Avsaknad av spermier

Just nu känns det så långt bort att jag inte ens kan överväga det. Vi har precis fått detta besked och är chockade, ska i första hand koncentrera oss på ifall vi kan få hjälp (t ex hormonbehandling för att sätta igång spermieproduktionen) eller biopsi (stavning?). Men om vi inte kan få ett biologiskt barn tillsammans så känner jag just nu att då får jag nog acceptera det och leva utan barn.

Det känns inte aktuellt just nu att ta sådana beslut eftersom det är i ett tidigt skede i vår utredning. Förhoppningsvis kan vi få hjälp.

Okej, jag förstår att ni är chockade, men tyckte bara att så som du skrev lät väldigt defintivt, som att du redan övervägt allting och kommit fram till att du absolut inte vill. Finns ju möjlighet att det går at behandla, annars är det bara ni som kan känna hur viktigt det är med barn. Kanske ni ändrar er att ett barn är viktigare än att det är ett helbiologiskt barn, kanske inte. Själv hade jag aldrig kunnat tänka mig att avstå barn men man känner ju olika.

Vi har varken övervägt eller funderat på det ena eller andra, vi har precis fått ett chockartat besked och försöker bearbeta det. Då är det inte så enkelt att tänka flera steg framåt. Men vi vill ha ett helbiologiskt barn i första hand. Punkt. Om vi inte kan få det så kan vi fundera på alternativ. Men för min del finns inga andra alternativ på kartan just nu.

Jag vill med denna tråd mest höra om det finns andra par i samma sits och hur det gått för dem.

Jag kan inte låta bli att få en känsla av att din man måste ha vetat om detta hela tiden. Eller åtminstone haft sina misstankar?

Ursäkta, jag menade inte att vara pushig. Ville bara framhålla att spermadonation KAN vara ett bra alternativ. En av mina bästa vänner var i samma sits och de gjorde som jag skrev att först kolla om det fanns spermier i bitestiklarna, men de fanns det inte och de valde då att gå vidare med spermadonation. De försöker tillmötesgå så att donatorn har samma ögonfärg och hårfärg som mannen och för en utomstående hade man inte kunnat gissa att det inte var ett helbiologiskt barn. De kommer dock naturligtvis att berätta för barnet när hen är lite äldre.

Jag kan inte låta bli att få en känsla av att din man måste ha vetat om detta hela tiden. Eller åtminstone haft sina misstankar?

Gud så oförskämt! Vad grundar du det på? Man har utlösning precis som vanligt, bara att den inte innehåller några spermier.

Mm, snacka om att han/hon sparkar på en människa som redan ligger ned...