Är amning så svårt?

Med första barnet hade jag "normalmycket" problem. Småsår på ena bröstvårtan precis i början och använde därför amningsnapp i 2 veckor. En svampinfektion efter 2 månader, fick behandling och det blev bra efter en vecka. Ett par mindre mjölkstockningar som gick över inom ett dygn. Mjölkstasen i början var lite obehaglig. Med barn nr 2 har jag haft en kort svampinfektion som försvann på tre dagar med behandling och två lindriga mjölkstockningar. Däremot ingen mjölkstas alls i början - så skönt! Båda barnen har varit rena amningsproffsen från start med bra grepp. De har liksom gillat konceptet och inte behövt någon hjälp alls. Mitt bästa råd är att be barnmorskorna om hjälp på BB! Be dem kontrollera bebisens grepp, att du sitter rätt etc. Och gör det flera gånger! Be dem också visa hur man liggammar för det är väldigt avlastande att kunna. För nyfödda ammar oftast mycket! Jätteofta och jättelänge! Det var nog den jobbigaste biten med amningen i början tycker jag, att man liksom satt fastklistrad i soffan ammandes dygnet runt kändes det som ibland. Men även den perioden går över!

Eller så kan det vara som för mig. Det nyfödda barnet vill amma för sällan!!! Båda mina barn har varit slöa med att äta de första veckorna. Det var en kamp att hålla dem vakna under amningen och fick väcka dem minst var tredje timme. Efter de första veckorna har båda barnen ätit oftare och gått upp raketfort i vikt. Men första tiden ville de äta för sällan.

Min dotter är 17 månader och ammar fortfarande flera gånger om dagen. De första veckorna skrek hon i 20-40 minuter innan hon kom till ro att äta (och en amnings-session) tog 40 minuter). Utan amningsnapp fungerade det inte alls. Vid sex månader gick det från en dag till en annan att sluta med amningsnapp och allt blev så mycket smidigare! Ändå har jag aldrig varit orolig eller känt att det varit "omöjligt" eller väldigt svårt.

Nej det är inte svårt! :)

Eftersom du bad om erfarenheter där det fungerat bra, vill jag inflika med min erfarenhet. Lillen är 4 veckor nu så jag vet inte hur det kommer gå i framtiden. När han kom ut tog han självmant tag om tuten och började suga hur bra som helst, visst taget var i minsta laget, men en liten nyfödd kan inte gapa hur stort som helst. Efter två dygn rann mjölken till, och min värsta komplikation var att jag fick feber (mådde bra förutom frossa) på dag 3 eller 4 vilket var fullt normalt enligt eftervårdsmottagningen som jag pratade med. Jag har inte fått några sår eller något, nu har jag precis börjat samla ihop mjölk för att donera/sälja till neonatalen då det känns bra att kunna hjälpa. Visst har jag (och kan fortfarande) ibland känna mig låst då bebis är så fast vid mig, och det är jobbigt när han vill äta igen trots att det bara var en halvtimme sen, men det är en del av det hela :)

Ja, så kan det också vara! Mitt första barn gick ner för mycket i vikt och behövde också väckas var tredje timme plus att jag pumpade, men det var inget direkt amningsrelaterat problem så jag tog inte upp det här.

Jag har haft det löjligt lätt med båda mina barn. Trots kejsarsnitt och helt opåläst så funkade det väldigt bra. Det svåra var att lära sig att lägga till barnet rätt och att de ska ta ett ordentligt grepp. Inte.bara runt bröstvårtan utan ett jätte gap ska dom ta. Sen gör det ju väldigt ont första dagarna innan man härdat lite och framförallt bär mjölken rinner till efter ett par dar och allt känns sprängfyllt. Tror.ändå det är bra om du går.in med attityden att det är lätt och ska funka. Tror mycket med en fungerande amning är psykiskt. Lycka till och tro på dig själv.

De var inte svårt för mig. Funkade från dag 1 och ammar än och hen är 1,5 år

Fast jag hoppas innerligt att det inte var välling ni gav bebisen utan modersmjölksersättning... Vore verkligen inte bra annars!!

Har en sexveckors bebis. Gav honom ersättning med sked redan på BB när jag bara hade droppar. Stod inte ut med att höra hans kurrande mage och frustrerande skrik när det fanns annan mat. Amningsrabiata barnmorskor antecknade det i min journal. Samma person som sa att det var jätteviktigt att bebisen åt var tredje timme minst för deras blodsocker klarade inte att vara ytan mat längre. Jag fick ju panik.Sonen visste hur man sög men det spelade ingen roll när inget kom. Fortsatte med ersättning även hemma och gick över till flaska när han började kunna äta lite mer för det var enklare än sked. Har en bestämd och temperamentsfull liten son och jag försökte amma men han blev inte nöjd. BVC sa att jag skulle intensivamma och ge nappen när han skrek, inte ersättning, men jag hade inte hjärta att låta honom vara hungrig. BVC sa att bebisar klarar sig utan mat i tre dygn. Hallå!!! Vi vuxna klarar mer än så men hur mår man då? Vilka jävla råd. I alla fall så vande han sig vid att alltid få flaska efter bröstet och nu är vi fast där. Jag ser inte det som ett misslyckande utan huvudsaken måste vara att bebisen får näring och växer. Vi har mysigt vid matningarna. Det är lite pyssel med att koka flaskor etc men det blir rutin. Tycker det går så mycket prestige i amning och förstår inte det. Ersättning är fullgod näring. Lycka till och gör det som känns bäst för er. Jag kanske hade haft mer tålamod med amningen om jag inte varit ensamstående och saknade stödet från en man men vet inte.