Jag är en person med starkt nationalistiska åsikter. Ställ era frågor!

Det är naturligtvis väldigt positivt att svenskarna lär sig engelska i skolan. För att kunna kommunicera och utveckla goda kontakter i internationella sammanhang förstås.

Det där med amerikanska och brittiska filmer är lite intressant. Jag tror inte att det är ett hot mot svenskheten, eftersom svenskhet alltid har varit en kultur och en identitet i ett större, västerländskt, perspektiv. Vi har alltid haft stora likheter med våra västerländska släktingar, även om de kanske var lite större förr i tiden.

Ingen utländsk mat borde förbjudas, om den inte strider mot svensk lagstiftning i övrigt naturligtvis.

Tamdjur kan vi väl importera, ser inga problem med det.

Att terrordåd som händer i västvärlden har ett större nyhetsvärde är ganska självklart, av flera orsaker. De största tre:
- Det är mycket vanligare att folk slår ihjäl varandra nere i Afrika, och därav har terrordåd där nere ett lägre nyhetsvärde.
- Vi är en del av västvärlden, därför är det naturligtvis lättare för oss att sätta oss in i en incident som sker i västvärlden. Vi har lättare att identifiera oss med offren och känna sympati med dessa.
- Eftersom vi är en del av västvärlden, följer också eventuellt ett ökat hot mot oss själva, vilket helt klart är fallet efter t.ex. Charlie Hebdo. Ett islamistiskt terrordåd kommer att ske i Sverige, det är inte en fråga om om, det är en fråga om när. (Förresten har det redan skett, tack och lov var det misslyckat)
Motfråga: Hur många afrikaner tror du brydde sig om Estoniakatastrofen?

Frågor om människors värde kräver en lång utläggning. Säg till om du vill att jag ska göra den utläggningen.

Lekar som indian och cowboy har jag inga som helst åsikter kring.

Helt klart USA och den amerikanska kulturen, de har haft väldigt stor påverkan på hela västvärldens kultur. Jag kan tycka att det i vissa avseenden är problematiskt, men samtidigt tror jag det är en naturlig utveckling som är svår att stoppa.

Fast finnarna var ju bara svenskar på "pappret" (om ens det), för att de ingick i statsbildningen Sverige. De ingick ju inte i den svenska nationen. Finland är en egen nation med ett eget folk, därav är de inte svenskar.

Om Gotland skulle bli t.ex. ockuperat av Ryssland skulle det naturligtvis fortfarande bo svenskar där. Precis som att det fortfarande bodde norrmän i Norge under tyska ockupationen under andra världskriget.

Då är du såklart same.

Det finns en väsentlig skillnad mellan Kanada och Sverige: Kanada är i grunden en koloni. Det finns ingen kanadensisk folkgrupp på det sättet som det finns en svensk. Kanada är alltså, enligt mitt tidigare resonemang, mer en statsbildning och inte en nation.

En turk som flyttar till Sverige kommer aldrig att tillhöra folkgruppen svenskar. Däremot kan han inneha svenskt medborgarskap och utifrån det kalla sig svensk, men det intresserar mig inte så mycket.

Nej, inte vad jag kan minnas.Ingenting.

Poängen är att ett samhälle med en befolkning som delar gemensam nationell identitet har mycket bättre förutsättningar att bli ett tryggt och framgångsrikt samhälle, medan det motsatta, ett samhälle där vitt skilda identiteter tvingas samexistera, kommer behöva brottas med väldigt allvarliga problem. De allra flesta svenskar har naturligtvis en gemensam nationell identitet, även om det i många fall möjligtvis är undermedvetet.

Men om nu Gunnar eller Göran på allvar verkar identifiera sig mer med kongoleser eller japaner, så är väl det upp till dem att göra det. Det är ungefär som att jag identifierar mig själv som en medlem av din familj, fast jag i själva verket inte tillhör den. Människor som beter sig knepigt kommer det alltid att finnas, och det inte olagligt att bete sig knepigt.

Sverige har aldrig varit till 100% homogent, vi har alltid haft ett antal nationella minoriteter, men dessa har varit så få att de i princip har saknat betydelse. Så det handlar inte om att alla i landet ska ha en gemensam identitet, det är förstås i realiteten omöjligt, utan målet är då att lyckas få en så enhetlig befolkning som möjligt, att så många som möjligt delar nationell identitet.

Så var det i Sverige förr i tiden. Det fanns inga motsättningar mellan svenskar eller några andra folk. Så här sa statsminister Tage Erlander i riksdagen 1965: "Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden" - när han kommenterade raskravaller som hade uppstått i det mer mångetniska USA. På den tiden förstod man den egentligen självklara vikten av en homogen befolkning för att kunna skapa ett så sammanhållet samhälle som möjligt. På den tiden var det ingen som höjde på ögonbrynen över ett så självklart konstaterande, men idag går det inte att säga eftersom man är rädd att folk ska ta illa upp av sådant, och om man trots det säger att man tror att detta är en sanning så blir har, som vi fått erfara i den här tråden, man "vidrig människosyn" och liknande.

Men okej, rent konkret handlar det om att säkerställa den etniskt svenska majoritetsbefolkningens status som just majoritetsbefolkning. Och då menar jag inte att vi ska ligga och balansera på 51%, utan den etniskt svenska befolkningen måste vara i klar majoritet. Jag inser att det i princip är omöjligt att nå upp till gamla dagars enhetliga nivåer, men det innebär ju inte att vi ska ge upp hoppet helt och hållet.

Några konkreta lösningar:
- Stoppa den utomeuropeiska invandringen helt. Här har vi gått över vad vi kunnat acceptera för länge sedan, så inget annat än ett totalstopp är det som gäller.
- Starta olika former av återvandringsprogram. Hur dessa ska se ut kan du läsa i mitt inlägg #88. Där skulle jag också kunna tänka mig att lägga till en punkt: -Invandrare som under hela sin vistelse i Sverige har gått på bidrag, eller aldrig haft ett riktigt jobb, ska kunna utvisas.

Svenskar är en germansk etnisk folkgrupp, precis som tyskarna ja. Naturligtvis har alla folkgrupper en gemensam anfäder, precis som att alla djur, växter och övriga organismer i grund och botten kan härledas tillbaka till den första encelliga organismen.

Det tyckte jag att jag också beskrev i inlägget ovan, men låt gå.

Först och främst så finns det ingen risk att det uppstår etniska intressekonflikter i ett samhälle som är enhetligt. I ett samhälle med många olika identiteter och folkgrupper är risken stor att en eller flera grupper kommer känna sig orättvist behandlade, oavsett om de är det eller inte. Och det kan leda till problematiska konsekvenser. Raskravallerna Tage Erlander åsyftade var en konsekvens av det, Husby-kravallerna var en konsekvens av det, det aktuella läget i Ferguson i USA är en konsekvens av det och det finns många fler exempel på detta fenomen. I värsta fall kan det leda till storskaliga väpnade konflikter. Balkankriget, konflikterna i Irak, folkmordet i Rwanda, konflikten i Israel och Palestina, konflikterna mellan kurder och andra arabiska folkslag, är några exempel på detta.

I Sverige idag, och i alla andra europeiska/västerländska länder med hög invandring från tredje världen, så ser vi en utveckling där samhället blir allt mer segregerat. Områden där det tidigare bodde svenskar bebos nu nästan enbart av invandrare. Svenskarna flyr från dessa områden. Och det beror ju på att de upplever att det inte längre är tryggt, och att de inte längre känner sig hemma. Av denna segregering, detta utanförskap, följer en ökad brottslighet och en ökad otrygghet. Det leder till att många områden blir så farliga att polisen betecknar dem som "no-go"-zoner. Vi har 55 sådana områden i Sverige idag. Och trenden är att områdena ökar i rask takt.

Förutom otryggheten det innebär, så tror jag inte att det går att kombinera ett sådant samhälle med hög segregation och allt växande underklass med ett ekonomiskt starkt välfärdssamhälle. Välfärdssamhället är något som sakta men säkert kommer att behöva avvecklas i takt med att utvecklingen fortsätter. Jag skulle vilja påstå att det som en gång gjorde Sverige till en så stark välfärdsstat, var det enhetliga samhälle där stark gemenskap, starkt socialt kapital, hög tillit till medmänniskor och fasta sunda normer var rådande. Vår välfärd, vår infrastruktur, våra företag och industrier var inget som plötsligt bara föll ner från himmelen, utan det är något som bygger på just dessa omständigheter tillsammans med en gemensam strävan och framtidsvision. Välfärdsstaten var ett nationellt projekt. Sverige skulle bli "ett gott hem för alla svenskar" som Per-Albin en gång sa.