WiMe06 skrev 2015-11-30 14:37:18 följande:
Det låter som många utav er haft en tuff resa till att få barn, så härligt att läsa att ni lyckats allihopa trots allt som hänt på vägen.
Jag vågar knappt säga hur vi haft det när det gäller barn för man blir så lätt dömd på fel sätt känner jag. Första barnet blev till på 4e försöket, jag var 19 då, hann bli 20 innan han föddes. Vi levde på gott med ett barn och hade egentligen inte pratat om några syskon direkt, jag åt piller och det fungerade bra, trodde jag, men så på självaste julafton 2008 var min mens sen och jag testade positivt, det var en både glad och omtumlande julklapp vill jag lova. Var inte direkt beredd på det. Så efter barn nr 2 använde jag kopparspiral istället då piller tydligen inte fungerade som skydd för oss. Det fungerade ett tag, men så lagom till andra sonen var 5 månader så uteblev mensen igen, jag plågade mig igenom ytterligare ett grav.test och det visade positivt. Det var jättejobbigt för mig, visste inte alls hur jag skulle hantera det, vet inte hur man berättar detta egentligen men vi tog beslutet att avbryta den graviditeten. När man hör alla som får kämpa sig igenom livet så känner jag mig välsignad som fått mina två barn men samtidigt så har det varit en enorm tyngd att vara för fertil. Efter det satte jag in en hormonspiral och den har fungerat. Men varje månad runt menstid var jobbig för jag visste ju aldrig.
Jag är också superfertil. Har blivit gravid direkt vi haft ett oskyddat samlag de senaste åren. Och efter tre barn tyckte maken det räckte, jag med egentligen. Men det blev två "hoppsan" efter det. Har aldrig haft ngt missfall. Min räddning är att det tar två år att få tillbaka mensen efter en graviditet, annars hade jag kunnat ha barn tätt.
Jag har haft 8 menstruationer sedan april 2009 (innan det åt jag p-piller en vända).
Mår dåligt av hormonpreparat, har testat mig igenom det mesta och kondom tål jag inte (bara de i plast, men de prasslar tycker jag...). Spiral vågar jag inte testa, har varit med på en operation där man fick ta ut en som de satt igenom livmoderväggen, och sedan hade den vandrat bort till levern och satt sig där istället... Får bli sterilisering för mig eller gubben efter det här tror jag, känns som vi är tillräckligt "familjen annorlunda" som det är idag.