slagsmål med mamma, 18 inga pengar, ingen pappa. Hjälp

Nej ingen aning. Åldersgränsen är nog runt 21 tror jag dem sa.

Har ju mina vänner men har redan hoppat runt där. Samt hos min pojkvän. Känns obehagligt att göra så, känner mig lixom hemlös. Ja jag har pratat med kurator angående mina föräldrar osv ett bra tag nu :)

Barnmorska? Förlåt, men vet du vad en barnmorska är? Oavsett, har du fått ett erbjudande om ett boende nån annanstans så är det för mig helt oförståeligt att du fortfarande bor hos din mamma. Situationen verkar vara milt sagt ohållbar.

Du kan inte begära ett eget boende. Du kan dock vända dig till socialen för hjälp, men dem delar inte ut lägenheter. I vissa kommuner finns dock stödbostader mm men det kan ta otroligt lång tid att få en sådan...

Hej,

Det är såhär att jag är 18 år gammal och går sista året i gymnasiet. Hela mitt liv har jag haft problem med min ostabila mamma och pappa. Pappa brukade slå mig och hota mig så en dag packade jag sakerna och drog hem till mamma. Har bott hos min mamma i flera år nu utan att träffa pappa.

Dagligen kallar min mamma mig hora och hon har slått mig ett antal gånger. Men nu har jag verkligen fått nog. Nu i helgen så bråkade vi för att "jag är för ung" för att ha pojkvän. Hon började kalla mig hora som vanligt, hota mig med att ta ifrån allt jag har och säga att jag är en skam för hela familjen. Det slutade med att hon gav mig en käftsmäll och jag gav tillbaka. krossade även en spegel då detta hände. Mina knogar är helt blodiga av allt jävla skit som pågår här hemma. Har även depprision och ångest. Klarar inte av detta och socialen hjälper mig inte dem har bara erbjudit mig att bo hos en barnmorska. Har ju ingen annan att vända mig till heller.. kan inte skaffa jobb för jag går i skolan från 8-16 och ska plugga högskola sen så har typ ingen fritid pga studierna.

Jag måste få ett eget boende eller något annat för jag klarar fan inte av denna mentala eller fysiska misshandeln heller. Älskar min mamma ändå så vill inte anmäla henne, har redan anmält pappa.

Jag förstår dig Ts. Jag och min mamma kom inte heller överens och hon kunde slå mig för småsaker. Jag kontaktade soc för att jag ville få hjälp med en lägenhet för att jag och mamma inte gick ihop, men min mamma satt med under hela mötet och jag kände att jag inte kunde berätta för soc hur jag hade det hemma. jag skulle aldrig anmäla henne. Hade även nöjt mig med fosterfamilj.

En dag när hon till sist tig stryptag på mig packa jag en väska och stack. Sedan dess har jag inte bott där utan flyttade hem till min pappa. Hos honom kändes det inte som ett hem och han pyntade inte vid jul, alls, och han kunde inte laga någon form av mat, men han behandlade mig bra och jag älskar han oerhört mycket.

Då var jag 15, idag är jag 27.

Soc delar inte ut lägenheter. Ställ dig i bostadskö och ring runt till privata hyresvärdar och leta boende tills du har gått ut gymnasiet. I övrigt får du nog följa din mammas regler i hennes bostad och försöka att ni inte ska bråka med varandra.

Soc delar inte ut lägenheter. Ställ dig i bostadskö och ring runt till privata hyresvärdar och leta boende tills du har gått ut gymnasiet. I övrigt får du nog följa din mammas regler i hennes bostad och försöka att ni inte ska bråka med varandra.

Har du något funktionshinder?

Skönt att du kunde bo hos din pappa iaf.