BF Januari 2016 :)

Ja men ungen var nöjd iaf och det var skönt, hehe. När vi gick hem från förskolan sa han längtansfullt "du vill nog leka med mig när vi kommer hem" och då kan man ju inte annat än att hålla med. <3 Min stora lilla kille. Som konstaterade att "hoppas bebisen kommer ut snart, så du slipper ha ont". Så mycket tankar fast han inte ens är fyra år.

Ja men ungen var nöjd iaf och det var skönt, hehe. När vi gick hem från förskolan sa han längtansfullt "du vill nog leka med mig när vi kommer hem" och då kan man ju inte annat än att hålla med. <3 Min stora lilla kille. Som konstaterade att "hoppas bebisen kommer ut snart, så du slipper ha ont". Så mycket tankar fast han inte ens är fyra år.

Idag är känslorna verkligen all over the place. Amningshormonerna rusar nu när mjölken runnit till och jag gråter värre än Arvid, för han gråter knappt alls än, bara äter och sover.

Gick en promenad med honom och stannade säkert fem gånger för att kolla så att han hade det bra, inte var för kall och inte för varm, osv. Nu har jag suttit och ammat och grinar ömsom för att det gör ont i baken, ömsom för att jag längtar efter att få ligga lite jämte sambon och smekas och kramas med honom men han är sjuk och håller sig borta från oss. Gick på toa förut och grinade för hur jag ser ut därnere och undrade när den kommer bli hyfsat normal igen. Men borde väl snarare se det som ett friskhetstecken att jag tänker tanken att jag längtar tills jag kan vara intim igen- för det gör jag faktiskt. Det var ju liksom typ sex tisdag, förlossningsstart onsdag.

Och så denna rädsla att någon ska komma och ta honom ifrån mig, att det ska vara ett skämt, stt jag ska tappa honom i golvet eller lägga mig på honom. Min mamma frågade förut om han ligger i sin säng något- ja sambon la honom en stund där igår för att vi höll på med maten, men skämtar du, inte kan jag låta honom ligga där ensam - fånigt, han sov hur gott som helst. Idag skulle jag sova när han sov för han vaknar ju i natt sen men det är skitsvårt för jag vill ju bara ligga och glo pp honom.

Snälla säg att lite av detta lättar snart. Vet knappt var jag ska göra av allt jag känner stundtals :)

Låter som den berömda tredagarsbluesen? Hur gammal är den lille nu?

Med mina två andra har jag fått sån nedstämdhet ungefär på dag 3 efter förlossning och den dagen har varit värst - tårarna har skvalat och jag har undrat vad jag gett mig in på egentligen samtidigt som kärleken var stor. De andra dagarna lugnade det ner sig något men var gång jag ammade sköljdes jag över av någonslags hopplöshetskänsla av hormonerna vid amning ett par veckor därefter.

Denna länk beskriver bra hur det var för mig, även vissa av kommentarerna!

Meeen... Det blir bättre! <3

Nu smsade mina föräldrar och frågade om de kunde ta ett glas vin... Mamma frågade detsamma i lördags kväll... Jag vill bara svara "ja om ni har vin hemma så borde ni kunna det, jag vet att ni har den nödvändiga utrustningen för att lyckas!" men det gjorde jag ju inte. Men vafaan. De ska vara barnvakt, tror de inte att jag skulle säga till om det hade satt igång?! Jag kan ju inte förutspå framtiden, går vattnet om en timme så går vattnet om en timme! Ett futtigt glas vin är ju inga problem rent tekniskt, det kommer inte gå så fort ändå så de skulle hinna få ut det ur systemet innan det blir kris. Men det är frustrerande att få frågan... Jag får väl vara tacksam att det bara är de som frågar om det är nåt på g.

Din lille kille verkar så underbart klok :)

Låter som en härlig kille du har! O är de på bra humör tycker då jag det ger mig lite extra energi också (är de på dåligt humör drar det dessvärre massa energi ju)

Själv vågar jag inte ha dottern på förskola då jag inte är sugen på mer baciller här hemma. Hörde att magsjuka går där nu, usch och fy för det! Har räckt med den förkylning och hosta vi haft här sista tiden.

Ja vad svarar man på sånt? Hur det är just nu är en sak, vad som händer om en kvart en helt annan... Samtidigt går det ju inte kräva av andra att de ska ta "paus" från sina rutiner hur mycket som helst :(