Nu är vi på väg in till sjukhuset, men inte för bebis utan för sonen... 
Han vaknade med ont i magen som inte ville ge sig och på inrådan från 1177 åker vi in. Stackars lilla plutt, vi har inte varit på sjukhuset med honom sen han var ett par månader och vi var rädda för rs... kom jag på nu... bäst bebis stannar inne ett tag till.
Nu är han här!! Våran Theo.
Började fredagen med att åka till 41+0 ultraljud. De hade lite svårt att mäta magen på honom så de behövde vara två för att kontrollmäta. De beräknade honom då till att väga 3720g ca. Och att han skulle väga ca 4200 vid igångsättning i V. 42. De trodde dock att jag skulle direkt till min BM efter för att få mer klarhet i hur planen såg ut. För de tyckte det var dumt att vänta eftersom bebis redan nu var så pass stor. Dessutom sa de att jag själv måste ringa till BB Sophia för att boka tid för induktion. Försökte febrilt få tag på min BM. Gav till slut upp och fick kontakt med förlossningen som tyckte vi skulle avvakta över helgen och lugnade mig. Detta var kl 17.
19 började jag min lilla biltur för att först hämta upp två barn på olika ställen och sen maken kl 20:30 på jobbet. Kände då av första "förvärken" som jag tänkte.
Körde streckan på 20 min hem och tyckte under tiden att de ökade i både kraft och kom oftare. Han nästan bara komma in genom dörren hemma vid 21 innan jag insåg att vi förmodligen skulle få åka in under natten. Maken påbörjade lite kvällsfika till barnen och försökte förbereda dem för att vi skulle åka in. Mellan tjejen som lite halvt "känner av" när någon har hon och typ blir som ett plåster på en försökte sig på att massera mig. Vilket hon gör ganska ofta även i vanliga fall. Försökte hålla mig men till slut fräste jag i från att gå och spela nått eller sätt dig med datorn.
Eftersom de är så pass stora har de sett en hel del filmer och är rätt så insatta i vad en förlossning är. Så orkade inte riktigt bry mig.
Tog två alvedon vid 22. Men utan att de gjorde någon vidare nytta ringde jag förlossningen vid 22:40 och sa att nu åker vi in. Hade då 2-3 min mellan värkarna. Men har väldigt korta värkar.
Kl. 23 var vi framme. Kopplades till CTG och efter ca 40 min och det konstaterats att vi blir kvar så tyckte världens bästa barnmorskor att det var dags för undersökning.
9cm redan. Fick kämpa ett tag på slutet eftersom värkarna bara höll i 30-50 sek åt gången. Men 02:52 är sonen äntligen född.
Barnmorskorna kunde dock inte riktigt förstå hur de mätte på ultraljudet. 4426g och 53cm lång. Han fattade ganska då omedelbart det här med amning. Däremot var intresset inte så stort. Och bara 20 min efter han är född kom första laddningen bajs. Rakt i min hand. Han hade haft en rejäl moderkaka på lite över 1000g som var ovanligt tjock. Därav att BM haft svårt att lyssna på hjärtat.
Nu vilar maken ut efter en tuff förlossning och jag har svårt att sova. Väntar på barnläkaren som kommer strax efter 8. Sen ska vi få åka hem. Därför har vi inte fått något rum.
Men lilla hjärtat! Hur har natten varit?! Skönt att ni fick komma in å att det inte var nåt allvarligt!!! Hoppas att han kryar på sig å är pigg å kry snart igen!!
Blä fick ett bryt nu på morgonen och bara grät. Sambon måste iväg direkt från sängen och skjutsa bonus och farfar någonstans. Sen skulle bonus komma med hit en stund för att träffa Arvid vilket jag inte alls känner för idag för han kommer för veckan på måndag. Vill bara gå i underkläder tills dess och bebis har haft två griniga dagar då han bara vill äta. Och nästa vecka måste sambon iväg på träningar varje kväll utom tisdag och jag vill ju bara ha honom här med oss, särskilt nu när han mår bättre och kan hjälpa till igen.
Jag vet ju att bonusarna kommer på måndag. Jag känner mig bara inte redo. Jag vet det kommer bli tjafs när Arvid vaknar på natten och det kommer bli irritation för de ska upp till skolan osv.
Och jag är inte redo för att dela med mig av honom riktigt än. Sambon kommer vilja att de ska hålla honom och vilja fotografera dem alla tillsammans och det måste han ju få göra. Även om jag är superhormonell och grinar :)
Igår la jag faktiskt honom ifrån mig i hans säng en stund och åt middag och kollade på tv. Kändes skönt men lite jobbigt samtidigt.
Annars så är det bråk inombords mellan känslan av rastlöshet som börjar krypa på mig av att gå hemma och känslan av att jag borde vilja vara hemma för att Arvid är viktigast nu. Jag älskar honom, det gör jag, men jag får andnöd vid tanken på att vara hemma i sju månader till. Jag vill verkligen ändra mig och tycka det är underbart för jag vill vara en bra mamma.
Nej usch, får rycka upp mig. Ska nog gå ut en stund sen!
Hur dåligt är det att sova på rygg egentligen? Jag somnar varje natt på sidan, försöker sova mest på vänster sida, men har den senaste veckan vaknat upp på rygg trots att jag bullat upp sidorna med kuddar... Låter inte alls så bra att ligga på rygg när jag läser att det ska ge sämre genomströmning av blod till moderkakan osv. Tydligen har man hittat samband med plötsligt spädbarnsdöd och sovställningar innan barnet är fött. (ja jag vet att jag inte borde ha googlat!) Vet bara inte riktigt vad jag ska göra för att hålla mig till att ligga på sidan... Vår säng står inte mot någon vägg så jag kan inte trycka upp mig mot väggen heller.
Jag förstår dig verkligen! Kanske kan ni ha sex i duschen eller nåt om det bara är avslaget som avskräcker? Det känns som en evighet sen vi hade sex med, iom att magen har vart så öm den senaste veckan så har det inte alls vart aktuellt med sex, var inte så vansinnigt sugen innan dess heller. Magen är faktiskt ivägen mer än vad jag kunnat föreställa mig, och ont gör det i fogarna med.. Men jag drömmer sexdrömmar... haha.
Jag måste vara knäpp men jag börjar redan längta efter sex. Men det lär dröja när jag ser hur det ser ut där nere och hur det känns också...
Vi får gosa och smekas under tiden och hoppas på snabb läkning.
Frågade på förlossningen om jag kommer bli normal där nere igen. Då tyckte barnmorskan att nu har du ditt lilla barn hos dig, bry dig inte om det nu. Det tyckte jag var lite dumt svarat, klart jag vill ha musen normal igen även om jag har bebis liksom.
Sambon och jag har bara varit tillsammans i tre och ett halvt år liksom, inte fan är jag klar med honom än ;)
Vi har ju haft sex under graviditeten precis som vanligt, och så pang, bebis. Vi hade tom planerar lite extra just den kvällen när vattnet gick liksom :)