Berätta för honom?

Åkte hem till honom i eftermiddags, och har precis kommit hem nu. 
Han var glad och hade lagat min favoritmat till middag,  men jag visste redan att jag inte skulle få ner en enda bit mat...

Visste inte hur jag skulle berätta det, kunde inte få fram ett ord, så jag bara räckte fram graviditetstestet, där det stod "Gravid"  (digitalt).    

Han stelnade till och sen började hans tårar rinna. Det var hemskt.    Han grät tyst i säkert 20 min, och sen kramade han mig och sa:  "förlåt älskling, men det går verkligen inte..."
Då började jag storgråta, bröt ihop totalt och ville bara lägga mig ner och dö i princip. 
Vi grät tillsammans och höll om varandra länge, länge,  men sen kände jag att jag var tvungen att åka hem..  

Nu är jag hemma, och är fruktansvärt ledsen.   Dels för att jag egentligen vill ha det här barnet, och dels för att jag gjort honom så ledsen.  Han har alltid varit så noga med skydd, han förtjänar verkligen inte detta.   Han är en väldigt snäll och känslig kille, och jag mår så dåligt över att ha gjort honom ledsen.  Det var det sista jag ville. 

Glöm inte att det är du som bestämmer om barnet skall bli till eller ej!

Hur skall du gå vidare ifrån detta, då?

Jo, jag vet att det slutgiltiga beslutet är mitt och ingen annans.  
Men jag kan inte tvinga på honom ett föräldraskap han inte valt.  Det kommer bli olyckligt för alla inblandade parter.  Är ändå 36 år, och har under åren sett flera väldigt tragiska resultat av påtvingade föräldraskap bland mina vänner och bekanta.    Det vore enormt egoistiskt att behålla barnet och tvinga honom att bli pappa.
Jag vill inte det. 
Visst, jag skulle önskat att han ville behålla, men nu ville han inte det, och det var inte oväntat att han skulle säga det...

Du skall alltså genomgå en abort?

Ja

Hoppas det går bra! Lycka till.

Tack!

Jag  åkte tillbaka till honom i går kväll, och vi pratade lite mer.  Han sa att han fortfarande var säker på att han inte ville behålla. Det är "omöjligt", och "helt fel tidpunkt".    Jag sa att då ringer jag abortmottagningen idag.   Vi sov båda väldigt dåligt, och var ledsna.  
I morse åkte han till jobbet, jag var ledig.   Åkte hem fram på dagen, kom inte fram till abortmottagningen, så tänkte att jag ringer i morgon istället.  Det är fortfarande väldigt tidigt, så ingen panik än.
Nu ringde han mig för en stund sen och sa att han inte vet vad han vill längre. Han blir väldigt ledsen av tanken på att ta bort barnet.   Så jag väntar i alla fall veckan ut med att boka tid för aborten.

Fast ni är vädigt inne i detta så försök att se allt objektivt, se fördelar och nackdelar med valet ni gör. Försök att vara opartisk även om du vill behålla det. Precis som han kan ändra sig genom att höra din åsikt kanske du ändrar dig genom att höra hans förklaring. Gå inte bara igenom det känslomässiga utan även de praktiska bitarna.

Har du inte gått långt så har ni lite tid att fundera. Jag håller tummarna på att ni kommer göra ett bra gemensamt beslut.

Kram!

Ni har ju några veckor på er att smälta det hela innan du måste bestämma dig