jag går under snart!

Ja den äldsta som är 9 år har ju frågat varför min fru varför jag är så arg på henne.
Det är väl så att de förstår mer än man anar och har stora öron.

Samtidigt så går det inte att leva vidare med att försöka undertrycka eller glömma bort sina känslor. Det här är en kris.

Det är som jag sagt till min fru, det är all-in som gäller nu. Antingen fixar vi detta och på nåt sätt börjar lita på varandra eller så skiter vi i det! Jag fattar ju att ett fortsatt liv tillsammans där man är orolig och svartsjuk så fort frun ska väg nånstans inte kommer att funka i längden. Är det kärlek då?

Kan det även vara så att du känner att du "sviker" dig själv? Nu tnär, det du tidigare tyckt varit självklart inte längre är självklart. Det är inte "bara att dumpa". En insikt om hur fel du haft, som nu gör ont och gör dig än mer förvirrad och känslosvag.

Det är som sagt var 10 år sedan. De senaste 10 åren har INTE varit fejk, även om du tror det. Det är exakt samma kvinna som du alltid älskat. En kvinna, som liksom du, enbart är människa med fel och brister. 
Hon bröt kontakten med killen för 10 år sedan, för hon inte ville såra dig samt att hon ville vara med dig. Inte heller nu vill hon att ni går isär. Det måste betyda att hon älskar dig väldigt mycket. Betyder inte det något?

Jag vet hur känslor fungerar, och hur svårt det är att bryta ett tankemönster i svåra situationer. Men försök ändå lägga fokus på det som betyder något. Ifrågasätt dina tidigare tankar om otrohet, och se andra mer rationella synvinklar över det.
Saker och ting är inte alltid som de upplevs och tros vara.

Barn är intelligenta och helt givet förstår om saker ting inte står rätt till. Men ni gör klokt om ni inte delger vad det handlar om. Vi har ett par runt omkring oss i samma situation som har av ren frustration involverat barnen som har tagit väldigt stor skada av situationen.

Hoppas att ni finner en skälig konklusion och lycka till nu.

Hej Haskel och tack för dina kloka ord. Det är nog som du säger, jag kommer att försöka att tänka lite annorlunda hädanefter.

tack alla ni som skrivit och peppat.
Jag lämnar tråden med ett mail jag fick idag av min fru och har nu bestämt mig för att försöka förlåta. Man lär sig så länge man lever att ingen är perfekt och att alla har brister och fel.

"

Jag vet och förstår att det går upp och ned, så känns det ju såklart för mig också på ett sätt.

Jag kommer att göra ALLT för att visa att du kan lita på mig om jag ska göra något, jag vill inte ha någon annan än dig, och inget annat liv utan dig och barnen! Jag ska också göra allt jag kan för att lita på dig.

Jag älskar dig också vääääldigt mycket och vill att vi ska bli lyckliga, tillsammans! För vår skull och även för barnen, som börjar påverkas av detta också. Jag vet att allt är mitt fel, jag kan inte göra det ogjort. Jag kan bara bevisa att jag har förändrat mig, den själviska, uppmärksamhetstörstande, idiotiska kärringen är borta. Jag vet att jag duger och det enda jag vill ha är din kärlek och en lång framtid tillsammans med dig. Jag vill vara din XXXXXX!

Fy tusan vad jobbigt detta är. Det är svårare än jag trodde att komma över en sån här sak.
Det har gått två månader nu och jag kan inte sluta tänka på detta. Det snurrar hela tiden fortfarande. Vi (jag) har bråkat var och varannan dag som slutar med att hon gråter och vill göra vad som helst för att lösa våra problem.
Ibland känns det som att vi fixar det men ibland helt jäkla kört.

Jag har stora funderingar på att skaffa nån på sidan jag med bara för att visa att jag också kan. Min fru skulle inte lämna mig för det bara jag stannar kvar och älskar henne. Detta går så oerhört mot mina och vad jag trodde var våra värderingar för bara ett par månader sedan så jag blir förbluffad av mina tankar!

Hela mitt liv som jag kände det är förstört och helt annorlunda.
Snälla någon som varit med om detta! Hur ska jag göra för att glömma detta om komma över min förnedelse och min känsla över att vara kränkt?

Vi älskar varandra och har egentligen aldrig varit varandra så nära som nu,,

Har inte alls varit i samma situation som du utan är helt off på detta men ska ge dig ett tips från "andra" sidan.

Jag blev kontaktad av en kvinna vars man varit otrogen de satt i samma sits som du fast tvärtom.

Jag visste inte detta från början utan fick reda på detta efter ca 3 v flörtade och skickande av bilder till varandra via kik.

Hon berättade hur deras situation var och ville träffas för att hämnas. Där sa jag stopp.

Jag sa att hon borde berätta detta för sin man och att om han är med på det så kan vi träffas irl.

De verkar ha ett otroligt bra förhållande nu.

Har bara hört av henne två ggr efter det.

En gång då hon tackade för att jag sa stopp och att hon nu förstår varför han gjorde så och en sista gång då jag fick en hel bild serie på dem två tillsammans.

Så ut och flörta på internet och skaffa förståelse.

Att du ska vara med en annan är bara idiotiskt, 2 fel blir inte ett rätt.
Vad jag tycker att du ska göra är att resa bort ensam ett litet tag, sätt dej ner fundera, fundera på hur du vill/ska göra.

Tänk på att det tio år sedan det hände (undrar hur din fru har mått under årens lopp) och att ni har haft en underbar tid sen dess.
Två månader sen det kom fram, dags att du fattar ett beslut, för dina barn, för din fru och inte minst för dej själv. Antar att allt hänger i luften för dej men det är flera som lider.
Ha det så bra som du kan

Hon säger att hon inte mått bra dessa år pga hon vetat om vad hon gjort.
Men detta är nåt hon skulle talat om INNAN vi skaffade barn. Vi skulle behöva reda ut detta då och inte nu när 3 barn är inblandade.

Det spelar såklart roll att hon är en helt annan människa nu, men det är i alla fall en stor lögn hon/vi levt med som på något sätt alltid legat mellan oss.

Den största sorgen för mig är att hon inte är den jag trodde hon var. Jag vet att alla människor kan begå misstag osv, men jag trodde inte att hon var en sådan människa.

Fel! hon är inte nu, som hon var för 10 år sedan.
Tror fortfarande att du ska resa bort från allt för att i lugn o ro fundera på hur du vill ha det.
Det är flera som är berörda av vad du beslutar, barn o din fru.
Antar att du har sökt hjälp.
Som en slags "tröst" kanske hon blir en "bättre" gladare nu när allt har kommit fram.
Ha det

Att fela är mänskligt men förlåta är gudomligt. 

Det största felet hon gjort enligt mig är kanske inte hennes otrohet utan att hon är självisk nu och bekänner för att hon inte klarar av sina egna skuldkänslor utan lastar över det på dig och får dig att må dåligt. 

Det kan finnas många anledningar till en otrohet. Du kanske inte var så kul att ha att göra med då för tio år sedan. Hennes otrohet var kanske ett sätt att för sig själv testa om hon ville bort eller inte. Men hon valde att stanna.

Jag tror det kan gå två vägar med ert förhållande. Antingen är det så att ni inte kommer över det och skiljer er. Eller så blir det en nystart för er och ni fortsätter tillsammans. Du kommer fram till att förlåta henne och stänger sedan dörren för gott kring händelsen. Inte drar upp det när ni blir osams etc eller du misstänker henne för att vara otrogen igen etc. 

Rent spontant så tycker jag att hur det är nu är det som är det viktiga och inte vad som hänt för tio år sedan. Dock har jag nog lite annorlunda syn än de flesta i den här frågan.