ÅH vad härligt att du verkar må så bra!!! Hoppas att fogarna sluta krångla snarast!
Om du fundera mkt på magen tycker jag att du ska ringa och fråga förlossningen. Men jag antar att ni ska tbx imorgon och göra det där testet? och då kan du ju be dem kolla dig med...
Ja det är han:)
Under graviditeten så var man ju hård och min tanke när vattnet gått var att nu måste jag försöka hem och tömma tarmen innan det sätter igång! Hade ju inte gått sedan måndag och det var onsdag kväll!
Men men hemma på gården kom ju värkarna och sen var det kört.
Tror jag hörde dem säga fyra eller fem gånger under krystningen att " nu torkar vi lite här bara..."
Den här gången stönade jag, när jag väl kommit upp i förlossningssängen, "jag kommer bajsa på mig!" Haha! Men det hann jag inte!
Jaha, men på mig tog det säkert ngn dag innan råmjölken kom igång med, iofs var ju det när jag pumpade, W kanske lyckades få ut några droppar. Förstår att det möte vara jobbiga dygn för herregud råmjölken är ju inte mkt. Hoppas det kommer igång för dig snart.
Vaknade precis med världens ryck och trodde W trillade ner på golvet. Men hon ligger så skönt i sitt nest, var tvungen att känna så hon andades för herregud hon har varit vaken och ätit 1 gång än så länge.
Åh, nu vaknar hon igen, dags att mata
Okej, tack för svar vet du vad din moderkaka vägde? Min vägde 358 gr. De trodde att bebis slutat växa för moderkakan inte fungerade längre.
Det hade varit lite spännande att se om det kan vara så att det spelar in. Ni som vill får gärna dela med er av födelsevikt och vad er moderkaka vägde.
Min vägde som sagt 358gr och bebis 2148.
Åh hade helt glömt allt det här med att Amma. Vår lilla kille är väldigt snäll faktiskt å sov från 2-6 imorse. Jag kunde dock inte somna låg å funderade på varför förlossningen gick som den gick å började känna mig ledsen över att aldrig mer få uppleva en förlossning eller få en chans till vaginal förlossning samt att ev aldrig mer få vara i en så här bubbla. Men mest tänkte jag på dottern. Tittat på bilder å filmer av henne men det känns så konstigt. Hon har som sagt sovit borta sen i lördags å jag är helt förvirrad i huvudet. Är hormonellt å vanligt å bli sån här men det slog mig så hårt alla dessa känslor. Jag hoppas på att läkaren ger oss tummen upp å vi får komma hem så vi kan få börja leva som en familj!
Jag fick pumpa igång mjölkproduktionen med första då hon inte orkade äta själv. Hade bilden av att brösten skulle vara fulla av mjölk så bebis blev mätt och glad direkt. Så är visst inte verkligheten, iaf inte för mig. De första försöken gav lite kondens och någon droppe, sen ökade mängden droppar sakta sakta för varje pumpningen. Det tog många pumpningen innan botten i den lilla flaskan blev täckt. Sen när dagarna gick ökade det mer och mer, fick efter några dagar byta storlek på flaskorna tills jag slutligen kunde upphöra med pumpningen då dottern äntligen var pigg nog för att äta helt själv. Då var det en hel del mjölk som fanns i brösten men det var nog iaf en vecka efter att hon fötts. Kommer dock inte ihåg hur mycket som rymdes i flaskorna.
Där i början när jag kände mig helt misslyckad över mina få droppar tröstade de mig med att bebisen mage är pytteliten, de behöver inte mycket mat.
Skillnaden denna gång är att pumpen var visserligen rätt otrevlig att sitta med men den var still och den klagade inte på mängden mjölk en endaste gång. Med bebis är det först en kamp om att hitta rätt grepp och sen tvingas se förtvivlan då de vill ha mer mat... Om allt är bra så kommer den ju att öka men åh va jobbigt det är innan dess!
Äntligen sitter jag å klockar värkar! 7 min å jag var välkommen till förlossningen om jag ville för sonen kom som en raket förra gången. Värkarna avtar dock när jag e uppe å går.... Det gjorde de faktiskt förra gången också inne på förlossningen. Gasaaahhh!!! Komsi komsi lilla tjejen!!!
Och så blev Arvid snorig då. Vi fick rådet att åka akut igen av 1177 så det gjorde vi igår kväll igen. Såklart kom massa sjukare barn och vi blev hela tiden nedprioriterade så vi var kvar l sju timmar. Enda bra var att vi fick träffa samma läkare som häromkvällen, så vi behövde inte göra om alla prover. Ingen feber men han fick näsan spolad och så fick vi med oss grejer hem o har spolat honom två gånger själva.
Jag vet att han inte är jättesjuk och att vi har tur osv, det kom en storgråtande mamma där i natt och massa sjuka barn som såklart ska gå före oss och jag vet att man inte får sova när man har en sådan här liten bebis men jag är så ledsen och trött nu.
Har svårt att sova när han sover på dagarna, ibland gör jag det men känns som jag inte sovit sen han kom typ. Inte för att jag trodde man skulle få sova hela natten på ett bra tag men hur det känns att vakna varannan timme hela natten för att han är hungrig och han är klarvaken mellan 23-03 som denna veckan och bara äter, då vill jag bara sluta amma. Särskilt som jag inte gillar det helt o hållet, vänjer mig inte vid det där illamåendet när han suger tag.
Han är så himla gullig men det känns som han äter upp mig, fysiskt och mentalt ibland. Vilket väl antagligen också är helt normalt och kommer och går.
I natt la jag honom ifrån mig i sin egen säng, med huvudändan nära min. Kändes rätt ok och framförallt att få sova med sambon igen, att ha honom i rummet får mig att slappna av, jag behöver inte ansvara för Arvid själv.
Låter som du haft en jobbig natt. Skönt att hon blev lite nöjd till slut iallafall men jobbigt för dig att sitta och sova.
Vågar väl knappt säga att mitt lilla hjärta bara varit vaken 2 ggr inatt och ätit.
Å där avtog allt!!!! Mög! Haft värkar sedan 4 i morse.... Så här gick det inte till förra gången. Vart är min raket!?!?!!
Gaaaaahh!!! Står väl kvar på denna jävla busshållaplatsen å väntar lite till då.....