitik. Jag vill inte tvinga tillbaka 100% av alla utomeuropeiska invandrare, utan jag ser hellre att man försöker föra en sådan återvandring med morot och piska.Ur en objektiv synvinkel skulle det naturligtvis vara önskvärt, men en enskild person har ingen betydelse ur ett större perspektiv, så personligen skulle jag ju tycka det var lite tråkigt. Det skulle dock vara ett pris värt att betala om det hade inneburit att Sverige i framtiden får förbli svenskt. Man behöver ju nödvändigtvis inte förlora honom som vän bara för att han flyttar tillbaka till Sydamerika.

För övrigt är adoptivbarn en egen kategori. Jag tror inte det är särskilt många adoptivbarn som flyttar tillbaka till sitt födelseland.

Jag numrerade dina frågor för att enklare få översikt.

1. Sund nationalism är nationalism som inte bygger på hat och som har respekt mot andra nationer och nationaliteter. En sund nationalism har en positiv inställning till samarbete nationer emellan och kulturellt utbyte.

2. Ja, det gäller även andra-tredje generationens invandrare, även om jag inser att det är lägre sannolikhet att de flyttar till det land de ursprungligen kommer ifrån än någon som faktiskt är född där. Jag kommer alltid uppmuntra icke-européer att flytta till sitt ursprungsland, för jag tror att det i längden är en win-win-win.

3. Etnicitet är det viktiga. Även om man i teorin kan tänka sig att ett mångetniskt samhälle med en gemensam kultur så kommer det i praktiken aldrig vara så. Ett mångetniskt samhälle kommer alltid vara ett splittrat samhälle, i olika nivåer.

4. Självklart utvecklas kulturer hela tiden, och jag ser absolut inga problem med att svenskar äter pizza eller firar Alla hjärtans dag (även om jag personligen kan tycka att den "högtiden" är rätt fånig). Kulturutbyte mellan länder är inga som helst problem, men då handlar det om kulturyttringar som svenskar frivilligt anammar och sedan gör till en del av den svenska kulturen. I 60-talets Sverige kunde vi röka kubanska cigarrer och dricka colombianskt kaffe trots att samhället var kulturellt homogent. Vi behövde inte importera några invandrare för att kunna ta del av dessa kulturutbyten.

5. Hudfärgen är ju en av de saker som gör att vi svenskar identifierar oss med varandra, så det är klart att hudfärgen är viktig. Just blondiner tycker jag är vackra, så det skulle ju vara synd om de blev färre andelsmässigt. 300 år är långt fram och så långsiktigt ser jag inte, men jag vill att jag själv ska kunna åldras och att mina barn ska kunna växa upp i ett så välmående och tryggt samhälle som möjligt. För att det ska vara möjligt måste vi överge mångkulturalismen, och då krävs att en överhängande majoritet av befolkningen i Sverige är svenskar.

6. Ja, det har jag faktiskt funderat på. Jag skulle kunna tänka mig att flytta till t.ex. Island eller Norge. Något land i Östeuropa är inte heller uteslutet, men mindre troligt. Sannolikt kommer jag nog dock bo i Sverige hela mitt liv.

7. Jag har faktiskt inte så många, men givetvis ser jag personer som arbetade för svensk nationalism som förebilder i någon mening. T.ex. Per-Albin Hansson och Tage Erlander, som var i framkant i bygget av folkhemmet.

8. Jag har faktiskt ingen speciell inställning till judar. De judar som bott i Sverige i många generationer betraktar jag som en nationell minoritet som vi klarar av att samexistera med.

Du inser väl själv att ständig befolkningstillväxt inte är hållbart i ett längre perspektiv?

Visst, om vi skulle ha en liten befolkningsökning för att svenskar föder tillräckligt många barn skulle väl det vara positivt, men om alternativet är ett otryggt, splittrat och exploaterat mångkulturellt samhälle för att klara av en befolkningstillväxt är mitt svar naturligtvis nej.

Dessutom är det inte hugget i sten att svenskar för all framtid kommer ha en för låg nativitet. Färöarna är det land i Europa med högst nativitet, Färöarna har ingen nämnvärd invandring, varför skulle inte Sverige kunna uppnå samma nativitet som Färöarna med en vettig politik?

För att en sådan gruppering är den pragmatiskt och funktionellt mest rimliga. Du identifierar dig mer med en 26-åring från Kina än en 70-åring från Sverige, det kan jag köpa, men du identifierar dig mer med 70-åringen från Sverige än en 70-åring från Kina, eller hur?

För att skapa ett sammanhållet och tryggt samhälle är det viktigt att en överhängande majoritet delar samma nationella identitet, det är det jag säger. Sen får du gärna identifiera dig med folk i andra länder, men om vi tillåter dem komma hit i stora mängder så får det konsekvenser för tryggheten och sammanhållningen i vårt samhälle, och därför kan vi inte acceptera det.

Jag menar inte på individuell nivå, utan på kollektiv nivå. Självklart tycker jag att det är viktigare att befolkningen i mitt eget land mår bra än att befolkningen i ett land på andra sidan jordklotet mår bra, och det beror på att:

1. Jag är en del av befolkningen. Om befolkningen mår dåligt mår förmodligen jag själv dåligt.
2. Jag identifierar mig med personer i befolkningen. Jag har av den anledningen större sympati och förståelse för dem.
3. Befolkningen i mitt land är personer som jag träffar när jag är ute och rör mig. Självklart vill jag att de miljöer jag rör mig i ska präglas av välmående och lyckliga människor.

Vi skulle ju kunna dra ditt exempel ännu längre: Varför är det sunt att bry sig om en människa som du inte känner mer än en skogsödla? Varför lägger vi mer tid och resurser för att se till att människor mår bra än att skogsödlor mår bra?

Var kommer du ifrån?Hela sammanhållningen och hemmahörigheten och i förlängningen tryggheten hotas av att stora kollektiv av människor som inte är svenska, och därmed inte identifierar sig som svenskar, bosätter sig i vårat samhälle. Kalla det "raser" om du vill, men det är däri problemet ligger.

Jo, självklart är det mycket större sannolikhet att du identifierar dig med en svensk 70-åring än en kinesisk. Du delar kultur i flera avseenden med en svensk. En kinesisk skulle du förmodligen inte ens kunna kommunicera med. Det spelar inte så stor roll om vem du personligen bryr dig om - den svenska statens uppgift är naturligtvis att se till sin egen befolknings egenintressen före andra befolkningars.

Ja, utanförskapet är ju en konsekvens av invandringen och mångkulturprincipen. Det som skapar utanförskapet, vilket är flera olika faktorer som du t.ex. nämner, bland annat att folk föredrar att bo med sina egna, är en mänsklig fakultet vi måste förhålla oss till. Vi kan inte förändra naturliga biologiska mänskliga premisser.

Det är naturligtvis ingen som tror att ALLA invandrare är kriminella eller farliga. Men man måste inse att konsekvenserna av invandringen och mångkulturprincipen är att vi kommer få ett mer otryggt samhälle med högre brottslighet. Sen får man tycka att det är bra eller dåligt, ni får gärna tycka att det är ett pris värt att betala, men det går inte att förneka att det är så.

Angående det sista: Självklart tycker jag inte att personer ska tvingas ut ur landet om de inte har någonstans att ta vägen. Men jag tror inte det kommer vara något problem. Exempelvis har Somalia sagt att de vill att folk flyttar tillbaka. Förmodligen kan Somalia och övriga länder dra nytta av att de som flyttat hit flyttar tillbaka igen, för att hjälpa de länderna att utveckla sina egna samhällen.

Ok, i det sista stycket kan jag köpa dina argument.

Kan jag ställa en motfråga istället: Tycker inte du att det är svenska statens uppgift att prioritera svenskarnas välmående? Skulle du tycka det vore rimligt om dina skattepengar gick till att rädda människor i Zimbabwe om det dog människor i Sverige p.g.a. resursbrist?Du får gärna förklara vari min dubbelmoral ligger.

Jag ser inga problem med invandring från närliggande länder, så länge den inte blir så hög att den skapar negativa konsekvenser för det svenska samhället. Invandring i små nivåer från Danmark, Finland, Polen, Tyskland m.m. är absolut inga problem, eftersom personerna därifrån är mycket lika oss och i nästan samtliga fall inlemmas invandrare och invandrarnas barn i den svenska kulturen. Vi har alltid haft befolkningsutbyte med dessa länder.

Att du inte kan kommunicera med en 70-årig kinesisk man var bara ett konstaterande.

Du svarar själv på den sista frågan i stycket ovanför. Faktum kvarstår: konsekvenserna av den nu förda politiken är och kommer att bli ökad otrygghet en utökning av utanförskapsområdena. Man kan tycka det är ett pris värt att betala, men det går inte att förneka detta faktum. Jag tycker inte det är värt priset. Men du tycker uppenbarligen det?Det får stå för dig, men det är verkligen en helt orimlig inställning, och jag har faktiskt svårt att tro att du tycker så innerst inne, att detta bara är några idéer du tycker låter bra i teorin.

Jag tycker absolut att vi ska hjälpa andra länder och deras befolkningar, men att påstå att deras välmående skulle vara likvärdigt med den svenska befolkningens välmående är naturligtvis trams. Då tycker du kanske också det vore rimligt att kräva av Zimbabwe att de betalar för svensk sjukvård? Skulle du skuldbelägga dem om de inte gick med på detta?

Självklart vill jag inte neka några svenska medborgare sjukvård, även om de är invandrare.