Lalinandanenon

Äldre 29 May 13:41

75 svar

jag går under snart!

Då har min inställt sig till den inte så smickrande situationen av att blivit bedragen! Jag har varit tillsammans med samma kvinna i 17 år, vi har 3 barn och varit gifta i 7 år.

Detta hände för 10 år sedan, och det skedde med en nära vän till mig. Det pågick flera månader bakom min rygg. Jag fick reda på detta för några dagar sedan och jag är helt förkrossad.

Jag kan på fullt allvar säga att jag hört till kategorin att anse att man aldrig kan förlåta en otrohet, speciellt som om det nu hänt med en vän. Jag hade direkt sagt åt den berörde att ?lämna ludret? eller nåt sånt.

Nu när jag befinner mig i samma situation så tänker jag helt annorlunda! Allt bara snurrar och jag försöker att förstå. Jag tänker tillbaka på tiden som var då med fasa. Jag minns att som jag kände det var ett lyckligt förhållande plötsligt blev kallt och hon blev frånvarande och jobbade och jobbade.

Det var en mycket jobbig tid på alla sätt och vis men det blev bättre och bättre och sedan t om mycket bra och vi skaffade då vårt första barn.

Så här nu i efterhand känns det jäkligt bittert när jag tänker på att samma kille som hon låg med var den som jag anförtrodde mig åt för att jag mådde så dåligt. Jag sade t om att jag var glad att han fanns och lyssnade på mig! Snacka om att jag känner mig extra bedragen. Jag känner det som en kniv i bröstet hela tiden, jag kan inte sova, eller äta! Det var hon som avslutade deras förhållande då hon inte ville såra mig mer.

Min fru är förkrossad nu också! Vi sjukskrev oss när detta kom fram och har nu pratat och pratat och pratat i 2 -3 dagar. Hon vill göra allt som står i hennes makt för att jag inte lämnar henne och svär på att hon inte är samma människa längre. Hon ångrar sig så otroligt mycket!

Jag vet inte hur jag ska tackla detta! Allt är bara en stor röra. Vi bor i en kåk med 3 barn. Vi har precis anlitat en byggfirma som ska bygga ut kåken i sommar. En utbyggnad vi har planerat flera år som nu äntligen blir av ( eventuellt då?).

Ingen av oss kommer att ha råd att bo kvar ensam. Vi har 3 barn och gemensamma vänner. Vi tjänar ganska bra och har ett lyckligt liv.

Det är fan inte bara att lämna det! Samtidigt så vet jag att jag ALDRIG kommer att se henne på samma sätt igen. Den människa jag älskar och har levt nästan hela mitt vuxna liv med visar sig nu vara en annan.

Jag vet varken ut eller in. Jag är bara så otroligt jävla ledsen och skivan med dem tillsammans och när de planerade att svika mig snurrar hela tiden i huvudet.

Hon vet inte varför hon gjorde det, han visade intresse och hon blev smickrad! Sexet dem mellan var inte speciellt bra ( av nån anledning är det viktigt för mig). Det var mer för att hon gillade hans uppmärksamhet. Hon ångrar sig som sagt väldigt mycket och ?gör allt? för att vi ska glömma och gå vidare. Hon vågade inte säga nåt då för att hon ?visste att jag skulle lämna henne? och för att hon fortfarande älskade mig. Fan det låter helt sjukt nu!

Jag och min sida har väldigt svårt att förlåta att hon inte sagt något tidigare. Själva sexakterna dem mellan bryr jag mig faktiskt inte så mycket om ( även det kommer som en chock nu märker jag). Det som gör mest ont är att de planerade det efter de hånglat första gången ( jag sov bredvid då i ett annat rum för övrigt). Och att den människa jag trodde jag kände visar sig vara en annan!

Anonym (R)

Äldre 9 Feb 19:36

#51

Lalinandanenon skrev 2016-02-08 07:51:57 följande:

Ja det låter ungefär som jag skrivit det själv. Jag går inte hos psykolog men funderar på att kontakta någon att prata med. Jag skulle vilja kunna förlåta henne.

Det känns omöjligt idag och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna göra det.

Kanske man åtminstone skulle kunna lära sig att leva med det och komma över föraktet man känner. På nåt löjligt omoget sätt känner jag fortfarande att jag vill göra exakt samma sak tillbaka och få henne att må lika dåligt som jag gör.

Vad betalar du förresten för en psykolog och hur fick du kontakt med en sån?

Min fru går till den som vi gick till gemensamt en gång. Jag tänker inte gå till honom själv också. Vi blev nästan osams jag och denne psykolog när vi var där i början..

Vi kan prata om du vill ha någon att prata med, det var svårt för mig att jag inte hade någon att berätta för det som hade hänt. Det kostade 750/person/session, men nu har jag frikort så det kostar inget. Jag kollade runt på nätet om det finns någon psykolog i närheten som man kan gå hos med remiss. Jag funderar på att byta psykolog, men i längden skulle det kosta en hel del.. Vi var osams när jag berättade mina problem och fick som svar att hon har klienter som inte kan sköta det vardagliga, makar som slöser bort hushållets pengar, och hon tycker att våra problem egentligen är ett "lyxproblem". Hur professionellt är det? Jag frågade då om en bra grund till ett bra förhållande skulle vara pengar eller att vi inte har problem med tvätt och matlagning? Helt löjligt, men men jag får se hur det blir i fortsättningen. Psykologen tog reda på att min sambo har vissa drag av aspergers, vilket försvårar situationen ännu mer. Jsg vet faktiskt inte hur det hela ska sluta.

Anonym (R)

Äldre 9 Feb 19:45

#52

Lalinandanenon skrev 2016-02-09 15:32:28 följande:

Jag vet inte det där med en psykolog. Han pratade om min uppväxt och men relation med min mamma och så vidare som kanske inte varit så bra.

han fick det till att jag tog detta "extra" hårt för att jag haft en dålig relation med mina föräldrar och "glorifierat" min fru istället.

Jag vet inte, det kanske är så men det jag blev så arg över är att jag kände det som han menade att detta var nåt som jag fick ta liksom och att problemet var nåt annat. Precis som att min dåliga relation med dem var värre än att min fru knullat i månader med min kompis..

ähh, jag vet inte. Jag var väl inte så att säga i balans då i somras.

Jag fick samma svar i början, psykologen utgår alltid ifrån barndomen, uppväxten och relationen till föräldrarna. Jag hade också en dålig uppväxt och märkte att jag har svårt med att bearbeta sorg, så jag började läsa om olika psykologiska grejer. Jag hittade en hel del om anknytningsmodeller som faktiskt har en stor betydelse vad gäller vårt beteende och val av partner. Jag tycker att det här ämnet är intressant, har läst en hel del om detta.

Lalinandanenon

Äldre 10 Feb 07:50

#53

Anonym (R) skrev 2016-02-09 19:45:39 följande:

Jag fick samma svar i början, psykologen utgår alltid ifrån barndomen, uppväxten och relationen till föräldrarna. Jag hade också en dålig uppväxt och märkte att jag har svårt med att bearbeta sorg, så jag började läsa om olika psykologiska grejer. Jag hittade en hel del om anknytningsmodeller som faktiskt har en stor betydelse vad gäller vårt beteende och val av partner. Jag tycker att det här ämnet är intressant, har läst en hel del om detta.

Tack! Uppskattar att ni lyssnar. Jag har pratat litet med min syster om det här och vi har faktiskt fått rätt bra kontakt även om vi bor 60 mil från varandra.
Jag skäms för det här. Jag skäms för att jag ens sett upp till denna kvinna. Hon var ju den av oss som var den hederliga och den som hade koll på saker och ting och som alltid gjorde rätt för sig.
Allt det där är nu borta. Nu ser jag bara en patetisk hycklare. Jag hatar att känna så här för nån man alltid trott varit den bättre av oss.

Det som varit jobbigt hos oss har alltid varit hennes svartsjuka. Hon har alltid inbillat sig att jag ska svika henne och vara otrogen. Och så är hon det själv. - Med min kompis dessutom! Jävla hycklare!

Lalinandanenon

Äldre 10 Feb 08:09

#54

Anonym (R) skrev 2016-02-09 19:45:39 följande:

Jag fick samma svar i början, psykologen utgår alltid ifrån barndomen, uppväxten och relationen till föräldrarna. Jag hade också en dålig uppväxt och märkte att jag har svårt med att bearbeta sorg, så jag började läsa om olika psykologiska grejer. Jag hittade en hel del om anknytningsmodeller som faktiskt har en stor betydelse vad gäller vårt beteende och val av partner. Jag tycker att det här ämnet är intressant, har läst en hel del om detta.

Hur Känner du det inför din fru idag? Ångrar hon sig? Vad var det hon gjorde mot dig?
Förstår om du inte vill svara....

Anonym (R)

Äldre 10 Feb 20:18

#55

Lalinandanenon skrev 2016-02-10 08:09:16 följande:

Hur Känner du det inför din fru idag? Ångrar hon sig? Vad var det hon gjorde mot dig?

Förstår om du inte vill svara....

Jag har blandade känslor... Hon ångrar sig, men det känns som att det redan är försent som sagt. Vi försöker prata och tillrätta allt som har hänt men det går inte så bra som vi tänkte i början. Det hela började med att hon började jämföra mig och vårt förhållande med singellivet och med hennes kk från högskolan, hur spännande det var osv. jag var otrogen en gång efter detta, det var en engångsgrej, bara hångel och så. Några år efter var hon otrogen med en kille under 2 månader, och 2 år efter blev jag bedragen igen under min värsta period i mitt liv när jag flyttade utomlands och ville fixa ett bättre liv för oss. Det värsta i det hela var att den som berättade det hela var den killen hon var otrogen med. Jag antar att han blev kär i henne och ville att jag ska dumpa henne och de ska leva lyckligt livet ut. Hon nekade allt i början, sedan dumpade hon honom (på låtsas men det visste jag inte om då). Killen kontaktade mig igen och berättade att de fortfarande är ihop och festar och har kul osv. Vi ville se om vi kan börja om det hela, men det gick inte. Jag lämnade henne förra året, min självkönsla dog, jag kände mig osynlig och förminskad. Efter 2 månader började vi prata, hon var en helt annan människa, hon berättade allt jag inte visste om, en massa lögn, jag kände mig sviken och bedragen på något sätt, hon var otrogen psykiskt om man kan säga så, jag blev besviken och hamnade i depression. Men hon förändrades helt, och det var imponerande. Vårt förhållande var desktruktiv, det kom fram att hon inte kan kommunicera, hon kan inte uppleva vissa känslor och att hon har ingen empati. Hon ska börja med en psykisk utredning nästa månad, vi får se hur det blir. Allt som har hänt är så komplicerad och en lång historia, jag skulle kunna skriva en hel bok om detta. Jag hade också en dålig uppväxt, misshandel och våld var en del av vardagen, och därför har jag börjat gå hos psykolog.

Lalinandanenon

Äldre 11 Feb 09:22

#56

Anonym (R) skrev 2016-02-10 20:18:22 följande:

Jag har blandade känslor... Hon ångrar sig, men det känns som att det redan är försent som sagt. Vi försöker prata och tillrätta allt som har hänt men det går inte så bra som vi tänkte i början. Det hela började med att hon började jämföra mig och vårt förhållande med singellivet och med hennes kk från högskolan, hur spännande det var osv. jag var otrogen en gång efter detta, det var en engångsgrej, bara hångel och så. Några år efter var hon otrogen med en kille under 2 månader, och 2 år efter blev jag bedragen igen under min värsta period i mitt liv när jag flyttade utomlands och ville fixa ett bättre liv för oss. Det värsta i det hela var att den som berättade det hela var den killen hon var otrogen med. Jag antar att han blev kär i henne och ville att jag ska dumpa henne och de ska leva lyckligt livet ut. Hon nekade allt i början, sedan dumpade hon honom (på låtsas men det visste jag inte om då). Killen kontaktade mig igen och berättade att de fortfarande är ihop och festar och har kul osv. Vi ville se om vi kan börja om det hela, men det gick inte. Jag lämnade henne förra året, min självkönsla dog, jag kände mig osynlig och förminskad. Efter 2 månader började vi prata, hon var en helt annan människa, hon berättade allt jag inte visste om, en massa lögn, jag kände mig sviken och bedragen på något sätt, hon var otrogen psykiskt om man kan säga så, jag blev besviken och hamnade i depression. Men hon förändrades helt, och det var imponerande. Vårt förhållande var desktruktiv, det kom fram att hon inte kan kommunicera, hon kan inte uppleva vissa känslor och att hon har ingen empati. Hon ska börja med en psykisk utredning nästa månad, vi får se hur det blir. Allt som har hänt är så komplicerad och en lång historia, jag skulle kunna skriva en hel bok om detta. Jag hade också en dålig uppväxt, misshandel och våld var en del av vardagen, och därför har jag börjat gå hos psykolog.

Det är nästan ruskigt hur våra berättelser stämmer överens. Jag har aldrig varit otrogen mot henne själv, men det har nu kommit fram att hon gjort lite saker mot mig. Hon har aldrig haft sex säger hon endast "flörtat" osv. Den "nya" kvinnan som hon nu är säger att hon alltid haft dåligt självförtroende och alltid varit svag för smicker men att hon nu vaknat upp och vill ställa allt till rätta.
Hon är så förändrad så man baxnar. Hon säger att hon alltid kommer att vara så här och att hon aldrig kommer att bete sig så som hon gjort.

Visst! Det är ju såklart bra, men ändå en klen tröst för alla år vi varit tillsammans.
Vi har nu varit tillsammans i 18 år och hur ska man liksom bara glömma dessa år och börja om igen på ny kula?
Även jag börjar ju nu inse att det finns andra kvinnor. Underbara varelser! :) Jag skulle så gärna vilja känna känslan att vara tillsammans med någon där inga svek finns som förstör. Känna känslan att det bara är hon och jag och att hennes blotta existens gör mig lycklig.

Anonym (fjantigt)

Äldre 11 Feb 14:00

#58

Anonym (Gå vidare) skrev 2016-02-11 12:49:41 följande:

Men du, jag förstår att du funderar på att lämna henne.

MEN, vi är ju bara människor och det är inte lätt att leva upp till att någon glorifierat en. Det är som gjort för att trilla ner för pedistalen.

Om du stannar hos henne så behöver du förlåta henne på riktigt till slut. ingen förtjänar att gå och bevisa sig i evighet. Tänk att hon är en människa som gör fel som alla andra. Kan du inte förlåta henne måste du lämna henne både för hennes och din skull.

Du är ett offer i detta javisst. Tillslut måste man ändå kliva ur offerkoftan och se till allt som varit bra och låta det växa.

Alltså detta "vi är bara mänskliga" som alltid dyker upp i otrohetstrådar är lika patetiskt varje gång. Vadå det är bara mänskligt? ALLT vi människor gör är väl mänskligt, våldtäkt är mänskligt, misshandel är mänskligt, mobbing är mänskligt. Jag tycker det är den som grisat som ska ta av sig offerkoftan och sluta gömma sig bakom meningslösa floskler. Vadå trilla av pedistalen? Tycker du det är alldeles för mycket begärt av TS att hon skulle behålla brallorna på och inte knulla med någon annan? Är det det ett så ofattbart stort krav att man bara storknar och trilla av pedistalen för man är ju bara en stackars liten människa?

Jag tycker du försöker vända på steken och göra henne till något stackars litet offer för sin egen mänsklighet.

Moviefreak

Äldre 11 Feb 15:59

#59

För det första skulle jag vilja säga att jag tycker din psykolog verkar lite knepig som ger sig in i din barndom när du befinner dig i en kris som är här och nu. Jag var tillsammans med en man men lämnade honom mycket pga hans bagage som påverkade honom och oss jättemycket. Han blev då helt knäckt och uppsökte kurator eller psykolog, dels för att han mådde dåligt med också för att jag var tydlig med att jag länge velat att han tog itu med sin barndom.. Han fick då svaret att han i detta krisläge INTE skulle börja rota i sin barndom, för det är ofta väldigt jobbigt. Han skulle gå till en kurator för att tala om vår skilsmässa, och sedan - när han mådde bra igen - kunde han uppsöka psykolog och börja bearbeta sin barndom. (Något han också gjorde flera år senare, vilket ledde till att han idag är stabil och lycklig igen)

Förstår att din frus svek måste göra enormt ont, och jag tror att det måste få ta tid att kunna läka - om det är möjligt. Om du ska kunna förlåta så tror jag allt måste ut ordentligt nu, risken är att det kommer längre fram annars.....

Kram på dig

Anonym (R)

Äldre 11 Feb 20:24

#60

Lalinandanenon skrev 2016-02-11 09:22:33 följande:

Det är nästan ruskigt hur våra berättelser stämmer överens. Jag har aldrig varit otrogen mot henne själv, men det har nu kommit fram att hon gjort lite saker mot mig. Hon har aldrig haft sex säger hon endast "flörtat" osv. Den "nya" kvinnan som hon nu är säger att hon alltid haft dåligt självförtroende och alltid varit svag för smicker men att hon nu vaknat upp och vill ställa allt till rätta.

Hon är så förändrad så man baxnar. Hon säger att hon alltid kommer att vara så här och att hon aldrig kommer att bete sig så som hon gjort.

Visst! Det är ju såklart bra, men ändå en klen tröst för alla år vi varit tillsammans.

Vi har nu varit tillsammans i 18 år och hur ska man liksom bara glömma dessa år och börja om igen på ny kula?

Även jag börjar ju nu inse att det finns andra kvinnor. Underbara varelser! :) Jag skulle så gärna vilja känna känslan att vara tillsammans med någon där inga svek finns som förstör. Känna känslan att det bara är hon och jag och att hennes blotta existens gör mig lycklig.

Jag känner igen de här känslan, jag brukar ställa typ samma frågor om och om igen... Det här med dåligt självförtoende och bekräftelsebehov kommer inte försvinna förrän hon inte gör något åt det. Det brukar vara så att den otrogna eller flörtiga ångrar oftast inget, bara när sanningen kommit fram och då ångrar hen det som hände och att hen förstört en annan människa. Det roliga och spännande ångrar man inte, och de flesta säger saker som den andre vill höra för att inte såra en. Försvarsmekanism. För att kunna förlåta måste den andre lägga något på bordet, men jag känner inte att min sambo gör allt hon skulle kunna göra. I ditt fall är det lite annorlunda eftersom du blev bedragen för 10 år sedan, och jag är säker på att din fru har förändrats sedan dess. Jag mådde så dåligt över den tanken att om den killen inte hade berättat att han var ihop med min sambo skulle jag aldrig fått veta att hon var otrogen. Och nu skulle hon ljuga om detta rakt in i ögonen och skulle säga att hon inte var otrogen just då, hon har inget att dölja. Hur kan man ljuga såhär för någon man älskar? Vi har varit ihop i 11 år förresten, detta är första förhållandet för oss båda. Jag har börjat fundera över att det skulle kanske vara bättre att vara ensam och ta en paus. Jag förstår inte varför, men jag mådde faktiskt väldigt bra när jag inte var ihop med henne. Jag förstår ingenting längre, jag är helt förvirrad.

Anonym (fjantigt)

Äldre 12 Feb 00:21

#62

Anonym (Gå vidare) skrev 2016-02-11 21:17:00 följande:

Men snälla du. Det jag skrev var att om han vill STANNA hos henne så måste han hitta ett sätt att förhålla sig till detta. Det är enda sättet att få det bra igen, det finns inget annat sätt än att förlåta.

Var har jag skrivit att det är ok att hon skulle vara otrogen igen?? DET HAR JU REDAN HÄNT.

Självklart kan han ju lämna henne också.

Var har jag skrivit att hon skulle vara otrogen igen? Och vem säger att bara förlåta allt är rätt sätt att förhålla sig till detta? Tror du verkligen att det är så lätt att skaka av sig ett sånt enormt svek med fjantiga floskler om att "vadå det är ju bara mänskligt att bedra sin man"? Att vara knäcket över att ha blivit bedragen av någon man trodde stod en nära är inte alls mänskligt menar du?

Det jag ifrågasätter är ditt sätt att förringa det hon gjort mot TS och göra henne till offret genom att påstå att det hon gjort bara är mänskligt och att det TS känner är bara att spela offer. Med tanke på vilken ensidig förståelse du visar så gissar jag på att du själv varit otrogen nån gång

jag går under snart!

INNEHÅLL