När fick ni träffa barnen?
Ni som träffat någon med barn, hur lång tid tog det innan ni fick träffa barnen, och hur gamla var barnen.
-
-
Svar på tråden När fick ni träffa barnen?
-
Anonym (Skulle) skrev 2015-10-12 09:22:17 följande:Mannan har i alla fall ingen skyldighet att lämna ifrån sig barnet i syfte att, en för barnet, utomstående person, ska få gulla med det. Finns ingen anledning om inte mamman känner för det. Av denna anledning är det en mardröm att mina barn skulle få en barnlös styvmor, eller bara en galning som inte fått bättre vett trots egna barn. Fast nu lever jag tack och lov tillsammans med barnens far.
Men man kanske vara en vettig nog förälder för att lämna ifrån sig barnet till barnets far för att de ska få en möjlighet att lära känna varandra, oavsett om man är tillsammans med pappan eller inte? Pappan måste väl ändå får möjlighet att "gulla" med sitt eget barn? Och man kan inte styra vem pappan, eller mamman, låter träffa barnet.
Jag håller med om att (fio) har en något desperat inställning. Men jag tror nog hon är mer undantag än regel när det gäller bonusmammor/pappor, eller blivande sådana. De flesta söker en fungerande relation med barnet och är väl medveten om att barnet har en mamma och en pappa, men att man kan vara en viktig person och höra till barnets familj ändå.
-
Mja hen har tagit upp att det "är väl dags att du och x (barnet) får träffas". Jag har tyckt det är tidigt. Hen respekterar det men tycker jag "oroar mig i onödan".Anonym (.) skrev 2015-10-12 09:38:51 följande:
Jag förstår.
Men din partner vill köra på med barn och allt redan nu, men du tycker det är lite tidigt om jag förstått det rätt?
-
Om pappan inte har känt att han haft problem att knyta an till barnet, och prioriterar just detta, istället för att tillfredsställa sin nya flickväns behov av att "skapa en liten familj" med exets barn så ser jag ingen anledning nej. Han ska inte behöva gå på uppgjorda promenader med barnet i syfte att flickvännen ska få leka familj. Hon får helt enkelt vänta tills det passar för föräldrarna. Det allra bästa är förståss om om hon och barnet, så småningom får en riktigt fin relation, men inte för att hon ska få leka familj med någon annans spädbarn.BioBonus skrev 2015-10-12 09:42:46 följande:
Men man kanske vara en vettig nog förälder för att lämna ifrån sig barnet till barnets far för att de ska få en möjlighet att lära känna varandra, oavsett om man är tillsammans med pappan eller inte? Pappan måste väl ändå får möjlighet att "gulla" med sitt eget barn? Och man kan inte styra vem pappan, eller mamman, låter träffa barnet.
Jag håller med om att (fio) har en något desperat inställning. Men jag tror nog hon är mer undantag än regel när det gäller bonusmammor/pappor, eller blivande sådana. De flesta söker en fungerande relation med barnet och är väl medveten om att barnet har en mamma och en pappa, men att man kan vara en viktig person och höra till barnets familj ändå.
-
Fast skriver man "Sorry TS" är det kanske inte så konstigt att det uppfattas som att det är till just TS?joseffin skrev 2015-10-12 08:30:54 följande:
Nej? Jag vet att jag besvarat (fio) och inte (otålig), det är jag fullt medveten om. Det är lite därför jag citerat (fio) och inte (otålig) ;) Vart vill du komma?
-
Anonym (Skulle) skrev 2015-10-12 10:16:07 följande:Om pappan inte har känt att han haft problem att knyta an till barnet, och prioriterar just detta, istället för att tillfredsställa sin nya flickväns behov av att "skapa en liten familj" med exets barn så ser jag ingen anledning nej. Han ska inte behöva gå på uppgjorda promenader med barnet i syfte att flickvännen ska få leka familj. Hon får helt enkelt vänta tills det passar för föräldrarna. Det allra bästa är förståss om om hon och barnet, så småningom får en riktigt fin relation, men inte för att hon ska få leka familj med någon annans spädbarn.
Fast jag menade mer om huruvida barnet kunde vara ifrån mamman öht några timmar för att vara med pappan.
I övrigt håller jag helt med dig - att forcera fram en familj för att tex en ny flickvän finner det gulligt är bara dumt. Alla relationer måste få växa fram. Och (fio) verkar onekligen lite väl forcerande. Om hon nu är på riktigt...
-
Personligen tycker jag 3 månader är alldeles för tidigt..Anonym (Otålig?) skrev 2015-10-12 10:03:30 följande:Mja hen har tagit upp att det "är väl dags att du och x (barnet) får träffas". Jag har tyckt det är tidigt. Hen respekterar det men tycker jag "oroar mig i onödan".
Oavsett hur arbete/studier/etc. ser ut.
Man får helt enkelt pussla så gott det går.
3 månader är egentligen ingenting och det är ju viktigt att bygga upp en bra, fin och stabil relation sins emellan innan barn också ska blandas in i det hela.
Men alla är ju olika och allas liv ser olika ut. Så inser självklart att andra gör på andra sätt. -
Ja men det ser jag som en helt orelaterad fråga. Om mamman tycker det är jobbigt och det dessutom inte är nödvändigt så lider ju heller inte barnet av det än på länge. Hade det varit pappans tydliga behov av att få vara med sitt barn ute/hos sig en stund hade det varit en annan sak. Då hade de ju behövt föra en dialog, han och mamman alltså.BioBonus skrev 2015-10-12 10:30:10 följande:
Fast jag menade mer om huruvida barnet kunde vara ifrån mamman öht några timmar för att vara med pappan.
I övrigt håller jag helt med dig - att forcera fram en familj för att tex en ny flickvän finner det gulligt är bara dumt. Alla relationer måste få växa fram. Och (fio) verkar onekligen lite väl forcerande. Om hon nu är på riktigt...
-
Håller helt med.. men tycker inte att man kan skylla på att barnet inte kan lämna mammans sida pga amning... det håller liksom inte på en femånaders..BioBonus skrev 2015-10-12 10:30:10 följande:Fast jag menade mer om huruvida barnet kunde vara ifrån mamman öht några timmar för att vara med pappan.
I övrigt håller jag helt med dig - att forcera fram en familj för att tex en ny flickvän finner det gulligt är bara dumt. Alla relationer måste få växa fram. Och (fio) verkar onekligen lite väl forcerande. Om hon nu är på riktigt...
-
Det är säkert olika. Men jag är faktiskt övertygad om att de flesta som lever i en sund relation och har en engagerad andra förälder till sitt barn ngn gång "tillåter" att föräldern ifråga tar en promenad med barnet utan att mamman är med.. :)Anonym (Nja) skrev 2015-10-12 08:52:57 följande:
Inget av mina tre barn har varit ifrån mig första året annat än när jag tagit en dusch tex.
Min man tog tex promenader så jag kunde få sova. Vi hade sådan tur att äldsta sonen både tog flaska och ammade. Åkte även hem till svärföräldrarna ibland när jag var TVUNGEN att sova (han sov bara i 20 minuters perioder) och la mig o sov hos dem. Visst fanns jag i huset men jag var inte med sonen konstant. . -
Jättebra att du orkar förklara, jag får bara kalla kårar och hoppas det inte är på riktigt. Jag som inte kunde amma och var tvungen att ge ersättning efter mycken möda jag tycker det är oförståndigt minst sagt att ens lägga i en sån sak. Mamman vet bäst vad gäller den biten.Brumma skrev 2015-10-12 01:46:45 följande:
Fast en femånaders bebis kan lämna mammas sida i en timme eller två... Faktum är att de flesta femånaders bebisar säkerligen varit ifrån sina mammor ngn timme. När pappa tagit en promenad. Eller varför inte när mormor gjort det...
Att mamman ammar är ingen ursäkt till att pappa inte ska kunna lämna mammans sida för att träffa TS ngn tumme. .
Och detta är inte ts. Varför tar så många fel?