Är amning så svårt?

För mig var det precis sådär lätt. Barnet tog bröstet direkt på bb. Sen kom inte råmjölken sådär på en gång, men kanske dagen efter. Sedan kom det mer och mer och hen ammade på bra. Jag fick aldrig sår på bröstvårtorna eller mjölkstockning. Men vi får se hur det blir med nästa barn.

Fast riktigt så enkelt är det inte. Med mitt första barn tog det för lång tid för mjölken att rinna till. Och innan det tjafsats färdigt om tillmatning eller ej hade barnet börjat bli slött. Och ett slött barn orkar inte suga igång någon mjölk.

Andra barnet fick tillmatning direkt pga problemen med första barnet. Då funkade amningen på en gång. Jag kunde slappna av och mjölken rann till på mindre än ett dygn.

Dessutom var båda mina barn stora. Och stora barn kräver mer mat i början. Då är det vanligt att tillmatning behövs första dagarna innan mjölken runnit till ordentligt. Annars är risken stor att de tappar för mycket i vikt.

Fick inte du rådet att amma, tillmata OCH pumpa, just för att stimulera mjölkproduktionen? Vi fick tilläggsmata vår äldsta pga viktnedgång och lågt blodsocker och då skulle han först få amma, efter det ersättning och sedan skulle jag pumpa. Så höll vi på i 3 veckor och sedan hade vikten återhämtat sig så jag kunde börja helamma.

Från början fick vi ingen tillmatning. Det var bara amma och pumpa. Och nässpray. När tillmatning till sist sattes in var barnet redan slött och på gränsen till uttorkat. Sen började cirkusen med amning, pumpning och tillmatning. Allt tog för lång tid och gjorde att varken mat eller sömn funkade. Barnet somnade mitt i amningsförsöken och fick inte sova tillräckligt mellan matningarna. Till sist sa en barnmorska ifrån och satte stopp för amningen. Jag fick bara pumpa regelbundet under en natt och matningarna tog barnmorskan hand om. Då med det jag pumpat plus ersättning. Barnet fick mat snabbt och fick sova och hämta ifatt kraft. Och jag fick chans att slappna av från den stressande situationen. Efter den natten vände det och mjölken kom äntligen.

Jag tycker att det är jättebra att de berättar att det KAN vara svårt att amma! Jag hade fått höra om mjölkstockning och såriga bröstvårtor men var inte alls beredd på att få en bebis som inte gapade stort nog för att ta ordentligt tag, eller att han tröttnade på att suga innan mjölken runnit till ordentligt, vilket gjorde att mjölkproduktionen inte stimulerades att öka tillräckligt mycket.

Så det kan vara lätt men det var också vara besvärligt och svårt ibland...

Jag har aldrig fått mjölk för att föda upp något av våra barn... Det har liksom aldrig kommit för mig som det verkar göra för andra.
Jag gjorde ingen sak av det, våra alla har älskat ersättning :)
Har för mig att det var 3/10 i min mammagrupp som gav ersättning inom någon vecka så SÅ ovanligt är det inte med för lite mjölk.
O JO, vi ammade ammade ammade enligt konstens alla regler. Våra bröst ville helt enkelt inte, vad ni andra än tror.

intressent! får jag ställa några frågor?

hur visste du att du inte hade mjölk?

Nu var det inte mig du frågade men, man ser om man har mjölk. Det rinner ut mjölk ur brösten. Det är ju rätt mycket de ska ha med tiden. Dessutom spänner det och gör ont och läcker när det blir överfullt, om man inte har ammat på några timmar. Sedan ska ju barnet bli mätt också.

Jag har ammat hyfsat länge ( ca ett år) med båda barnen. Det övervägande minnet är att det var smidigt och väldigt mysigt. Men det var ju inte så från början. Första förlossningen gick lite på tok och vi var väldigt utmattade båda två. Då tog det lite tid för mjölken att komma. Närmare bestämt en vecka. Sedan var det inga problem annat än att det gjorde helvetiskt ont på ena bröstet några veckor. Och att han åt så fruktansvärt mycket att jag hade svårt att äta tillräckligt för oss båda. (Gick ner 10 kg på tre månader och det var inte vad jag behövde). Andra barnet kom med snitt och vi mådde tiptop båda två. Mjölken sprutade ur mig. Hon gapade dock alldeles för litet och jag fick sår. En amningskurs senare så var det löst. Hon åt så fint så. Men jag åkte ändå på mjölkstockningar med hög feber flera gånger. Men ändå minns jag amningen som enkel och trevlig. Kanske för att jag visste att det kunde strula och att man kunde få hjälp. Skulle inte ha skämts ett ögonblick om vi behövt gå över till ersättning. Det är bra mat det med! Men jag tyckte det verkade så krångligt och slabbigt jämfört med den färdigvärmda mjölken man alltid hade med sig...

inte alltid

t ex första tre dagar är det råmjölk. Minns att jag var helt övertygat att jag inte hade en droppe mjölk första tre dagar, kändes som att bebisen tar tutten och somnar bara med den i munnen. Personalen sa att allt är som det ska, jag trodde på dem och hade rätt. alltså kändes ingenting, syntes ingenting och bebisen sov mest.
hela tiden?

ur mina bröst rinner mjölken bara när bebisen ammar, rakt in i bebisens mun, vilket jag inte ser såklart för att tutten är ju inne i munnen.eeeeeh och? hur menar du här? det märktes varken när mina barn var 1 månad eller 1 år. klart det kommer mer mjölk men det märktes inte alls.det gör så ett tag i början, tills brösten "ställer in sig" på den mängden mjölk som bebisen behöver, och hur ofta bebisen vill amma. Sedan när allt är "inställt" brukar det sluta märkas så, utan är så finjusterat att mjölken rinner inte till i förväg utan bara i amningsstunden och så mycket som behövs.
så hade jag det med båda barn.
minns att en del bekanta sa då att "mjölken har tagit slut", jag hade sådana "symptom" men läste på 1177 att det är normallt, vilket stämde också.
det är också en "definitionsfråga". Hur der du att barnet inte är mätt?
båda mina barn "hängde" på tutten i timmar dag och natt. Första släppte inte tutten ens i sömnen. Bröst är ju även tröst och trygghet för barnen.

sedan under utvecklingsperioder ammar de extra mycket så att brösten börjar producera mera mjöllk i takt med att behovet ökar. det är ju också helt normalt.

så, HUR ser du att barnet inte är mätt?

jag är väldigt skeptisk till uttrycket "barnet inte är mätt" istället för "barnet rasar ner på kurvan, kissar inte" vilket jag skulle förstå. Börjar misstänka att mamman kanske förväntar att bebisen ska sova ensam i flera timmar, men bebisen vill  inte, då bestämmer sig mamman att mjölken inte räcker.

JAG HAR KANSKE FEL. DÄRFÖR frågar jag, hur vet du/ni att mjölken inte räcker till och att bebisen inte är mätt?