Är amning så svårt?

Nja, tog tre veckor innan det funkade klockrent. Men det berodde på att jag fick infektion i båda brösten pga överproduktion av mjölk. Men med medicin på det så kunde jag amma problemfritt i över ett år innan jag valde att sluta.

Hade också väldigt blodiga och trasiga bröst i början pga fel grepp (fick dålig coachning på BB) vilket gjorde att det blev jobbigt i början.

Det går nog inte att ge något generellt svar,då det nog är helt individuellt.

Jag tycker att det är bra att de tar upp problem som kan uppstå vid amning, just för att många tror att det bara är att lägga barnet vid bröstet, så suger h*n och mjölken strömmar till. För alla är det ju inte så enkelt och vet man inte om att andra kan ha problem är det lätt att bara ge upp. Vet man däremot att det krävs lite ansträngning är det lättare att bestämma sig för att kämpa lite.

För mig är amningen kämpig i början innan bebisen fattar hur den ska göra och taget blir rätt och brösten vana att bli sugna på. Dessutom hinner jag glömma lite små detaljer om rätt ställning mellan barnen (har 2,5 år emellan)

Mitt första barn fick en nyckelbensfraktur vid födseln (som upptäcktes på första läkarkontrollen efter 2 dygn) och sov bort sitt första dygn. Sedan fick personalen hjälpa mig att tvinga henne att äta. Det gick inte särskilt bra då hon fick för litet tag, troligen p g a för kort tungband. Jag fick börja med amningsnapp redan på bb, men trots det fick jag bita mig i läppen för att inte skrika till när hon högg tag. Hon låg i riskzonen för att behöva sola p g a gulsot så där blev vi kvar nästan 3 dygn. Sedan fick jag mjölkstockning ganska tidigt. Men med tiden fick vi båda koll på läget och jag ammade uppåt ett år.

Med andra började jag med amningsnapp redan från början då ena bröstvårtan till och med kryper inåt. Hon ammade dock inte lika ofta som ettan. Efter 3 dygn åkte jag på mjölkstas när mjölken skulle strömma till så jag hade feber och kände mig sjuk som i influensa och det gjorde ont att amma. Ev fick jag det av att behån satt åt. Sedan fungerade amningen bra när jag väl mådde bra, men innan dess gällde värktabletter och att bara stå ut och amma ofta. När de äldre barnen började förskolan efter sommarlovet dippade bebisens kurva och jag blev tillsagd att erbjuda ersättning. Det tycker jag verkade så bökigt så jag gav mig den på att lägga energin på att amma och vila samt stressa mindre och vi kämpade för att öka på produktionen. Två veckor senare var bvc-ssk förvånad över viktuppgången, så det kändes jättebra.

Med tredje hade jag inte hunnit fixa amningsnapp innan då jag födde 9 dagar före bf och tänkte att jag försöker utan då jag inte riktigt gillar Meledas som bara släpper. Vi fick kämpa med taget de första dagarna och det gjorde ofta ont. Inför läkarbesöket efter 5 dygn höll jag på att bli tokig av alla täta amningar på natten och att det gjorde ont, så då åkte amningsnappen fram. Nu är han 2 veckor och amningen flyter på bättre. På ena bröstet börjar det droppa mjölk bara jag rör det inför amning, så han behöver knappt suga. På andra får han jobba lite mer för att få fram mjölken. När det gått några timmar sedan förra amningen brukar det ila i brösten när det fylls på.

Med mina två första har jag använt amningsnapp i 3-4 månader. Totalt sett har jag bra amningsupplevelser och föredrar att amma då mjölken alltid är med, till skillnad mot allt bök med termosar och flaskor.

Lycka till!

För er som det gått trögt för i början: hur länge väntar de på bb innan de ger ersättning?

Ingen ersättning trots nästan 3 dygn, men då ammades det ofta andra och tredje natten.

Ersättning tror jag mer de ger till bebisar som har lågt blodsocker, så det har nog inte med amningen i sig att göra. På vår kille kollade de blodsockret då han var lite skakig i armrörelserna när han låg själv, men det var okej.

Mjölken strömmar ju inte till förrän framåt tredje dygnet och innan dess klarar ju sig de flesta på råmjölken.

Men då harhan fått i sig råmjölk? Jag menar - de låter väl inte barnen svälta i tre dygn?

Mitt tips till dig: drick vatten. Massvis med vatten. Mitt problem var att jag drack för lite så att det inte blev någon mjölk. Sedan satt barnet fast på bröstet, troligtvis för att få i sig de få droppar som kom. Så amma max 20 min/timme per bröst. Då släppte alla problem :)

Med barn 1 funkade det klockrent redan på BB. Taget vid första amningen var väl inte helt perfekt men sen gjorde det aldrig ont förrän tänderna började komma. 1an krånglade med amningen vid 3-4,5 mån i samband med barnet började bli mer intresserad av omvärlden men det skulle säkert ha varit samma krångel även om vi gett flaska. Barnet började dock bitas när de första tänderna kom och fortsatte i någon mån amningsperioden ut men aldrig så att det gick hål på huden.

Med barn 2 gjorde det lite ont de första veckorna och men sen gick det över. Har bitits i samband med att tänderna kommit men inte annars

JO de låter barnen skrika o svälta på BB tro mig, ska du ha ett mätt barn måste ud ta med egen ersättning.

o hur jag visste att jag inte hade mjölk... ja främst för att barnet inte gick upp i vikt. Gick ner 19% redan på BB (sen gav jag egen ersättning jag hade med mig tack o lov).
Sen eftersom det aldrig kom någon mjölk, helt snustorrt i barnets mun när våra barn "ammade". Det har ALDRIG spännt eller runnit mjölj ur mina bröst, jag har heller aldrig behövt gå upp i BH storlek, snarare ner. Aldrig knöligt eller så som andra beskriver.
Sen märkte jag det givetvis på barnet, efter att jag "ammat" skrek o skrek barnet helt galet, gav vi då 30-40 ml ersätning fick vi ett lugnt barn som sov 3 h mätt o belåten.
O att dicka vatten TE eller öl kan ALDRIG ALDRIG ge mer mjölk, ALDRIG, fråga vilken läkare som helst.
Det är väldigt provocerande för andra kvinnokvinnor då jag berättar om detta, för er kom det ju naturligt eller efter några veckor av kämpande. För mig har det aldrig gjort det.

Med första tog det 10 dagar innan mjölken kom så han fick ersättning redan på BB. Dock fick jag kräva det, blev inte erbjuden. Fick dålig hjälp, de ville bara att jag skulle amma fastän brösten var snustorra. Slutade med att jag pumpade 6 månader istället.
Andra hade jag tänkt amma och han fick ligga vid bröstet hela tiden. Dock tog det lite tid för mjölken att rinna till och med mina tidigare problem var det aldrig nån tvekan om ersättning när jag frågade. När mjölken väl rann till försökte jag börja amma men då ville inte ungjäkeln suga! Fick hjälp av amningssköterskan men vi gav upp efter en timmes försök. Hon hade aldrig varit med om ett mer envist barn sa hon. Så jag pumpade 7 månader med honom. Hade väl kunnat prova amning senare men jag orkade inte strula när pumpningen funkade.
Blir det ett barn till ska jag försöka amma, går det inte så pumpar jag igen.