sextiotalist skrev 2015-06-25 21:59:17 följande:
Stackars???
Jag mår jättebra. Trivs bra med mitt liv och har inga som helst problem med min barndom.
Däremot beklagar jag att du aldrig har fått uppleva den närhet och känsla när man lever ihop med sin stora kärlek.
När man upplever den så ser man inte sin partner dom utbytbar. Då är man inte gladare utan honom än med honom
Vad gör du den dagen då dina barn är utflugna och har ett eget liv?
Ja, stackars dig!
Klart att du inte har problem med något du aldrig upplevt.
Självklart står barn och föräldrar varandra nära om det är en sund familj.
Och självklart att det sociala arvet formar människor. Du tycker inte att barnen är det viktigaste i livet - det beror på din egen erfarenhet.
Det är ju bra att du kan känna trygghet hos din partner, men vad händer den dag han försvinner?
Du vet väl att det finns Skype, Messenger och vanlig telefon? Och tåg, flyg och båt som kan ta en dit man vill? Man behöver inte vara isolerad från varandra för att det är tusentals mil som skiljer en åt.
Dessutom finns det något som heter vänner.
Och visst har din/dina tidigare relationer inte hållit utan ersatts av en ny sambo/pojkvän.
Varför inte erkänna att pojkvänner du haft har bytts ut mot nya i dina tidigare förhållanden? Dina tidigare älsklingar är ju en del av statistiken över avbrutna förhållanden.
