Junibebisar 2016

Du kan ju få beviljat gravpenning men välja att fortsätta jobba ändå, så när du vet att du garanterat jobbar sista dagen kan du lämna in en försäkran.

Har du studerat någon gång? Då ansöker man ju om CSN och får det beviljat, sen vid varje terminstart lämnar du in en försäkran att du studerar - samma princip där iallafall.

Har för mig att man kan lämna in försäkran på försäkringskassans hemsida? Annars är det bara o skicka in blanketten om du nu vet med säkerhet när du jobbar sista dagen :) hoppas du förstod hur jag menar ;)

Precis, du skriver 7 april (om det är 60 dagar innan bf) till 10 dagar innan bf.

Ex: jag kommer gå på gravpenning 25/4 (inte fullt 60 dagar kvar då men ville jobba klart veckan innan), har bf 21/6 så ansöker om gravpenning tom 10/6 sen tar jag semester 10 dagar (11/6-20/6) och börjar ta ut fp-dagar fom 21/6. Man kan ju ta ut fp-dagar när gravpennigen tar slut men har så mkt semesterdagar så jag tar av dom. Sen behöver man ju inte ta en enda dag förrän barnet fyller 1 år, beror ju på hur man har det ekonomiskt.

Hur länge planerar ni att jobba? Jag tänkte jobba till 15/5 och har bf 9/6. Jobbar som personlig assistent och på en fritidsgård och har rätt mycket foglossning så det känns hyfsat tungt, dock jobbar jag inte heltid längre så det underlättar ju :)

Ska söka gravpenning så kommer jobba sista dagen 21/4 (bf 21/6).

Jag fick moderskapsintyget igår så har inte kunnat göra det snabbare, men var ju hemma på gravpenning ifjol så egentligen har de ju alla mina uppgifter redan så tror inte det kommer ta så länge och fatta beslut denna gång heller :) men har tänkt fixa allt denna vecka!

Går in i vecka 27 imorgon. Men jag var aldrig på v20-besöket (det efter ultraljud) eftersom vi var i thailand, hade ett kort besök i v 23 istället o då tänkte varken hon eller jag på det. Skulle till bm förra veckan men då hade jag magsjuka så fick ringa o be hon skicka det med posten istället då vi bestämde att jag inte behöver komma dit förrän v 28 o det tyckte till o med jag var för länge o vänta med intyget ;). Jag vet inte, känner mig inte minsta stressad för att inte hinna få beslutet... Sist fick jag beslutet typ samma vecka som jag gick på gravpenning så kanske beror på det :)

Ja, alltså... Jag jobbar som sjuksköterska och det finns ingen vikarie att få tag i. Vi är 6-7 st fast vi ska vara 17 (!) på avdelningen så vi ligger redan rätt risigt till om vi säger så... Och vi får alltid gravpenning på vårat jobb, det är en kirurgiavdelning där bla gastric bypass (fetmaoperationen) utförs så våra patienter kan ju väga 200kg och de ska mobiliseras efter operation och det är ju inte det lättaste alltid... Kan förstå att chefer som ska ersätta en vill veta i tid, för oss är det ju kört att få tag i någon fler personal redan...

Jo, platser stängs ner hela tiden... Hos oss har man ökat upp på usk-sidan för att avlasta oss sköterskor så visst - vi är inte lika mycket i omvårdnaden som tidigare men patienterna tycks vara sjukare på vårdavdelningarna så mer och mer medicinsktekniskt krävs och vissa saker kan vi ju tyvärr inte delegera. Jag älskar mitt jobb och patientgruppen, men att jobba i vården är tungt! Oavsett vilken profession man hör till.

Jag har bara jobbat 2 veckor nu efter min föräldraledighet med sonen, men känner redan att foglossningen är påväg mer o mer... Hoppas kunna jobba 100% tills gravpenningen startar om drygt 1 månad. Jag behöver få använda hjärnan lite mer innan jag återgår till småbarnslivet fullt ut ;)

Ja, det är jättestor skillnad mellan den kommunala verksamheten och landstinget! Jag har jobbat som vårdbiträde i kommunen på ett äldreboende, och som du säger så var ssk aldrig med i omvårdnaden där. På sjukhus är det annars, och olika kliniker skiljer sig dessutom ganska mycket. Hos oss har vi teamvård (en ssk och en uska jobbar tillsammans och har sina patienter), tanken är ju att ssk måste vara delaktig i omvårdnaden för att kunna vara omvårdnadsansvarig :) när vi har gastric bypass patienter är man själv som sköterska (ingen uska med sig), så då kan det ju bli en del omvårnad under det passet. Hade jag jobbat på ett äldreboende hade jag inte haft samma behov av gravpenning som jag har där jag jobbar nu, helt klart!

Vill fråga er om ni tycker att ni har ändrats när det gäller tex stresstålighet. Jag har kunnat ha det körigt på jobbet utan att känna att jag bara vill lägga mig och gråta, det är helt annorlunda nu... jag har en jobbig vecka på jobbet när jag står med full barngrupp på 22 barn och med vikarier (min enda fasta kollega är bortrest), de återstående dagarna nu är jag själv med en ny vikarie och ingen mer hjälp finns att få. Jag har ont i höfter och ischias, men just stressen över att allt hänger på mig och att barnen givetvis testar en ny vuxen i gruppen på alla sätt (ofta hög ljudnivå) påverkar mig jättemycket. Jag vill bara gå hem och gråta. Min arbetsmoral och lust att engagera mig känns lika med noll nu.

Jag blir frustrerad då jag inte är van vid att reagera såhär.

Någon mer som blivit känsligare?