Är amning så svårt?

Jag tror att all informationen ska ha till syfte att förbereda mammorna på att det inte ÄR så naturligt. Visst kan det vara så för några, att man bara lägger dit bebisen och så funkar allt perfekt från första stund. Men mer vanligt är ju att amning är något man måste lära sig, något som tar tid, man känner sig låst, hormoner som spökar, oro om bebisen får i sig tillräckligt osv. När jag fick första barnet läste jag att det tar några månader innan det fungerar problemfritt, för MIG var det en lättnad. Då var det ju helt normalt, bara att kämpa på.

Sedan tror många att de inte har tillräckligt med mjölk för att bebisen inte blir nöjd vid bröstet. Speciellt på kvällarna är det maratonamning som gäller. Och tar man sig genom det så blir ändå många nojjiga vid 3 månader, när bebisen börjar strula igen. Vet man att det är så för de flesta så kan man ha is i magen och amma på.

Men tycker du inte att det är jättebra med mycket vettig och realistisk information?
Istället för att säga: "amningen är lätt för att det är naturligt, alla kan det". DET skapar bara ångest när något strular, eller när man bara misstänker att något strular.

Jag vet att jag inte skulle lyckats med amning utan en massa info.

Jag minns det första vi gravida hörde från  på informationsmötet på förlossningskliniken:

"mammor ofta säger att det gör så ont att amma, och att det var 100 ggr lättare att föda än att amma".

då blev jag rädd och fundersam, och läste massor om amningstekniker osv.

Jag är säker att jag inte skulle lyckas om jag inte hade gjort det.

Men på den tiden då du ammade första barnet fanns väl inte så mycket bra info som nu.

jag skulle nog rekommendera 1177 och amningshjälpen

För att bebisens fötter inte petade på såret.

Det gick jättebra för mig att amma liggandes. Jag kunde ju sitta, men det gjorde ont.

Man kan tycka det...absolut...MEN nu vill ju TS inte höra sådant utan bara peppas? i föreställningen att amningen ska fungera finfint och babyn ska somna med sin rosenmun vid ett mjölkstint bröst.........typ!

1 månaden var svår, resterande 11 månader piece of cake!

Fel tag i början vilket resulterade i blodiga bröst. Lite för hög mjölkproduktion som vätte ner hela mig och resulterade i hemsk infektion i mjölklederna. Medicin och salva på det, sedan var det lättaste saken i världen. Men lilla var så duktig, gapade och försökte verkligen. När vi klaffade efter några veckor var det fantastiskt! Tiden innan... 100 gånger smärtsammare än förlossningen.

Jag har två barn och med första gick det inte alls bra med ständiga mjölkstockningar under de sex månader som jag ändå delammade (tom amningsrådgivningen ifrågasatte tillslut att jag fortsatte att amma). Med andra var jag inställd på att det skulle gå lika dåligt men ville i alla fall prova. Visst fick jag en mjölkstockning men den var den enda (förutom lite känningar i början) och sedan fungerade det nästan för bra och jag hade jättesvårt för att sluta istället ????

När jag fick min första dotter -87 så var allt helt underbart. Jag blev så väl omhändertagen och varje morgon (bebisen togs om hand på natten i bebisalen)kom sköterskor in på salen (vi var sex mammor på samma sal) och de kollade vår temperatur och så kördes "tåget" in och det bestod av en lång rad "glasvagnar" med vår bebbar i och så skulle vi amma och vi fick god hjälp. Jag blir så ledsen och nostalgisk när jag tänker tillbaka på den lyckliga tiden som inte finns längre. När jag fick barn nummer två -93 så var det ensamrum och snabbhemgång som gällde. Jag stod knappt ut en natt. Billigt och bra.

För mig var det löjligt lätt!

Sonen förlöstes med urakut snitt efter en lång hemsk förlossning. Medans jag var sövd så spenderade sonen sina första timmar hos sin pappa med en napp ( enda gången som han tagit napp någonsin) Så fort jag vaknade från narkosen så erbjöd jag bröstet. Sonen tog direkt ett bra tag och sög.

Jag har aldrig haft ont, blivit röd, sinat eller haft mjölkstockning.

Sonen gjorde rätt direkt och det var så enkelt! Jag förstår inte varför jag varit så nojig.

Tack för era erfarenheter!

Känns bättre att utgå ifrån att det kommer funka. :)

Klart jag fattar att det kan va lite knöligt och ta lite tid. Och går det inte så går det inte! Då funkar ersättning - ungen lär ju inte svälta liksom. :)

Så bra att de på föräldrautbildningen tog upp problem som kan uppstå vid amningen, det gjordes inte på vår utbildning.

En sak som ofta missas är att OM man vill helamma ska man försöka låta bli att involvera ersättning. Tillgången på mjölk i brösten styrs av efterfrågan. Om man ger barnet ersättning också kommer mängden mjölk som produceras vara mindre. Ytterst få kvinnor har otillräckligt med mjölk, men i vissa tillväxtperioder kommer det verka så. Produktionen av mjölk kommer då att anpassas men det kan ta lite tid.

Amningen strular ofta i början. Härdar man ut första tiden så brukar det lösa sig sen.