Anonym (Osäker)

Äldre 10 Sep 23:25

53 svar

Berätta för honom?

Jag har träffat en kille sen snart fyra månader, hittills har det varit jättefint mellan oss... Jag är 36 år, och han 31.

I går kväll testade jag positivt, vi har skyddat oss, så det var minst sagt en överraskning.
Jag har inte berättat för honom än, vi har tidigare pratat om framtiden, och han vet inte om han vill ha barn, och i alla fall inte nu...

Ska jag berätta för honom att jag är gravid? Jag vet ju redan nu att han kommer vilja abort... Jag skulle gärna ha barnet, fast inte mot hans vilja.

Anonym (Osäker) Trådstartaren

Äldre 16 Sep 21:33

#41

Madame skrev 2015-09-15 22:50:09 följande:

Detta hände mig och min pojkvän när vi träffats i ca 6 mån ! Vi behöll barnet och nu 5 år senare fyllde lillasyster 2 år! Det har varit tufft periodvis men vi ångrar ingenting! Kan tillägga att jag var 23 och han var 30 när vi blev oplanerat gravida! Det finns ingenting som säger att det går bättre för par som varit tillsammans länge! Enligt min erfarenhet ändras man som person när man genomgår en graviditet och blir förälder! Jag och min sambo kanske har klarat oss såpass bra tillsammans just därför att vi inte vart tillsammans så länge och med växt in i våra nya roller utan att ännu til de gamla ! Lycka till hur ni än gör!

Vad roligt att höra att det gått så bra för er!

Iowhannah skrev 2015-09-15 23:17:25 följande:

Jag tror du har rätt (hoppas det iaf)! Min sambo och jag har varit tillsammans sen nov/dec och ska ha bebis i oktober. Vårt barn är förvisso planerat, men ändå. Vi har liksom inte hunnit sätta någon rutin i vårt förhållande, eller skapat några roller, och det tror jag underlättar avsevärt. Hade jag fått barn med mitt ex, som jag var med i nästan elva år, så tror jag att det hade varit mycket svårare och mer påfrestande för förhållandet.

Lycka till med bebisen! Ja, man vet ju aldrig. Att bli ensamstående är inget jag är livrädd för, det kommer jag klara. Gör vi ett seriöst försök, men upptäcker att det inte funkar och går isär, så är det ok, så länge vi båda älskar och tar ansvar för barnet.

Anonym (X)

Äldre 16 Sep 21:37

#42

Anonym (Osäker) skrev 2015-09-16 21:33:00 följande:

Vad roligt att höra att det gått så bra för er!

Iowhannah skrev 2015-09-15 23:17:25 följande:Jag tror du har rätt (hoppas det iaf)! Min sambo och jag har varit tillsammans sen nov/dec och ska ha bebis i oktober. Vårt barn är förvisso planerat, men ändå. Vi har liksom inte hunnit sätta någon rutin i vårt förhållande, eller skapat några roller, och det tror jag underlättar avsevärt. Hade jag fått barn med mitt ex, som jag var med i nästan elva år, så tror jag att det hade varit mycket svårare och mer påfrestande för förhållandet.

Lycka till med bebisen! Ja, man vet ju aldrig. Att bli ensamstående är inget jag är livrädd för, det kommer jag klara. Gör vi ett seriöst försök, men upptäcker att det inte funkar och går isär, så är det ok, så länge vi båda älskar och tar ansvar för barnet.

Är det okej att någon du knappt känner har barnet varannan vecka..? Om det visar sig att han är värsta röven och du får ta all föräldraledighet och vab, sen när barnet är 3+ och lite roligare att umgås med så ska han ha barnet vv... Sätta käppar i hjulet vid semestrar, bråka om det ena och det andra, etc etc etc. Nä usch, jag hade aldrig vågat skaffa barn med någon jag känt så kort tid!

Anonym (Osäker) Trådstartaren

Äldre 16 Sep 21:51

#43

Anonym (X) skrev 2015-09-16 21:37:30 följande:

Är det okej att någon du knappt känner har barnet varannan vecka..? Om det visar sig att han är värsta röven och du får ta all föräldraledighet och vab, sen när barnet är 3+ och lite roligare att umgås med så ska han ha barnet vv... Sätta käppar i hjulet vid semestrar, bråka om det ena och det andra, etc etc etc. Nä usch, jag hade aldrig vågat skaffa barn med någon jag känt så kort tid!

Om 3-4 år så kommer jag förhoppningsvis känna honom bättre. Före dess kommer det nämligen inte vara aktuellt med varannan vecka. Om vi nu separerar.
Jag kan tänka mig att ta all föräldraledighet, om det faller sig bäst så. Det har jag inga problem med.

Sen vet man aldrig vad som händer... Vet ett antal exmän och exkvinnor som satt käppar i hjulet och bråkat om semestrar och allt möjligt annat trots att de varit tillsammans många år. Skilsmässa/separation kan ta fram de sämsta och mest oväntade sidorna hos en person, oavsett man varit tillsammans 1 eller 20 år...

Men jag förstår din poäng. Det är inte optimalt att skaffa barn med någon man inte känt länge. Det tycker inte jag heller.

Ego Lovers

Äldre 16 Sep 22:07

#44

Anonym (Osäker) skrev 2015-09-16 21:33:00 följande:

Vad roligt att höra att det gått så bra för er!

Iowhannah skrev 2015-09-15 23:17:25 följande:Jag tror du har rätt (hoppas det iaf)! Min sambo och jag har varit tillsammans sen nov/dec och ska ha bebis i oktober. Vårt barn är förvisso planerat, men ändå. Vi har liksom inte hunnit sätta någon rutin i vårt förhållande, eller skapat några roller, och det tror jag underlättar avsevärt. Hade jag fått barn med mitt ex, som jag var med i nästan elva år, så tror jag att det hade varit mycket svårare och mer påfrestande för förhållandet.

Lycka till med bebisen! Ja, man vet ju aldrig. Att bli ensamstående är inget jag är livrädd för, det kommer jag klara. Gör vi ett seriöst försök, men upptäcker att det inte funkar och går isär, så är det ok, så länge vi båda älskar och tar ansvar för barnet.

Jag håller med skribenterna som skaffat barn tidigt i förhållandet för där försvinner det rosa skimrande fluffet väldigt fort när ett barn gör entré och man måste ta beslut som andra gör långt mycket senare när de lallat runt i diverse förälskelse, kär och kärleks stadie plus dippar och bråk så måste de som skaffar barn tidigt i relationen faktiskt diskutera saker som de andra kanske gör efter ett år eller två.

Alla de vänner jag har som fött barn inom två efter de träffades är alla fortfarande tillsammans medan de som väntade 10-15 år och levt så länge utan barn och vant sig vid att bara vara de två så länge faktiskt har gått igenom fler kriser, bråk och tom skilsmässa efter barnen kommit för de har varit bekväma över att bara ha varit själva med varann så pass länge medan jag och min man och fyra par till knappt kommer ihåg hur det var att bara vara vi två

Anonym (Kan gå bra)

Äldre 16 Sep 23:30

#45

Vi hade bara träffats i 3mån när jag blev gravid. Vårt barn fyller 4 nu i dagarna. Vi har det toppen. Men ja magkänslan måste man lita på och känner du att han är knepig så är risken att han faktiskt är det.

Anonym (Osäker) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 08:54

#46

Anonym (Kan gå bra) skrev 2015-09-16 23:30:03 följande:

Vi hade bara träffats i 3mån när jag blev gravid. Vårt barn fyller 4 nu i dagarna. Vi har det toppen. Men ja magkänslan måste man lita på och känner du att han är knepig så är risken att han faktiskt är det.

Nej, magkänslan säger att han inte är knepig alls, utan en okomplicerad, lugn, ansvarstagande, kärleksfull och omtänksam person.
Men det går inte att komma ifrån att man inte känner varandra så bra efter fyra månader.

Vad sa din kille när du blev gravid så tidigt? Var det någon tvekan om hur ni skulle göra?
Min kille velar ju som sagt, ena dagen vill han ha barnet, andra dagen är han livrädd. Jag har bokat tid för abort, och det vill han helst inte prata om. Men jag bokade tiden därför att det kan vara väntetid, och jag vill inte vänta för länge.

Anonym (Kan gå bra)

Äldre 18 Sep 09:12

#47

Anonym (Osäker) skrev 2015-09-18 08:54:55 följande:

Nej, magkänslan säger att han inte är knepig alls, utan en okomplicerad, lugn, ansvarstagande, kärleksfull och omtänksam person.

Men det går inte att komma ifrån att man inte känner varandra så bra efter fyra månader.

Vad sa din kille när du blev gravid så tidigt? Var det någon tvekan om hur ni skulle göra?

Min kille velar ju som sagt, ena dagen vill han ha barnet, andra dagen är han livrädd. Jag har bokat tid för abort, och det vill han helst inte prata om. Men jag bokade tiden därför att det kan vara väntetid, och jag vill inte vänta för länge.

Jag blev lite skakis när testet visade positivt. Glad men skakis. Han blev överlycklig och det var aldrig snack om abort. Han hade inga barn sen tidigare och var 38 år. Det spelade antagligen in. Men sen var vi sådär löjligt förälskade. Du vet allt bara klickande. Båda hade haft endel relationer tidigare men inget var likt det vi hade och fortfarande har.

Man är ju olika och reagerar olika. Sen kan man ju befinna sig i en fas när det inte känns som att ett barn passar in. Du verkar klok och jag tror att du fattar rätt beslut oavsett.

Anonym (Osäker) Trådstartaren

Äldre 19 Sep 10:49

#48

Anonym (Kan gå bra) skrev 2015-09-18 09:12:26 följande:

Jag blev lite skakis när testet visade positivt. Glad men skakis. Han blev överlycklig och det var aldrig snack om abort. Han hade inga barn sen tidigare och var 38 år. Det spelade antagligen in. Men sen var vi sådär löjligt förälskade. Du vet allt bara klickande. Båda hade haft endel relationer tidigare men inget var likt det vi hade och fortfarande har.

Man är ju olika och reagerar olika. Sen kan man ju befinna sig i en fas när det inte känns som att ett barn passar in. Du verkar klok och jag tror att du fattar rätt beslut oavsett.

Vi är också väldigt förälskade, så det är inte där problemet ligger.
Han har dock kontrollbehov, och vill ha ordning på saker. Han har i flera år levt ensam i sin lilla etta mitt inne i centrala stan. Kunnat sova länge på helger. Bara haft sig själv att tänka på.
Tanken att plötsligt kastas in ett familjeliv med bebis och blöjbyten och ansvar och allt annat, får honom livrädd, och han är rädd att vår relation inte kommer hålla.

Men samtidigt pussar han mig på magen. Han sov över hos mig natten till idag, och han låg och klappade på magen innan vi somnade igår kväll.
Han sover fortfarande, medan jag sitter nere i köket och skriver detta.
Får väl prata vidare om det senare idag. Men dagen då aborttiden är bokad rycker allt närmare, och jag är väldigt rädd att vi inte ska lyckas fatta beslut :(
För som det ser ut idag så är vi inte redo för abort någon av oss.
Men inte heller redo att behålla barnet.

Å vad detta är jobbigt!

Iowhannah

Äldre 19 Sep 11:13

#49

Anonym (Osäker) skrev 2015-09-19 10:49:28 följande:

Vi är också väldigt förälskade, så det är inte där problemet ligger.

Han har dock kontrollbehov, och vill ha ordning på saker. Han har i flera år levt ensam i sin lilla etta mitt inne i centrala stan. Kunnat sova länge på helger. Bara haft sig själv att tänka på.

Tanken att plötsligt kastas in ett familjeliv med bebis och blöjbyten och ansvar och allt annat, får honom livrädd, och han är rädd att vår relation inte kommer hålla.

Men samtidigt pussar han mig på magen. Han sov över hos mig natten till idag, och han låg och klappade på magen innan vi somnade igår kväll.

Han sover fortfarande, medan jag sitter nere i köket och skriver detta.

Får väl prata vidare om det senare idag. Men dagen då aborttiden är bokad rycker allt närmare, och jag är väldigt rädd att vi inte ska lyckas fatta beslut :(

För som det ser ut idag så är vi inte redo för abort någon av oss.

Men inte heller redo att behålla barnet.

Å vad detta är jobbigt!

Jag tror att själva redo-biten är nåt man växer in i. Man får ju ändå nio månader på sig att bli redo. När jag blev gravid var vi egentligen inte redo, men nu kan vi knappt vänta på att den lilla ska titta ut!

Och sen kontrollbehovet. Har inte alla människor det (kanske speciellt män)? Som sagt så kastas man ju inte in i föräldraskapet, barnet kommer inte i morgon precis. Jag tycker att det verkar som att han behöver mer tid bara, han har ju onekligen kommit en bra bit på vägen redan. Från att absolut inte vilja ha barn, till att klappa och pussa på magen. Jag tror att ni båda skulle ångra en abort. Dessutom, barnet kan ju stärka er relation! Det måste inte vara dåligt!

Kan ni inte avboka aborttiden?

nevermind

Äldre 19 Sep 13:08

#50

Ett tips kan ju vara att prata med en kurator på abortkliniken.

Anonym (Osäker) Trådstartaren

Äldre 19 Sep 16:48

#51

Iowhannah skrev 2015-09-19 11:13:40 följande:

Jag tror att själva redo-biten är nåt man växer in i. Man får ju ändå nio månader på sig att bli redo. När jag blev gravid var vi egentligen inte redo, men nu kan vi knappt vänta på att den lilla ska titta ut!

Och sen kontrollbehovet. Har inte alla människor det (kanske speciellt män)? Som sagt så kastas man ju inte in i föräldraskapet, barnet kommer inte i morgon precis. Jag tycker att det verkar som att han behöver mer tid bara, han har ju onekligen kommit en bra bit på vägen redan. Från att absolut inte vilja ha barn, till att klappa och pussa på magen. Jag tror att ni båda skulle ångra en abort. Dessutom, barnet kan ju stärka er relation! Det måste inte vara dåligt!

Kan ni inte avboka aborttiden?

Jo, jag tänker med så. En graviditet är lång. Men han är rädd att han ska få panik och ångra sig när det är för sent för abort, eller till och med när barnet är fött. Och det är jag faktiskt också rädd för, jag känner flera som blivit lämnade under graviditeten.

Aborttiden går att avboka, men det är dumt att göra det, för då lär jag inte få en ny tid innan det är "för sent". Vill inte göra abort efter vecka 10, och jag är i vecka 7 nu. Även om jag behåller tiden på torsdag, så kan jag ångra mig fram tills jag tagit första tabletten, enligt sköterskan jag pratade med när jag bokade tiden.

Anonym (Osäker) Trådstartaren

Äldre 19 Sep 16:48

#52

nevermind skrev 2015-09-19 13:08:05 följande:

Ett tips kan ju vara att prata med en kurator på abortkliniken.

Ska försöka hinna det!

Iowhannah

Äldre 19 Sep 16:58

#53

Anonym (Osäker) skrev 2015-09-19 16:48:56 följande:

Ska försöka hinna det!

Har du och din karl pratat nåt mer i dag? Hur verkar han ställa sig nu? Lutar det fortfarande åt abort?

Berätta för honom?

INNEHÅLL