Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

Jag tycker inte att det är ett "jobb" att ha barn. Så besvärligt anser inte jag att det är. Men det är olika.

Men dina inlägg låter närmast som du vill anmäla till soc för vanvård, men nu kommenterar du bara att det inte är så i din värld. Skärp till dig nu innan du gör för stor sak av ordval.

Jag ser redan idag att jag har lyckats rätt bra. Vårt barn är en självständig, kreativ yngling som gillar sina föräldrar och fungerar bra i skolan och med vänner. Han är väldigt klok, gillar att prata och ventilera funderingar med sina föräldrar.
Ser på sambons äldre barn (kring 30) som klarat sig väldigt bra i livet.
Nu vet jag inte om de kommer skaffa familj, men jag kanske inte delar din uppfattning, men för mig är inte lyckat föräldraskap att ens barn skaffar familj, utan för mig är det att de vågar göra de val i livet som de vill göra.

Jag känner inte igen den bilden, men så har jag bara ett barn, som varit väldigt lätt att vägleda.

Tagga ner.

Men du hackar ned på folk och påstår att de har en hemsk syn gentemot sina barn! Berätta hur du ser på dig och dina barn och vilket ord du vill välja istället!

Jag fick barn sent och är otroligt glad för att jag har dom. Men omställningen med första barnet var enormt. Mitt liv var rätt trist tycker jag idag, bättre med barn men jobbigt är det ändå.

Men om andra får barn mitt i sina spännande liv och kallar det uppoffring eller omprioritering är ingen fara, jag förstår och tycker tom det är starkt.

Hur tänker du?

Det kan ju vara intressant att veta ungefär ålder och hur gamla ditt/dina barn är.
Både jag och Biobonus har ju äldre barn, är lite äldre.
Själv ser jag den fördelen att jag har ett förhållande som fungerat i över 20 år, och då mitt enda samboförhållande (så din teori att jag valsat runt med en massa karlar och har barn till höger och vänster stämmer inte alls).
Jag är väldigt säker på att vårt förhållande fungerar för att vi prioriterar alla lika högt här hemma, dvs alla är ettor, här kommer alla först och därmed är alla sedda och hörda. Vår gemensamma har tidigt lärt sig att det finns 4 personer till kring honom som är lika viktiga. Ibland har han fått backa för sina äldre syskon eller hans föräldrar och ibland har någon annan fått backa för vårt barns skull.

Läs rätt!!
Jag ser tråkiga aktiviteter som tex fotboll som en uppoffring att gå på. En uppoffring som jag gör för mina egna barn, men skulle inte drömma om att gå på om det gällde partnerns barn.

Så du tycker att grannen ska lämna sina barn ensamma eller ta dem med sig, bara för att du inte kan rubba dina barns cirkel?

Hade jag varit din tillfrågade granne, så hade jag undrat vad det var för fel på dig som inte själv skjutsade din sambo till akuten 

Nu låter du mer än lagom självgod. Det är ingen trevlig egenskap.

Nu har inte det varit ett heltidsarbete att ha barn för mig (jag har ju arbetat sedan grabben var ett år, det har varit mitt heltidsarbete).
Men hade jag haft det som heltidsarbete (dvs hemmafru) då hade jag nog avskytt detta liv